Tinder-appen

OK, nej jag har inte hört snacket om det online heller, pga nämnda sambo-bubbla.

Så du ser inte samband för mina siffror för Tinder med det du inte fattat om 20-80 eller? Om nu Tinder är senare än det snack du pratar om, bekräftar inte Tinder 20-80?
(Jag säger inte att det är så eller har varit så, jag tycker bara att det är konstigt att du refererar till att "det har folk sagt länge" när du möts av nutida siffror som skulle bekräfta det.)

Tinder är emellertid inte riktigt ett mått på verkligheten. Matchningar säger väldigt lite om verklig interaktion. Och det är trots allt det som åsyftas. Jag undrar hur det hela går till. Om vi pratar om gruppen män (från 18 och till döden), är det verkligen så att det är 20% av männen som har kontakt (sex, relationer och annat) med 80% av kvinnorna? Hur går det ihop?

Män springer efter kjoltyg. Det är inget nytt. Men hur ser den verkliga interaktionen ut? Som jag skrev ovan är inte förutsättningarna för de framgångsrika och snygga på Manhattan applicerbara på oss vanliga dödliga.

Jag är ju inte dummare än att jag fattar att kvinnor som ser okej ut mer därtill har det enklare på Tinder än motsvarande man. Det är så köttmarknaden alltid har sett ut. Och det behövs liksom inte sägas igen.

Nu såg jag att du har citerat mig igen på temat, men det jag tänkte skriva nu är att det är så förbannat tröttsamt med det här schematiska uppspaltandet över hur man ska bete sig för att få omkull någon eller till och med manipulera någon att bli kär i en. Som du säger; vuxna människor kan inte groomas i säng. Visst, det kanske funkar för pionjären Mystery och hans närmaste lärljungar. För s.k. "vanliga" män not so much. Man känner det man känner.

Sedan kan man ju inte förbise alla andra grundläggande faktorer som påverkar marknadsvärdet. Det handlar inte bara om kön, utseende och inkomst. Det handlar om var man bor, vilka andra möjligheter (kontaktnät) man har, ålder, var i livet man befinner sig, har man klarat av det man i en viss ålder förväntas ha uppnått etc.

Vad gäller Better Bachelor så tänker jag att hypergami inte är ett fenomen helt draget ur röven. Mäns prestationer (och därmed status) tillmäts generellt större betydelse än kvinnors samtidigt som kvinnors utseende tycks vara viktigare än mäns.

Dock tror jag inte att det är så många kvinnor som tror att de är snyggare än de är. De flesta, könet oaktat, torde ha ganska bra koll på sin plats i näringskedjan. Enstaka stollar undantagna.

Givetvis kan snygga och framgångsrika män på Manhattan använda Tinder för att knulla. I övermått. Den sorten får dock doppa oavsett plattform och kontaktyta. Jag ställer mig dessutom tveksam till att överföra siffror från USA till den svenska marknaden. Snygga och framgångsrika män på Manhattan är krämen av krämen. NYC är en av världens fjärde dyraste städer att bo i och det är också den staden som har störst andel rika människor i världen.

I USA är dessutom 1/3 av kvinnorna alltjämt hemmafruar. Säkerligen är andelen ännu högre i de högre socioekonomiska skikten. Mannens framgång och ekonomi är således av ännu större vikt där. Dejting hos Manhattans rika är inte applicerbart på förhållandena i Tierp, Säffle eller Linköping och kanske knappt ens hos halvöverklassen eller kultureliten i Stockholm.

Men att rika, berömda och vackra män(niskor) på olika sätt kan välja och vraka och ta sig friheter är inget nytt. Så har det alltid varit.

Vanliga dödliga kommer dock framgent fortfarande att vilja bilda familj och ha en gemenskap och kärlek. Den stora skillnaden nu jämfört med då (när allt sägs ha varit så mycket bättre) är att det idag finns så många fler sätt att göra det på. Mina fem spänn.

Tinder är emellertid inte riktigt ett mått på verkligheten. Matchningar säger väldigt lite om verklig interaktion. Och det är trots allt det som åsyftas. Jag undrar hur det hela går till. Om vi pratar om gruppen män (från 18 och till döden), är det verkligen så att det är 20% av männen som har kontakt (sex, relationer och annat) med 80% av kvinnorna? Hur går det ihop?

Män springer efter kjoltyg. Det är inget nytt. Men hur ser den verkliga interaktionen ut? Som jag skrev ovan är inte förutsättningarna för de framgångsrika och snygga på Manhattan applicerbara på oss vanliga dödliga.

