2020-10-28, 00:05
  #16789
Medlem
Velourias avatar
Citat:
Ursprungligen postat av TreponemaPallidum
Jan Fridegård? Trägudars land, tänker jag då (fast jag inte läst den).
Jag undrar dock över språkfelet i första citatet, då trodde jag ett tag att det var ett barn som skrivit det. "geggamojan nådde de till knäna."

Om du saknar ett m i de är det mitt fel. Smäda mig men låt författaren, som inte är Fridegård, vara ifred!

Citat:
Ursprungligen postat av att
Skrivet ganska nyligen, för en ung publik? Chansar på Ebbe Schön.

Nej, inte den gubben. Och här får många vara med på läståget, enligt förlaget en bok för nordiska personer mellan 9 och 99 år. Första upplagan är illustrerad vilket tyvärr min pocket inte är.
Citera
2020-10-28, 01:22
  #16790
Medlem
TreponemaPallidums avatar
Citat:
Ursprungligen postat av Velouria
Om du saknar ett m i de är det mitt fel. Smäda mig men låt författaren, som inte är Fridegård, vara ifred!

... här får många vara med på läståget, enligt förlaget en bok för nordiska personer mellan 9 och 99 år. Första upplagan är illustrerad vilket tyvärr min pocket inte är.
Väsenologi? Låter osannolikt men en hastig gissning likväl.
Citera
2020-10-28, 10:52
  #16791
Medlem
mohnomishes avatar
Citat:
Ursprungligen postat av Velouria
Tack, då fortsätter vi.
När de kom fram hade regnet redan slutat, men trötta och plaskvåta som de var tog de sig i alla fall upp till grottan i hopp om att finna en torr fläck där de kunde vila sina ben och torka sina kläder, ty marken nedanför berget var nu så genomsur att leran smackade kring pjäxorna och geggamojan nådde de till knäna. Grottan var inte alls så djup som de hade trott, men dess botten var verkligen någorlunda torr. De fick ihop en hög av kvistar och fjorårsgräs ur bergsskrevorna och försökte få till stånd en liten eld, men detta lyckades inte; gräset var alltför fuktigt och ville inte brinna. Då tog de av sig kläderna ändå, vred ur och hängde upp plagg efter plagg och satt till sist spritt nakna på var sin sida om rishögen, ty de var mycket blyga och skulle aldrig ha visat sig för varann utan kläder ifall det inte hade varit alldeles nödvändigt. Det är mycket, mycket länge sedan det här hände, måste du förstå.

Det är från Alf Henriksons "Asken Yggdrasil - en gammal gudomlig historia", sidan 115 i min illustrerade utgåva. Där står det för övrigt "gäggamojan".
Citera
2020-10-28, 12:54
  #16792
Medlem
Velourias avatar
Citat:
Ursprungligen postat av mohnomishe
Det är från Alf Henriksons "Asken Yggdrasil - en gammal gudomlig historia", sidan 115 i min illustrerade utgåva. Där står det för övrigt "gäggamojan".

Alldeles korrekt. Därmed över till dig.
Citera
2020-10-28, 16:19
  #16793
Medlem
mohnomishes avatar
Citat:
Ursprungligen postat av Velouria
Alldeles korrekt. Därmed över till dig.

Yggdrasil, läst och älskad i gränslandet mellan barn- och ungdom. Så ett nytt citat:

Familjen, skolan eller människor omkring oss väljer alltid ut någon lovande liten gnista hos oss, ett område där vi kan glänsa. Några föds till att sjunga, andra till att dansa, andra föds helt enkelt till att bli någon annan. Jag föddes till att tiga. Det enda jag är bra på är tystnader. Min far förklarade det så här: jag har en benägenhet att inte tala, en talang för att stämma av tystnader. Jo, jag skriver rätt, tystnader i plural. För det finns inte bara ett slags tystnad. Och all tystnad är musik i havande tillstånd.

När man såg mig stå där så stillsamt för mig själv i en vrå var jag inte overksam. Jag var uppslukad av något, upptagen till både kropp och själ med att väva de ömtåliga trådar som stillheten tillverkas av. Jag stämde tystnader i rätt tonart.

- Kom min son, kom och hjälp mig att vara tyst.

När dagen var till ända lutade sig min far tillbaka i stolen på verandan. Och det var samma sak varje kväll, jag satte mig vid hans fötter och tittade på stjärnorna högt uppe i mörkret. Min far blundade, hans huvud vickade hit och dit, som om rytmen hade visat vägen till lugnet. Sedan drog han ett djupt andetag och sade:

- Detta var den vackraste tystnad som jag hittills har hört. Tack ska du ha, M.
Citera
2020-10-28, 23:28
  #16794
Medlem
TreponemaPallidums avatar
Citat:
Ursprungligen postat av mohnomishe
Yggdrasil, läst och älskad i gränslandet mellan barn- och ungdom. Så ett nytt citat:

Familjen, skolan eller människor omkring oss väljer alltid ut någon lovande liten gnista hos oss, ett område där vi kan glänsa. Några föds till att sjunga, andra till att dansa, andra föds helt enkelt till att bli någon annan. Jag föddes till att tiga. Det enda jag är bra på är tystnader. Min far förklarade det så här: jag har en benägenhet att inte tala, en talang för att stämma av tystnader. Jo, jag skriver rätt, tystnader i plural. För det finns inte bara ett slags tystnad. Och all tystnad är musik i havande tillstånd.

