Män vill inte längre ha med kvinnor att göra

Det gör mig ont att ni farit så illa. Jag har varit utsatt för samma, inte under så lång tid och där var inga barn med i bilden, men likväl tog jag också skada. Det är psykisk misshandel varken mer eller mindre och det är detta den gör med en. Misshandladaren kontrollerar en genom att vara vag och ändra sig hela tiden. Man fastnar i deras grepp, i deras osäkerheter och rädslor.

Jag önskar er meningsfulla och givande relationer framöver, där ni blir respekterade för dem ni är. Och att ni ska bli stärkta i er identitet genom att återupptäcka er själva. Såhär får ingen behandla oss nåt mer 🌸


(ursäkta off topic)

Vi människor står ju oss själva närmast. De flesta vill kunna påverka och bestämma i sitt egna liv. Helst ska andra tycka likadant för att det inte ska skava.

Sen har vi de som anpassar sig efter andra, vill vara andra till lags, och tappar helt bort sig själva...och försvinner.

Balansgången är ett dilemma för var och en, ofta eller periodvis. Män och kvinnor.

Jag tror både andra män och kvinnor kan skriva under på att de delar Tomatkungens och Blot-Svens upplevelser. Så även jag.

Att vara i en relation är inte alltid lätt. Men det är inte heller kul att vara själv alltid.

Jag skulle uttrycka det så, att vi är inte det vi gör. Jag är inte "att jag tankar bilen".

... Men om vi nu talar om att kvinnor och män tycker att deras parter inte gör saker på det sätt man själv vill så:
Om jag har 10 saker jag skulle önska att min man gjorde annorlunda får jag allt fråga mig vilken, om någon, av dessa saker som är så viktig för mig att han ska börja tänka på hur jag vill ha det varje gång han utför en syssla. Ska han ha 100 saker i huvudet pga att jag vill bestämma hur allt ska vara?
Balansgången blir att båda ska tänka på allt möjligt i vardagen, och det blir väldigt jobbigt i längden.

Istället för att tex be om ett nedfällt toalock kan jag fråga mig varför locket ska vara nedfällt. "Jag tycker att det är trevligare" kanske inte är viktigare än att mannen får slappna av hemma och vara accepterad.
Vill jag ha det nedfällt fäller jag ned det bara.

.... Men för att leva på det viset tillsammans underlättar det helt klart när man har sina olika ansvarsområden. Könsroller, om man så vill.

Jag blir så glad av att läsa det du skriver, att det finns män där ute med insikt i hur det bör vara och som aktar sig för manipulativa kvinnor som vill utnyttja mäns godhet.

Jag önskar dig verkligen en fin kvinna när tiden är inne för det, och måtte Gud sända en sådan i din väg!

Varför ökar de narcissistiska dragen hos kvinnor så lavinartat? Själv tror jag att det har med självupptagna mödrar att göra, först och främst, men vet säkert gör jag ju inte.

Vad kallade du mig för?

Jag fattar att det inte alltid är enkelt, men det handlar om grundläggande respekt för andra människor (vilket kvinnor saknar allt mer för män).

När vi är förälskade ger och får vi bekräftelse på speed, och att man kan sakna bekräftelsen är begripligt, men andra människor finns inte till för att ge oss bekräftelse. Det kan bli lättare för män om de tänker på att de själva inte har rätt att bestämma över om partnern ska vara arg, ledsen eller glad. Om du ändrar på dig för att göra henne gladare så ljuger du ju för henne.

Som du säger är det lätt hänt att vi själva målar upp en bild av någon och sedan förväntar oss att den ska stämma, men du hör ju det galna i att du då ska ändra dig så att bilden stämmer istället för att korrigera bilden. Vi målar bilder av allt hela tiden, och är kvinnan inte medveten om att det funkar så behöver hon snarast bli det.
Hon kan ju måla vilken bild som helst. Ska du då anpassa dig till den?

Du får tänka i termer av agressor och offer.

Den som blir angripen har rätt att försvara sig.

God kväll,

Problemet tog vid redan under 60-talet och har sedan dess multiplicerats, likt en cancer som sakta tar över kroppen, så har feminismen tagit över samhället, med resultat av att dagens generation inte längre är förmögna att skapa relationer och skaffa familj. Jag är idag själv 27 år, men redan under unga år insåg jag hur samhällets normer gjort det omöjligt för män att kunna lita på kvinnor. De allra bästa av män är idag singlar, och föredrar att ha det så. Män är idag inte intresserade av långvariga relationer, då riskerna med att skaffa en fru vida överstiger fördelarna.

Det första problemet vi ser idag är hur kvinnorna uppmuntras --av sina föräldrar, i skolan, och ute i samhället-- till att göra karriär. De skall studera, bli tävlingsinriktade, och sedan konkurrera med männen på arbetsmarknaden. En man kan givetvis inte älska en kvinna som han måste tävla med, och behöver ständigt hålla ena ögat öppet. Vaksam och orolig över vad kvinnan kan tänkas komma upp med för hyss. Istället för att förenas och gå samman, är de ute och tävlar med varandra på jobbet. Eftersom män är bättre på detta, tvingas de in i ett spel där kvinnorna ständigt fuskar. Orättvist spel skapar givetvis aversion gentemot kvinnorna. En arbetande kvinna är en lös kvinna, mannen kan omöjligt veta vilka relationer kvinnan har med andra män och till chefen på jobbet.

