Citat:
Ursprungligen postat av
landbandy
Hur är det när en person som anser sig vara förälskad , blir stött på den andre , är det då det hela går över till att personen blir jävlig och börjar bråka med den andre ?
Verkar idiotiskt ju .
Vad vinner man på det ?
Så känslorna : Hat och Kärlek ligger alltså så pass nära varandra ?
Förälskelse och kärlek är två olika tillstånd och faser. Många ggr övergår aldrig förälskelse i kärlek. Förälskelsefasen är en barnslig, snabbt övergående fas, ett moment som ofta gör dig mer eller mindre manisk, förblindad, extatisk och urskillningslös visavi objektet. Du inbillar dig att den andre är som du själv, att du är förstådd, att ni är själsfränder, menade för varandra. Att den andre är perfekt. Dyrkar och idealiserar personen, och har svårt att skilja på ett du och ett jag. Det är som en slags spegelfixering av det egna jaget. En egotripp.
När du till slut kommer ned med fötterna på jorden kan du börja urskilja vederbörande som ett subjekt, en sammansatt individ på både gott och ont. Med fördelar och nackdelar. Skild från dig själv och autonom. Du kan förstå personens värde, som ett komplement till dig själv. Någon du är beredd att samarbeta med och växa parallellt med för att bli ett starkt team. Då arbetar båda parter för förhållandets bästa och gör gemensam sak. Då börjar vi snacka kärlek. Kärlek kräver balans och mognad.
Om du däremot är personlighetsstörd är du oftare barnslig och önskar istället att personen ska vara lik dig själv, tänka och agera som du själv, och försöker utöva kontroll för att få igenom dina önskemål. Detta leder aldrig vidare till en osjälvisk kärlek, som utgår från förhållandets bästa i fokus. Utan istället ska saker vara på dina egna villkor och du är beredd på lögn, svek, bedrägeri och dominans för att få igenom dina krav, mål och begär. Du behandlar personen som ett objekt, ett medel för dina egna själviska behov.
Så snarare än kärlek och hat handlar det om kärlek eller själviskhet. Mognad eller barnslighet.
Verkligt känslomässigt mogna och intelligenta människor förstår att det som är bäst för förhållandet kommer gynna dem själva, för de är en del av förhållandet. En del de är beredd att axla och ansvara för. Det är en win win situation för båda parter. Att sparka på den andra parten, blir som att sparka på sig själv, och allt man investerat i det gemensamma förhållandet.
Därför är lösa kontrakt, utan investering, ett tydligt tecken på att allt är en chimär, ett luftslott där parterna istället kommer uppvisa självdestruktiva tendenser. Man har helt enkelt olika mål med relationen och man känner att det är inte avgjort, utan man kan dra sig ur när man behagar. Dubbelspelar man dessutom i flera relationer parallellt är det centrala att undgå upptäckt.