Citat:
Ursprungligen postat av
Nytorgsprinsessa
Absolut delar de även ut kängor mot män och högerflanken eftersom deras ursprungliga patroner skulle lämna annars. Men det är skillnad på en känga och regelrätta kampanjer med "pärmar" som dras i avsnitt efter avsnitt som i fallet Cissi och Linnea.
Vad gäller Engelwinge så handlar det väl främst om att smutskasta Gardet ( och delvis en hämnd av personliga skäl från Axels sida). I sak är det väl helt ointressant om en nobody som hon skrev på en nazisajt för 12 år sedan.
Alla med insyn vet att Henko och Axel har en extremt problematisk kvinnosyn som de nu hittat ett sätt att casha in på.
De har pärmar på alla de tar upp.
Skillnaden mellan LC, CW och högertomtar är att högertomtarna oftast står ute i kylan, de bjuds oftast inte in i finrummen, de får inte priser, de hyllas inte i mainstream media, de granskas hela tiden.
Jag tror det är därför det blivit så mycket om LC och CW, för att ingen annan granskat dem.
När man granskar upphöjda "fredade" kvinnor, då måste man ju göra det ordentligt och ha ordentligt på fötterna, inte bara slänga ur sig något hånfullt här och där som med exempelvis Bard.
Annars hade det nog fel- och fultolkats ännu mer än det görs nu.
De verkar som sagt ha lämnat LC därhän, men CW går ju inte att sluta granska när hon är mitt uppe i att bete sig.
Eng*lwing* har sökt sig till rampljuset, redan före hon blev skribent på Gardet. Klart man behöver granska en person som vill tala för feminismen, påverka samhället och politiken.
Särskilt när man som hon vill utesluta och misstänkliggöra transkvinnor.
Att påstå att Henko och Axel har problematisk kvinnosyn är oärligt, faktiskt rent lögnaktigt.
De är självklart inte perfekta människor, men det är tydligt utifrån vad de säger och gör att de inte är särskilt problematiska.
För att påstå det måste man antingen vara för dum för att förstå kontext och intention, eller vantolka med flit för att man har en agenda.
Det enda jag kan tycka är legitim kritik är emot de s.k. funkofobiska uttryck de använt ibland. Men som barn av 80-talet är jag inte heller utan skuld där.