Gissa Bokcitatet

"Du går omkring som en annan vilde", fortsatte han. "Du vill inte se en människa! Vet du vad de fyra pojkarna i morse ville?"

"Jag har ju sagt dig ..." avbröt Pierre nervöst, som om han fruktat att höra fortsättningen.

"Att du inte vill veta något; ja, jag vet. Men vare sig du vill eller inte, ska du få veta det. Det är ju idiotiskt!" utropade han förargat, och det störtade ur honom: "För fan, jag ska ta ur dig det där, med eller mot din vilja. Vet du vad det var för pojkar? Fyra som blivit räddade från Buchenwald! De var fulla av historier om dig från den tiden innan du skickades därifrån till Hochswörth. De sjöng ditt lov. De satte dig på en piedestal. Det tog aldrig slut. De ville se din mor - och Nicole! Varför de kom? De har bildat en förening i Saint-Brieuc, för alla bretagnare från lägret. De ville ha dig till ordförande, de ville att du skulle ta ledningen, som du gjorde i Buchenwald. Och de kommer inte att ge sig, det kan jag förbereda dig på. Det lät de mig förstå. Nu vet du det!" avslutade han, och tillade brutalt: "Din enkla plikt är att säga ja, och det vet du. De behöver dig. Ska du dra dig undan här också?"

"Jag lyfte honom med möda, andfådd och flåsande; den minsta ansträngning gjorde mig utmattad. Jag kastade honom så gott jag kunde på kärran, som med en enda rörelse kunde vippa över och kasta sitt innehåll i ugnens öppna gap ... Och det var då ... när han låg där på ryggen ... som jag fick se ...

Jag kände igen hans ansikte - hur skulle jag ha kunnat glömma det? I över en månad hade vi varit kedjade vid varandra i samma helvete. Vi bar mellan oss ett slags bår, lastad med sten. Vi måste hela tiden gå samma väg mellan två baracker. Vid hörnet av den ena baracken stod en fångvaktare och väntade på oss, en femton-sextonårig pojke; dag efter dag. Och varje dag slog hans påk ner i huvudet på den av oss som gick först - oföränderligt. För varje resa bytte vi plats - för att vi skulle få lika antal slag av påken ... Stackare, han hade alltå dött före mig. Jag såg på hans eländiga ansikte; vid sidan av det skulle du tycka att mitt var fetlagt. Och då ..."

Han ryggade som en häst framför hindret. Den ansträngning han gjorde var så oerhörd att jag själv tyckte mig känna sporrarna. Han återtog med klanglös, skälvande och dov röst:

"Då öppnade han ögonen. Ögonlocken lyftes långsamt över hans dimmiga blick, en blek, färglös blick. Ja. Och han såg på mig. Han såg på mig. Han rörde litet på ena handen och försökte ... till och med ... han lyckades ... han rörde på läpparna till något som liknade ett slags leende. Det var ohyggligt och oerhört, ohyggligt och uppskakande, men för mig var det enbart ohyggligt, ohyggligt, alldeles ohyggligt. Jag ryggade ett steg tillbaka och vände mig om. Den stora SS-mannen stod där med händerna i fickorna och påken under armen. Han log och sade: 'Nåå?'

När de kom fram hade regnet redan slutat, men trötta och plaskvåta som de var tog de sig i alla fall upp till grottan i hopp om att finna en torr fläck där de kunde vila sina ben och torka sina kläder, ty marken nedanför berget var nu så genomsur att leran smackade kring pjäxorna och geggamojan nådde de till knäna. Grottan var inte alls så djup som de hade trott, men dess botten var verkligen någorlunda torr. De fick ihop en hög av kvistar och fjorårsgräs ur bergsskrevorna och försökte få till stånd en liten eld, men detta lyckades inte; gräset var alltför fuktigt och ville inte brinna. Då tog de av sig kläderna ändå, vred ur och hängde upp plagg efter plagg och satt till sist spritt nakna på var sin sida om rishögen, ty de var mycket blyga och skulle aldrig ha visat sig för varann utan kläder ifall det inte hade varit alldeles nödvändigt. Det är mycket, mycket länge sedan det här hände, måste du förstå.

Tyr bodde i tält både sommar och vinter. Han var ogift och hade ingen varaktig stad utan flyttade från gren till gren. Ibland gästade han dock sin bror Tor på Bilskirnir och följde gärna med på hans expeditioner mot jättarna. Tyr var en väldig slagskämpe och minst lika modig som Tor även om han inte var lika stark. Han var ganska tvär och butter. Han avskydde sin kusin Frej och tyckte inget vidare om sin bror Balder heller.