Tinder-appen

Intressant artikel du länkade till. Den stämmer med min uppfattning. Dels hur jag upplever världen i stort, dvs hur andra agerar och tycker, men även jag själv agerar och tänker. Jag tillhör de som kan tycka att ett spel både är roligt och rättvist, "om" jag vinner, vill säga. Så ja, de som gillar Tinder och talar sig varma för Tinder är de som lyckas där men om det bara är 20-30% som gör det, då kommer Tinder på sikt att gräva sin egna grav. Detsamma gäller många andra dejtingsajter. Om allt fler män ger upp dejtandet, vad händer då med samhället? Redan nu visar studier att antalet hook-ups samt mängden sex minskar i åldersgruppen 20-30 år. (OBS, talar om USA här).

Alla möjliga med utseendet någorlunda på sin sida, tänker jag. Både män och kvinnor.

Tjejer kan ju också tacka nej till inviter.

Jag tror att det kan vara nog så svårt att vara vrålsnygg och söka efter ett seriöst förhållande, om man inte har en massa andra saker att erbjuda. Men framför allt tror jag att det är avgörande att vara verbal. I alla fall om man siktar lite högre på tjejfronten och vill umgås med tjejer som också har ett ordnat liv, viss framgång, etc. Men, jag är så klart medveten om att en hörnsten i teorin vi diskuterar är tesen att män generellt har lägre krav på kvinnor än vice versa.

Sedan ställer jag mig frågande till det där med att män som har både flyt och ett fördelaktigt utseende skulle vara de mest cyniska i fråga om relationer. Kan säkert stämma till viss del, självklart, men det känns fortfarande som en grov förenkling att förutsätta att dessa män får storhetsvansinne. Kan det inte vara så att man tänker att de borde få det? Eller?

Och jo — Manhattan är ett extremt exempel på alla sätt. Ingen har väl tid till något där.

Det fetmarkerade: Här har ni det enda råd man behöver när det gäller dejting. Letade efter detta inlägg i går, och nu hittade jag det.

Om någon kommer med jävligt knöliga och rigida regler ska man slå dövörat till illa kvickt. Personen som tror att sådant funkar har ofta problem själv och tror att det hjälper att vara på ett visst sätt. Det är typ en strategi för att klara det sociala och inte nyckeln till framgång hos det motsatta könet.

10-20 år sedan säger du. 2000-2010. Bara inom det decenniet så finns det en betydande skillnad i aktivitet och beteende på internet. Nätdejting är numera en integrerad del av våra liv. Det är inte längre något skumt och ses inte som en sista desperat väg ut ur ensamheten för de stackare som inte lyckas IRL.

Vi har smarta telefoner och är ständigt uppkopplade mot omvärlden. Jag skulle säga att det har hänt mycket på området kommunikation och kontakt på nätet, både med kända och okända, de senaste 10 åren. Folk såväl långt ner som långt upp i åldern använder sig av sociala medier och kommunikationsappar. Vårt sätt att kontakta andra, i största allmänhet, har förändrats. Folk kommer närmare, men samtidigt längre bort.

Som du säger så går allt snabbare nu. Utbudet, av precis allt, är oändligt mycket större och det finns flera sätt att sälja in sig själv online än just själva applikationen. Länk till ett snyggt Instakonto verkar vara ett populärt sätt att visa upp (väl valda) delar av sig själv och sitt liv. Tinder har dessutom något nästan suggestivt över sig. Man fastnar och sveper sig vidare till nästa och nästa och nästa.

Nog är det så att man kan hitta kvalitet ute på nätet. Ibland behöver man ens inte ta sig tid. Man märker det på en gång. Men det är ju just det här med att man kanske inte tar det hela på så stort allvar. Det får bli som det blir. Det är den inställningen man bör ha till Tinder.

Jag tror inte att kvinnor inte vet vad de vill ha och söker. Men man kan nog gissa sig till att ganska många tänker just så. Att det blir som det blir. Även om man kanske önskar en seriös och långvarig relation. Tinder är emellertid inte en plattform som erbjuder möjligheten att kryssa i alla rutor i önskelistan. Tinder är ytligt. Tinder går fort. Så är det med det. Den som önskar något långsammare har andra tjänster att nyttja.

Jag är f.ö. skeptisk till begreppet "veta vad man söker och vill ha". Känslor är som sagt irrationella ting och det är trots allt det kärlek och kättja kokar ner till. Inte hur många rätt någon lyckas pricka in i personlighets- och livsquizet och hur väl vederbörande på pappret tycks passa mig.


20% av männen "är upptagna med" 80% av kvinnorna. Hur då? Hur går det till rent praktiskt och hur yttrar det sig i vardagen? Även om det inte är ständig sexuell aktivitet så betyder det ändå att de männen som "är upptagna med kvinnor" lirar flera samtidigt. Är det så?

Jag vet inte om det är kvinnor som har orimliga krav. Det är sällan man hör fruntimmer gnälla om att de minsann förtjänar en man för att de är "snälla" eller att de får nöja sig med någon fet valross flera divisioner under sin egen.

Personligen så tycker jag att det är sunt att välja bort relationer om man inte träffar någon man verkligen vill vara med. Du tycks förespråka att man ska nöja sig. Jag gör inte det. Varför ska man investera tid och sig själv i någon det inte känns rätt med? För att slippa vara ensam?

Har man kommit upp i åldern och har en eller flera kraschade relationer bakom sig och kanske också barn så blir fenomenet att nöja sig än ointressantare. Det står alldeles för mycket på spel. Det är inte längre skämmigt att som kvinna leva ensam. Grannarna tittar inte föraktfullt alternativt medlidsamt på den ensamstående modern. Kvinnor kan sörja för sig själva och män är fullt kapabla att ta hand om hem och barn på egen hand.

