Tacky medelklassfenomen (jmf WT-tråden)

Många Nobelpristagare i litteratur i bundna band.

Jag har inte sett någon TM.s bokhylla, så jag ska inte säga emot dig, men "tacky" betyder ju just att ta högklassiga grejer och göra dem vulgära. Troféfruar med sillisar köper urringade klänningar från Dolce&Gabbana som är menade för platta pojkar, och stoltserar med den söndersolade bysten i den tidigare exklusiva klänningen. På samma manér kan väl TM köpa grejer enbart för att dessa är ämnade för folk med klass, och därmed, genom sin blotta existens, sänka statusen på dessa grejer?

Tacky medelklass bryr sig om jobb, inredning/bostad, matlagning/mat och resor. Karriärism, individualism, hedonism. Allt annat är fasader, utbytbart och egentligen ointressant. TM är sjukt andefattig.

Det bästa jag läst på länge Klockrent

Tacky medelklass har städhjälp och skäms för det, för det går emot den socialdemokratiska världsbild deras föräldrar och småstadsuppväxt i S-kommun inpräntat i dem.

Det här är så tacky det bara kan bli!
Kollade igenom hans wall lite och än idag är det samma, om inte värre..

I varje badrum och kök finns ett matchande set med flytande tvål och handkräm från märken så som Rituals, Molton Brown eller Compagnie De Provence. Handkrämen används dock aldrig.

Vad är grejen med tacky medelklass och att prata jobb, mat och bostadsmarknad? TM är de tråkigaste samtalspartners man kan ha. Jag har en del att göra med TM och det börjar bli en direkt hälsofara att dräneras på så mycket energi som jag blir på alla dessa luncher. Märker ofta hur jag går därifrån förbannad.

Det jag noterat är att de alltid saknar bildning, nyfikenhet och rikt känsloliv. Det räcker med en av dessa förmågor för att man ska ha det trevligt. Saknar man alla egenskaperna verkar det vara en naturlag att alla diskussioner måste gravitera mot en handfull inövade diskussionsmallar vilka är ungefär lika genuina som Veronica Palms konstlade stockholmska. Samtidigt är TM ofta lite aggressivt PK vilket begränsar andras spontanitet och möjligheter att uttrycka sina känslor.

Vi måste prata jakt.
När medelklassmän och i ökande takt kvinnor når medelålder i sin villa eller bostadsrätt får de plötsligt en drift att omfamna sitt lantliga ursprung, detta gäller särskilt de som flyttad till en storstad från landet och dragits med åratal av mindervärdighetskomplex gentemot sina storstadsfödda kollegor, ni kan typen somövat bort sin dialekt och lagt åtskilliga kvällar på att lära sig varje gränd i Stockholm genom idoga studier av taxikartor.
Plötsligt ska det jagas, inte ska förresten utan måste jagas.
De som tidigare gjort allt för att verka urbana och blasé kommer hipp som happ på att de har ett övertag mot sina urbana vänner, jakt och jaktmark.
De återupptar kontakten med morbror Gösta som de inte pratat med sen julen 2003 då de senast firade jul i knäckebrödhult och tjatar till sig en plats i jaktlaget. Sen är det bara att ta examen på en kurs anordnad av en lokal vapenhandlare.
De är i regel duktiga och noggranna och vid god kassa så det tar inte lång tid innan de köpt en komplett jaktutrustning för sexsiffriga belopp.
"man måste ju lita på att skottet tar" som de motiverar varje bössa de köper för 37000.
Sen följer en kaskad av instabilder på gevär, tweed, döda djur, styckade djur, tillagade djur, höstskog och dimmiga gärden.
De börjar bete sig som om de vore pälsjägare från 1800talet som om endast deras jakt kan hålla svälten dörren.
Gamla gubbar från deras hembygd framställs inte längre som obildade pissluktande alkisar utan som mytiska väsen i samklang med djur och natur med nästan indianska förmågor att spåra vilt.

Bra poänger. Bor i stan men känner igen mig.

Gud förbjude antydningar att den som jagar får en kick att döda och att dödandet får dem att må bra. TM saknar självinsikt och kan aldrig tillstå sina mörka sidor. Noll kontakt med det egna känslolivet, som nämnts. TM förnekar detta och börjar svamla att köttet ju ekologiskt, djuret har fått leva fritt, jakt är naturupplevelse, jakt behövs för att hålla vildsvinen borta. Som om detta skulle ändra faktum vad allt till slut handlar om.

Naturligtvis jag glömde nyckelordet genuint inte uttalat men antytt lika ofta som quinoa är uttalat, och uttalet rättat, I kön på."favoritfiket" dör det lunchas varje dag. Inte så mycket för servicen eller maten som för att 19åringen I kassan inte använder bh och inte riktigt kan hantera farbröder I sin pappas ålder.

Det där har inget med medelklass att göra.