Min uppfattning här är faktiskt att utanför tinder har de flesta vanliga killar även chans på riktigt snygga tjejer. Allt handlar om din approach. Har sett korta, tunna killar som verkligen inte är någon jag lagt märke till vara ihop med tjejer som är riktigt snygga och som jag själv skulle kunna tänkt mig ett förhållande med. Upplever dock nästan aldrig motsatsen utan det känns som att kvinnor har lättare att "nöja sig" med någon sämre utseendemässigt medan män som ser bra ut hellre går som singlar resten av livet än blir ihop med någon under sin egen liga. Vet en hel del riktigt snygga och framgångsrika män som faktiskt är singlar och är 35-40 år gamla och dessa är personer som folk allmänt tror bör kunna få vem de vill. Det handlar oftast om att de inte hittat någon där ömsesidigt intresse uppstått som är i deras egen liga.

Köttmarknaden är ändå köttmarknaden. I NYC har de till och med ett särskilt område för ändamålet som heter Meat Packing District.

Sorry, kunde inte låta bli, men du har så klart helt rätt i det du skriver. Jag skulle tro att samma informella "regler" gäller nu som nästan alltid, fast utbudet ökar rent hypotetiskt när alla på Tinder syns för alla, sas. Vi har förmodligen trots det någorlunda vattentäta skott mellan olika sociala miljöer, i alla fall när det gäller ordentliga relationer. Rika barn leka bäst, etc.

Jag förstår att det finns en lockelse för många män i att vilja simulera framgångskuk, men det är så klart avsevärt lättare sagt än gjort. Fatta vad soft det är att knulla nya brudar praktiskt taget oavbrutet, utan krav på motprestation, att halsa Moët ur flaskan, vara ett svin i största allmänhet och ändå känna att hela världen avgudar dig precis för den du är. En av de gyllene 20-procenten. Top class.

Du tar det fetade som sanning. Det kanske det är, vad vet jag.

Det övriga du pratar om som sker eller inte sker utanför Tinder har jag egentligen inget att tillföra något om. (Även fast jag tror att du underskattar betydelsen av Tinder när det gäller att träffa folk under 2020.)

Jo. Men mängden en matchningar en kvinna får säger inte så mycket om den verkliga interaktionen (träff IRL) eftersom många män säger sig svepa höger på alla. Och de som inte sveper höger på alla gör det antagligen på flera än de i själva verket är intresserade av. Förstår du vad jag menar?

Efter en månad med Tinder Gold och med en hel del svepande, med ganska många skickade likes och Super likes till kvinnor, kan jag krasst konstatera att de tyvärr inte är alls är intresserade. Ska jag vara ärlig hade jag heller inte förväntat mig bättre resultat än så här, trots att jag har bra bilder och presentation.

Jag har inte läst hela denna tråd, men någon som vet om det finns exempel på att något par, alltså man och kvinna som funnit varandra på Tinder och fått ett långvarigt och seriöst förhållande?

Jo, jag fattar vad du menar.

Men att belysa det som ett slags problem för dessa damer jämfört med hur det är för 80% av männen förstår jag inte. Det är ju ändå lättare att få träffa någon IRL på Tinder om man fått en matchning än om man inte har en matchning?

Jo. Men mängden en matchningar en kvinna får säger inte så mycket om den verkliga interaktionen (träff IRL) eftersom många män säger sig svepa höger på alla. Och de som inte sveper höger på alla gör det antagligen på flera än de i själva verket är intresserade av. Förstår du vad jag menar?

Jag tror inte att det är någon som har påstått att det skulle vara ett problem för kvinnorna. Utom möjligen de som envist och bestämt hävdar att det är så här interaktion könen emellan ser ut och att det på sikt även förstör för kvinnor eftersom vi får fel bild av vårt marknadsvärde och tror att vi kan ligga, och till och med gifta oss, med cream of the crop på Manhattan. Typ.

Och ja, större urval gör det givetvis lättade att träffa någon. Det är, såvitt jag har sett, ingen som har motsagt det.

Det här tolkade jag det som att du beskrev "ett slags problem".


Det fetade: Nej och jag har inte sagt att någon har motsagt det heller.

Jag lägger ner just denna diskussion, jag förstår uppenbarligen inte vad du vill få sagt som har med Tinder att göra.

Det jag vill ha sagt är att det ofta sägs, här på FB och annorstädes, att kvinnor i allmänhet gravt överskattar sitt s.k. marknadsvärde pga mängden matchningar de får. Jag menar att det inte är så. Det är endast något som följer köttmarknaden IRL. Män svingar yvigt med yxan och kvinnor vet om att det är så och känner sig inte så särdeles utvalda pga lite snabb uppskattning och många matchningar. Det som verkligen räknas är vad dessa matchningar sedan renderar i IRL.

Det är det jag försöker säga.