Citat:
Ursprungligen postat av
Reviews
MGMs mor delar SOAs inställning till bekymmer; varför gå omkring och älta när man kan sopa under mattan. Inget av barnen i familjen D tilläts lufta sina tankar och känslor:
A 148, s 7: Margareta säger att Fritz är blödig men att hon är mer rationell. Hon håller saker för sig själv och grottar inte ner sig. Fritz ältar mer och går och grubblar. Margareta säger att hon inte tycker det är någon mening att grubbla och älta över saker man inte kan påverka. "Det går över". Hon säger att dottern har påpekat för henne att hon alltid sa så till barnen när de växte upp och hade något bekymmer. Och det gick ju över.
Något verkar ha gått snett i mentaliseringsprocessen för MGM redan i tidig ålder. Hans mor har antagligen inte förmått spegla olika känslotillstånd genom att finnas där för att lyssna och hjälpa till att sätta ord på dessa. En karg uppväxtmiljö som kan ha bidragit till att MGM känslomässigt fortfarande är som ett litet barn; utåt sett tramsig, flamsig, tjurig.
Negativa och besvärliga känslor har förträngts under många år och verktygslådan för att lära sig känna igen egna känslor och hantera inre konflikter och motsättningar, är nästintill tom - "man tager vad man haver" - lösningsfokusering på ett annorlunda och framförallt farligt sätt. Minst ett alter ego har upprättats - ljus och mörker har inte kunnat integreras på ett naturligt sätt och måste därför hållas djupt åtskilda. Här kommer de narcissistiska dragen in.
HD menar själv att kontakten med pappan är bra, att hon står honom nära. Inget har hon heller att jämföra med. Framkommit har också att mamman står närmare HDs syster och att detta ska ha orsakat återkommande psykisk ohälsa hos HD, som har känt sig oälskad och bortvald (LW nämner också detta i sina chattar med vänner). Ett trauma som förmodligen reaktiverats i samband med upptäckten av otroheten och vetskapen om att ha blivit förd bakom ljuset i många år - återigen bortvald. En bitter fight uppstår mellan HD och LW med kvarstående misstankar om oärlighet från SDs sida.
Med en självkänsla som närmar sig golvbrunnsnivå, är det inte omöjligt att HD tolkar mordet som den yttersta formen på bekräftelse - äntligen älskad och vald. Äntligen upprättelse; känslan av att få känna sig som nummer ett; en slags revansch. Därför väljer hon också lojalitet. För hon bär på en skuld.
Båda två är känslomässigt trasiga, fast på helt skilda sätt.
/.../
Precis! Innan dess, dagarna efter försvinnandet, hade områden i närheten spärrats av och man gick ut med att föremål hittats.
Samma här. HD anande, befarade, önskade från första början att MGM var inblandad; "vad har han nu gjort", "jag hoppas att hon är död."
- Vad var det som gjorde att hon likt Yoda i förväg kunde veta att LW hittats avliden bakom bullerplanket?
Fantastiskt intressant och trovärdig analys.
Ja, de har alla tre har sina problem, vilket förmodligen är just det som knyter just som samman så hårt.
Jag har några gånger tänkt på @Handlrs inlägg om att det är mamman till SD som är nyckeln. Vet inte om det var just så han skrev, men det har fått mig att grubbla under mina joggingpass. Jag har börjat tänka i de banorna också efter det.
Nu när du skriver om likheterna mellan HDs pappas sätt att hantera problemen och SDs mammas sätt som liknar det faller det mer på plats. Jag har många gånger upplevt att SD regredierar till en treårings nivå när ha blir pressad och stressad. Att han inte kan hantera motsättningar och då använder väldigt primitiva sätt att diskutera. Alla kan vi bli sådan när vi blir sura, men han klarar helt enkelt inte av att därefter lyfta sig i håret och börja diskutera.
Det är väl inte ovanligt att det finns människor som trycker ner sina känslor, men för den skull inte är narcissistiska. En typ av personlighet som har sådan drag kan ju vara den "ledsna" clownen. Det är inte ovanligt tro jag med människor som är väldigt roliga, att de har en mörkare sida, kanske ofta ledsen? I SDs fall, verkar dock det nertryckta handla mycket om ilska, och än mörkare sidor som speglas i de sidor som framskymtar i hans loggar; om ond bråd död, skadade djur, uppfläkta djur och loggar som bl a @letsdoit lotsat oss runt i på ett brilliant sätt.
Jag blir inte klok på H*anna. Jag pendlar från dag till dag, från timme till timme, inlägg till inlägg.
Vem är hon? Vad vet hon? Vad har hon gjort? Är hon enbart offer eller är hon också delaktig? Och i så fall i vilken grad? Och är hon ändå offer då?
Jag mår ofta dåligt när jag läser hennes förhör. Även om jag känner att hon inte kan tala sanning, så känns hon både hård och kall, samtidigt som hon känns som hon kan krackelera till små spillror.
Och att hon inte tar avsteg från SD som har behandlat henne så dåligt och som också har behandlat barnen dåligt, det gör att jag känner för HD på något sätt. Och det även om hon skulle ha varit delaktig på något plan. Det kan var så som du föreslår; att hon har skuld för att hon faktiskt önska tt Sd har tagit bort Lena, att hon är död. S*illen skrev till HD varningen; tänk inte tanken ens. Som du får ångra sen! Jo, hon önskade nog!
Jag tänker ofta på den där kvinnan som mördade i Knutby. Hur manipulerad och förvirrad hon var. Det är för mig på något sätt obegripligt, men jag vet att det är sant.
Jag har också sett hur skicklig Stefan är på att ljuga och snabbt kunna få någon att tro det han vill.
"Du sov" eller hon trodde att hon skulle välja färg för at hon skulle flytta in, men jag ville bara ha smakråd...
Ja, nu flöt mina tankar iväg. men det är ju fredag också...