När man såg mig stå där så stillsamt för mig själv i en vrå var jag inte overksam. Jag var uppslukad av något, upptagen till både kropp och själ med att väva de ömtåliga trådar som stillheten tillverkas av. Jag stämde tystnader i rätt tonart.

- Kom min son, kom och hjälp mig att vara tyst.

När dagen var till ända lutade sig min far tillbaka i stolen på verandan. Och det var samma sak varje kväll, jag satte mig vid hans fötter och tittade på stjärnorna högt uppe i mörkret. Min far blundade, hans huvud vickade hit och dit, som om rytmen hade visat vägen till lugnet. Sedan drog han ett djupt andetag och sade:

- Detta var den vackraste tystnad som jag hittills har hört. Tack ska du ha, M.
Torgny Lindgren?
Citera
2020-10-29, 00:06
  #16795
Medlem
Grandiosos avatar
Per Gunnar Evander?
Citera
2020-10-29, 09:23
  #16796
Medlem
mohnomishes avatar
Citat:
Ursprungligen postat av TreponemaPallidum
Torgny Lindgren?

Citat:
Ursprungligen postat av Grandioso
Per Gunnar Evander?

Intressanta svar, för boken är en översättning. Kan dra en parallell med föregående gåta (Yggdrasil) att denna bok, och författarens produktion i stort, utspelas i en kultur där myt och verklighet går hand i hand, och förfädernas andar är i högsta grad närvarande.

Ljusets och dagens kretslopp var något som togs på allvar i en värld där man hade förlorat uppfattningen om kalendern. Varje morgon inspekterade far våra ögon, skärskådade noggrant våra pupiller. Han ville försäkra sig om att vi hade sett solen gå upp. Det var de levandes första plikt, att iaktta den livgivande stjärnans uppgång. Av ljuset som fanns kvar i våra ögon kunde Silvestre Vitalício se om vi ljög och legat för länge mellan lakanen.

- Den här pupillen är full av natt.

Vid dagens slut var det andra plikter, lika så heliga. När vi skulle säga god natt förhörde sig Silvestre:

- Har du omfamnat jorden, min son?
- Ja, far.
- Med båda armarna över marken?
- Kramen som far lärt oss.
- Bra, då kan ni gå till sängs.
Citera
2020-10-29, 18:55
  #16797
Medlem
Grandiosos avatar
...där myt och verklighet går hand i hand, och förfädernas andar är i högsta grad närvarande.

Magisk realism? Gabriel García Márquez? Mia Couto? Fuentes?
__________________
Senast redigerad av Grandioso 2020-10-29 kl. 18:57.
Citera
2020-10-29, 19:53
  #16798
Medlem
mohnomishes avatar
Citat:
Ursprungligen postat av Grandioso
Magisk realism? Gabriel García Márquez? Mia Couto? Fuentes?

Jag var precis på väg att posta ett nytt citat och några ledtrådar när jag såg ditt svar. En av de tre du gissade på är rätt. Jag kör vidare med det jag hade tänkt skriva, så kan du med säkerhet plocka författaren.

Han räknas till en av de största på sin kontinent. För fyra fem år sen förekom han i de nedre regionerna på bettingsajternas oddslistor inför Nobelpriset men tycks ha fallit ifrån på sistone. Är väldigt aktiv i samhällsdebatten i sitt land och driver ett kulturhus i sn hemstad.

Man kan säga att jag är emigrant från en plats utan namn, utan geografi, utan historia. När min mor dog var jag var tre år gammal och min far tog mig och min äldre bror med sig och övergav staden. Han for genom skogar och öknar och över floder tills han kom till en plats han trodde var den mest otillgängliga han kunde hitta. Under denna odyssé mötte vi tusentals människor som var på väg åt motsatt håll, som flydde från landet till staden undan kriget på landsbygden bara för att hamna i stadens misär. Folk vi mötte undrade varför vår familj trängde in i landet där allt stod i brand.

Nu bör det inte vara omöjligt att sätta boktiteln också. Gör du det blir det guldmedalj i form av en korslagd hacka och kalasjnikov.
Citera
2020-10-29, 20:20
  #16799
Medlem
Grandiosos avatar
"För fyra fem år sen."
Ja, då hade både Márquez och Fuentes gått hädan så då måste det helt enkelt bli frågan om
Couto. Det bör sedan vara romanen "Jerusalem" som det citerats ur.
Hans språk tilltalar mig måste jag säga. Kan mycket väl förstå om han varit med i
nobelprisdiskussioner.
__________________
Senast redigerad av Grandioso 2020-10-29 kl. 21:13.
Citera
2020-10-29, 21:36
  #16800
Medlem
mohnomishes avatar
Citat:
Ursprungligen postat av Grandioso
"För fyra fem år sen."
Ja, då hade både Márquez och Fuentes gått hädan så då måste det helt enkelt bli frågan om
Couto. Det bör sedan vara romanen "Jerusalem" som det citerats ur.
Hans språk tilltalar mig måste jag säga. Kan mycket väl förstå om han varit med i
nobelprisdiskussioner.

Rätt på bägge punkter, med en liten korrigering: boken heter Jesusalem både i portugisiskt original och svensk översättning. Jag gillar emellertid den engelska titeln bättre, The Tuner Of Silences. Ja Coutos poetiska språk fyllt av metaforer och dubbla betydelser är säreget och vackert.

Varsågod att ta över då!
Citera

Skapa ett konto eller logga in för att kommentera

Du måste vara medlem för att kunna kommentera

Skapa ett konto

Det är enkelt att registrera ett nytt konto

Bli medlem

Logga in

Har du redan ett konto? Logga in här

Logga in