Om någon ständigt är missnöjd med utbudet och inte tycker att det står i samklang med det erbjuds och samtidigt sitter uppe på glasberget och grinar och hör den biologiska klockan dåna så må det vara en sak. Men annars, varför skulle man?

Det handlar givetvis om matchningarna på Tinder. Sedan vad de leder eller inte leder till är ju en annan femma.

Kvinnor swipar höger på 10-20% av männen. Det är givetvis till största delen samma män som kvinnorna swipar höger på. 80% av männen får inte många högerswipes alltså.

Män swipar i snitt ca 50% höger på kvinnor, många män swipar dessutom höger på alla kvinnor.

Alltså, ca 20% av männen slåss om 80% (eller kanske 50%) av kvinnorna. Eller det omvända.

Jag är ju inte dummare än att jag fattar att kvinnor som ser okej ut mer därtill har det enklare på Tinder än motsvarande man. Det är så köttmarknaden alltid har sett ut. Och det behövs liksom inte sägas igen.

Nu såg jag att du har citerat mig igen på temat, men det jag tänkte skriva nu är att det är så förbannat tröttsamt med det här schematiska uppspaltandet över hur man ska bete sig för att få omkull någon eller till och med manipulera någon att bli kär i en. Som du säger; vuxna människor kan inte groomas i säng. Visst, det kanske funkar för pionjären Mystery och hans närmaste lärljungar. För s.k. "vanliga" män not so much. Man känner det man känner.

Sedan kan man ju inte förbise alla andra grundläggande faktorer som påverkar marknadsvärdet. Det handlar inte bara om kön, utseende och inkomst. Det handlar om var man bor, vilka andra möjligheter (kontaktnät) man har, ålder, var i livet man befinner sig, har man klarat av det man i en viss ålder förväntas ha uppnått etc.

Vad gäller Better Bachelor så tänker jag att hypergami inte är ett fenomen helt draget ur röven. Mäns prestationer (och därmed status) tillmäts generellt större betydelse än kvinnors samtidigt som kvinnors utseende tycks vara viktigare än mäns.

Dock tror jag inte att det är så många kvinnor som tror att de är snyggare än de är. De flesta, könet oaktat, torde ha ganska bra koll på sin plats i näringskedjan. Enstaka stollar undantagna.

Givetvis kan snygga och framgångsrika män på Manhattan använda Tinder för att knulla. I övermått. Den sorten får dock doppa oavsett plattform och kontaktyta. Jag ställer mig dessutom tveksam till att överföra siffror från USA till den svenska marknaden. Snygga och framgångsrika män på Manhattan är krämen av krämen. NYC är en av världens fjärde dyraste städer att bo i och det är också den staden som har störst andel rika människor i världen.

I USA är dessutom 1/3 av kvinnorna alltjämt hemmafruar. Säkerligen är andelen ännu högre i de högre socioekonomiska skikten. Mannens framgång och ekonomi är således av ännu större vikt där. Dejting hos Manhattans rika är inte applicerbart på förhållandena i Tierp, Säffle eller Linköping och kanske knappt ens hos halvöverklassen eller kultureliten i Stockholm.

Men att rika, berömda och vackra män(niskor) på olika sätt kan välja och vraka och ta sig friheter är inget nytt. Så har det alltid varit.

Vanliga dödliga kommer dock framgent fortfarande att vilja bilda familj och ha en gemenskap och kärlek. Den stora skillnaden nu jämfört med då (när allt sägs ha varit så mycket bättre) är att det idag finns så många fler sätt att göra det på. Mina fem spänn.

Nej, det säget har varit i omlopp betydligt längre än Tinder så det är inte andelen matchningar det handlar om.

OK, jag har väl levt i en sambo-bubbla och inte märkt av det snacket IRL då om det är vad du åsyftar haha.

Jag har inte hört det så många gånger IRL. Däremot otaliga gånger online. Och nej, det tycks inte ha med Tinder att göra. Snarare någon slags allmän föreställning om hur få till antalet de män som får ihop det med kvinnor är.

OK, nej jag har inte hört snacket om det online heller, pga nämnda sambo-bubbla.

Så du ser inte samband för mina siffror för Tinder med det du inte fattat om 20-80 eller? Om nu Tinder är senare än det snack du pratar om, bekräftar inte Tinder 20-80?
(Jag säger inte att det är så eller har varit så, jag tycker bara att det är konstigt att du refererar till att "det har folk sagt länge" när du möts av nutida siffror som skulle bekräfta det.)

Jag upplever att det är svårare att vara snygg och seriös. Har varit både seriös och oseriös. Jag har extremt enkelt att få till engångsligg eller ett par gånger men inte hitta någon seriöst. Nu ifrågasätter jag dock om jag faktiskt vill det, har väl blivit lite cynisk men när man fått hjärtat krossat lite för många gånger känns det ganska skönt att bara se till att undvika att träffa de tjejer jag vet att jag kan bli kär i och köra på med oseriösare relationer. Såfort man går ned lite i utseendekrav går det lite för enkelt att få till träffar med tjejerna. En hel del skriver och vill ses direkt i första meddelandet t.ex. Det hade de aldrig gjort om du inte var deras i särklass snyggaste matchning. Har såklart vart med om tjejer i min egen liga som skrivit först men det är rätt ovanligt och ofta är de snarare ute efter att bara ligga med dig en eller ett par gånger då(player tjejer helt enkelt). Om en tjej i min egen liga skriver först så ringer den varningsklockan direkt hos mig nu efter kassa erfarenheter med det. Är lite som att signa upp för att bli sårad då dessa tjejer ofta vet exakt vad de ska göra för att få dig intresserad och sen plötsligt tar bort detta och lämnar kvar dig undrandes.