Kvinnan måste ständigt förtrycka sin kvinnliga natur om hon skall ut på arbetsmarknaden. Hon måste bli hård, tuff, aggressiv och manipulativ. Detta går helt emot hennes roll som moder och hemmafru. Konsekvensen av detta är att män tappar suget på att gå ut och jobba, eftersom alla platser ute i samhället är invaderade av kvinnor. Han tyr sig istället till porr, TV-spel och stannar i hemmet där han får vara ifred. Han håller kvinnor på avstånd, så att han skall slippa ha en motståndare i sitt eget hem, där han behöver få vila ut och återhämta sig.

En man kan inte känna kärlek för en kvinna som ständigt vill hävda sig och tävla mot honom. Kvinnornas intåg på arbetsmarknaden har gjort att kärlekslivet i västvärlden helt dött ut. Jag som kvinna har försökt att träffa män flertalet gånger, men finner ständigt att män är skadade av tidigare relationer, och inte längre kan lita på kvinnor. De är bittra och nedbrutna och frågar mig jämt om mitt arbete. Det finns överhuvud taget inte något annat som de vill diskutera med mig, annat än hur det går med min karriär. Tyvärr är många män idag lika vilseledda som kvinnor och förväntar sig att kvinnan skall vara tävlingsinriktad och satsa på sin självständighet.

Jag ser i dagsläget inte hur jag skall lyckas forma en meningsfull relation till en man som det ser ut idag. Istället ser jag massvis av vackra, kompetenta och duktiga män som är ensamstående, singlar eller separerade. Fantastiska män som mer än något annat förtjänar ett kärleksfullt hem och en familj, men som genom psykologisk krigföring och negativa erfarenheter väljer att avsäga sig detta.

Dessa hinder är stora och förödande, och jag funderar på vad vi kan göra för att skapa någon typ av förändring. Män tillåts inte längre vara män, och kvinnor har lurats till att agera som män sedan barnsben. Vilka åtgärder behöver tas för att vända denna subversiva utveckling, och hur har ni löst dessa så kallade "utmaningar" i era personliga liv? Vilka ytterligare hinder för familjebildande ser ni i er vardag?


Vänligen

Det gör mig ont att ni farit så illa. Jag har varit utsatt för samma, inte under så lång tid och där var inga barn med i bilden, men likväl tog jag också skada. Det är psykisk misshandel varken mer eller mindre och det är detta den gör med en. Misshandladaren kontrollerar en genom att vara vag och ändra sig hela tiden. Man fastnar i deras grepp, i deras osäkerheter och rädslor.

Jag önskar er meningsfulla och givande relationer framöver, där ni blir respekterade för dem ni är. Och att ni ska bli stärkta i er identitet genom att återupptäcka er själva. Såhär får ingen behandla oss nåt mer 🌸

(ursäkta off topic)

Vi människor står ju oss själva närmast. De flesta vill kunna påverka och bestämma i sitt egna liv. Helst ska andra tycka likadant för att det inte ska skava.

Sen har vi de som anpassar sig efter andra, vill vara andra till lags, och tappar helt bort sig själva...och försvinner.

Balansgången är ett dilemma för var och en, ofta eller periodvis. Män och kvinnor.

Jag tror både andra män och kvinnor kan skriva under på att de delar Tomatkungens och Blot-Svens upplevelser. Så även jag.

Att vara i en relation är inte alltid lätt. Men det är inte heller kul att vara själv alltid.

Det kan bottna i nån form av hämnd eller orättvisor pga långa traditioner av kvinnoförtryck. Man kanske vill hävda sig och visa sitt missnöje i samhället genom att spela på mäns svagheter och använda det emot dem.

Nej, ingen ska behöva anpassa sig på ett sätt som överskrider rimlighetens gränser. I ett normalt förhållande är det väl rimligt att göra vissa justeringar för att göra sin partner glad och inte sur/arg/ledsen. Det är en positiv handling. Helt vanligt sunt förnuft. Problemet dyker upp om man måste göra saker som känns negativa eller som en uppoffring för att det inte ska bli pissigt, dålig stämning, bråk, osv. Då sker det inte av fri vilja. Att göra något för sin partner, fast man inte är riktigt sugen, för att man vet att det gör honom eller henne glad och för att han eller hon uppskattar det, det är positivt. Och värt det, om personen man lever med kan visa uppskattning.
Jag tror att det var detta Jesus lärde (jag har förstått att du är troende). Behandla din nästa som du själv vill bli behandlad. Vet inte om han gjorde någon åtskillnad mellan könen, om jag ska knyta an till tråden. Men det hela handlar om att inte vara självisk, utan kunna sätta andra och deras välmående främst — förmodligen utan att utplåna sig själv. Försakelsens väg är inte attraktiv i dag, ens med måtta, utan destruktiva inslag.
Att ge något som kostar lite eller ingenting borde dock inte vara så svårt.

Har haft en flickvän en gång i tiden som inte ville ge beröm för att hon såg det som att "ge en man en klapp på huvudet för att han gör sådant alla kvinnor gör". Typ de låga förväntningarnas rasism, antar jag, fast omsatt i genus. Jo, det var möjligen OK med bekräftelse om man presterat överjävligt bra i enskilda situationer. Kul att aldrig kunna få en komplimang till livs för att hon såg det som likvärdigt med applåder för att man vet hur man kokar ett ägg? Inte så värst.

Ingen kan väl tycka detta är rätt?

Det feta: det är ju sjukt om det ska behöva vara så. Jag ställer mer än gärna upp för någon som uppskattar det, och många kvinnor blir ju mer eller mindre glatt överraskade om man vill pyssla om dem lite extra eller om man visar dem genuint intresse utöver tutt-dregel. Det är givetvis tragiskt att det ska behöva vara så, och sanningen är att dessa (mina) svagheter kan utnyttjas.