Citat:
Ursprungligen postat av
Reviews
Som du har nämnt, borde åklagarna ha agerat mera bestämt och lagt fokus på att välja en tydligare väg utan tvetydigt innehåll. Bland vittnesmålen hade endast ett fåtal bland Ls vänner något av värde att tillföra. Däremot finns mycket substans att hämta ur konversationerna med en vred och uppstressad MGM, alltmer inträngd i ett hörn och Ls tilltagande hämndbegär vilket också inbegriper H mot slutet.
Svartsjukemotivet väger inte tyngst i det här fallet, nej; det är uppenbart att MGM upplever stark press efter det första avslöjandet, något som eskalerar i takt med Ls frigörelseprocess. När hon är känslomässigt fri från honom är hon som farligast, hon har då inget längre att förlora på att berätta de hemligheter som inte får se dagens ljus. MGM känner alltför väl till hennes natur, hennes berättarlusta och att hon inte är den som håller inne med sina åsikter; L nöjer sig inte med mindre än att få upprättelse på sin väg mot friheten - sanningen ska fram, förr eller senare.
Håller absolut med om blurrig sakframställan; TR ges inte fullt ut möjligheten att bedöma hur pass infekterad relationen var. Istället blir intrycket vagt, osäkert och relativt ogripbart. Både han och H borde ha bombarderats med betydligt mera utmanande frågor och pressats när lögnerna blev uppenbara. De riktiga konfrontationerna uteblev tyvärr. MGMs påhittade historier gavs alltför stort utrymme och han fick stå oemotsagd trots gediget material. Öht hade bättre mental förberedelse inför åtalet varit önskvärt.
Kan bara instämma i allt vad du skriver ovan. Redan innan rättegången hade startat, efter att jag läst de väsentligaste delarna av fup, var jag ett stort frågetecken kring vilken motivbild åkl tänkte driva. Övriga trådmedlemmar hade också olika åsikter om den saken. Under rättegången blev det bekräftat, vad jag misstänkt innan rättegången, motivet kommer inte framgå tillräckligt klart.
I försnacket, och i inledningen till rättegången kom det information till tråden om att Hiding var dels kompetent, dels taggad och vässad till tänderna. Lite ettrig iller varning. När jag väl fick möjligheten att själv lyssna på rättegången, kom allt detta på skam. Hon lät tam och lam, inget driv eller övertag någon gång. Istället kunde S med lätthet slingra sig ur genom passiv krypteknik, som hellre sade för lite än för mycket. Detta, efter en redan klantigt skött utredning, blev ytterligare en besvikelse. Nog om detta.
Jag tror L, sedan S bekräftat att de inte skulle inleda någon seriös relation, trots att H hade en fling vid sidan om med Sillen, kände att hon inte hade någonting att förlora längre. S ville återförenas med H oavsett, och 6 års försök att ersätta H hade misslyckats. Det tror jag var en del i hennes frigörelseprocess från honom. En annan del samtalskontaktens påverkan.
Den upprättelse du nämner hon sökte, tror jag var en blandning av flera olika ting. Hämnd kändes rättvist efter åratal av S lögner och bedrägerier. Samtidigt väckte hans långrandiga behandling av henne en inre upplevelse och förnimmelse, en primitiv påminnelse om övergivenhet och en känsla av objektifiering/bajstrasa. Jag tror hon blev rosenrasandes av den upplevelsen. Därför njöt hon höggradigt av förmånen att få tränga in honom i ett hörn. Att få pressa och stressa honom framåt mot branten, utan återvändo. Loggarna tyder på det.
Det sista året var hennes vaccin mot hans hantering av henne, att bemöta honom och kontrollera honom, så han fick möjlighet att känna på sin egen medicin, och det var inte bekvämt för S att stöta på sig själv. Dessutom ville hon säkert trumfa honom på det området också, vad gäller detaljstyrning och kontroll. Manipulering däremot var inte hennes starka sida, hon var mer rakt på sak, till skillnad från honom.
Tror inte Lena var någon person du kunde lova guld och gröna skogar, och sedan bara dra undan filten på när du sedan ångrade dig. Eller någon du kunde outa dig för, eller bli genomskådad av och sedan tro att du kan backa dig ur, när du kommer på nya tankar. När hon väl anknytit till någon och blivit känslomässigt engagerad, då är inte det längre ett alternativ. S, fattade det försent parallellt med att han själv är moraliskt korrupt. Vid utsikten att få sitt liv socialt ruinerat, handlade duellen om liv och död, mellan honom och henne, för honom. Så pass allvarligt upplevde han det vara att förlora ansiktet, och bli avklädd i sämsta dager.
Lena förstod mycket teoretiskt, abstrakt, men konkret och praktiskt implementerade hon det sällan eftersom hon enligt min mening var självdestruktiv. Även om de en gång i tiden blev förälskade var deras relation dysfunktionell och känslomässigt barnslig och omogen. Starten på deras förhållande är lögn och otrohet, så utfallet är inte det första i sitt slag.
Ingen i gänget är vuxen uppgiften att hantera relationen, eller beredd att ta dess konsekvenser. Men i verkligheten har alla val konsekvenser. Man växer med ansvar. Men här slutar det med krig, för de inblandade vill inte acceptera varken villkoren eller följderna av sin egen själviskhet och självupptagenhet.