Engelska låter häftigt och svenska låter töntigt? [Svenskars relation till engelska]

För det är Englands svar på värmländska. Hur kan man tycka att den är fenomenal?

Hur kan man inte tycka att värmlänska är fenomenal? ;-)

Yorkshire är en av dialekterna med mest skandinaviska influenser kvar bland de brittiska, så den måste man gilla som skandinaviska tycker jag.

Varför då? Jag avskyr danska t.ex. Nog för att detta är väldigt OT.

Scouser-dialekten är också helt förfärlig.

Menar du svenskar brytning? Dialekt är väl nåt annat?

haha ja grammatiken i engelska är ju väldigt svår (NOT!), men det finns en annan anledning att inte göra sig till, det är ju inget snyggt språk. Med några få undantag.

Som svensk modersmålstalare sitter svenskan i köttet och i själen, i den mån man äger en sådan; engelskan kan av lätt insedda skäl aldrig få samma status för identitetskänslan och personlighetsbyggandet, även om somliga verkar önska det. Det första språk vi hör, de ord vår mamma säger till oss, ristar outplånliga intryck i vår ännu formbara barnhjärna och märker oss för livet, vare sig vi vill det eller inte. Modersmålet är vårt överlägset bästa sätt att ta in världen och påverka densamma, inget annat verktyg disponerar vi lika fritt och med samma otvungenhet. Inget annat språk låter oss uppleva världens smaker, färger och dofter lika starkt. Bara modersmålet är på riktigt allvar. I det kan man inte gömma sig, men med det kan man ta hela världen i besittning.

Det finns flera grammatiska fel som icke-engelska-modersmålstalare gör om de inte lägger sig vinn om det. Engelska grammatiken är ju åtminstone lite mer varierad än den svenska som är pisslätt.

Är det? Engelskan har 3 genus, Svenskan har fyra.

Engelskan har inga genus, svenskan har två.
Den svenska grammatiken är åtminstone mer formrik än den engelska:

Särskilda imperativformer
Passiva verbändelser
Två genus
Kongruensböjning
Deklinationer och konjugationer

Men ja, svenska har pisslätt grammatik jämfört med riktigt avancerade språk som klassisk grekiska och latin.

Svenskars inställning till engelska är ungefär som den Gustav III hade till franskan. Även i en så pressad situation som när han blev skjuten på operan, ska han ha gett order på franska. Normalt brukar man, omedvetet, använda sitt modersmål i känslomässiga situationer.

Jag märker att tyskar, fransmän och spanjorer som talar engelska gärna faller tillbaka på sitt eget språk när de blir känslosamma (arga, glada o.s.v.). Svenskar, däremot, tycks inte skrika "HELVETE" om någonting oväntat händer, utan snarare "Oh my god!". Svenskar är ett säreget folkslag.

Men hur länge till?

Vad jag vet är genusen i svenska i högsta grad levande och produktiva.