Män vill inte längre ha med kvinnor att göra

För att ta det Jesus sa först:
Älska din nästa som dig själv!
Och:
Allt vad ni vill att människorna ska göra er ska ni göra dem (gyllene regeln).

Här är hur jag ser på saken:
Vi vill förstås helst att den vi älskar ska vara glad, och inte arg eller ledsen. Det är ju skönare att vara glad.
Motivet kan även vara att vi blir bekräftade när vi gjort andra glada (och motsatt när vi gjort andra arga).

... Men vi blir alla arga, glada och ledsna. Vi är inte glada jämt och alltid. Speciellt om/när vi målat en
bild vi såg upp till blir vi ledsna eller arga när den inte stämmer (våra bilder stämmer ALDRIG till 100%).

Jesus sa även att Sanningen ska göra oss fria, och det stämmer i både stort och smått. De här bilderna vi alla gör hela tiden måste vi få göra, men om vi tror att verkligheten måste överensstämma med bilden kommer vi att bli väldigt besvikna gång efter annan.

Anpassa ALDRIG dig själv, ditt själva jag! Eller tja, man gör ju som man vill... Men då förlorar du dig.
Jag ska illustrera:
Om jag säger att du är en feministisk, homosexuell dvärg, handlar mitt påstående då om mig eller dig?
Om mig, eller hur?
Också om det nu skulle vara så att du har din identitet i att vara just detta handlar det fortfarande om mig, inte om dig.

Om en kvinna fått en bild av dig att du är någon som köper blommor varje Fredag och du sedan slutar, så får hon vackert justera sin bild. Som du noterat blir det bara kattskit om du istället försöker vara henne till lags. Allt vi inte gör från hjärtat blir kattskit.

Det är fint att ge, och speciellt om vi inte väntar oss någonting tillbaka, men att ge utan hjärta är ju, som du säger, att ge av tvång. Ger vi därför att vi vill att mottagaren ska vara på ett visst vis ljuger vi- låt vara att du kanske blev tvingad först.

Om en människa blir arg för att du är du- ta inte åt dig! Det handlar om mig ifall jag trott att du är dvärg. Du kan inte bli dvärg, jag får acceptera att du är du.

Förstår inte hur du menar med det sista där i förhållande till det andra du skrev. Känner mig extremt trög nu, det kanske är helt uppenbart för alla andra.

Tja, det är väl en variant på det första exemplet? Hon ville inte säga något trevligt som inte var "välförtjänt" för att hon ansåg att män får mycket gratis. Hon hittade oftast egna skäl till att inte vilja komma med beröm för att hon ansåg att det mesta inte var märkvärdigt nog. Vi snackar alltså inte om att gå ut med soporna och tvätta, utan snarare att laga en god middag efter jobbet eller ställa upp på saker.

Kära Blot-Sven:
Det är inga svagheter utan styrkor! Svagheten ligger i "den som uppskattar det".
Om någon inte uppskattar din värme, omtanke och kärlek:
Stackars denna svaga människa! Oförmögen att förstå kärlek som hon är.

Det gör ont att man inte kan "rädda alla", men det är ju som det är.

Det är mycket vishet i ordspråket "otack är världens lön".

Okej, då förstår jag. Det låter som en väldigt förbittrad och tråkig person. Hoppas för hennes egen skull att hon växt upp och kommit på bättre tankar.

Det gör mig ont att ni farit så illa. Jag har varit utsatt för samma, inte under så lång tid och där var inga barn med i bilden, men likväl tog jag också skada. Det är psykisk misshandel varken mer eller mindre och det är detta den gör med en. Misshandladaren kontrollerar en genom att vara vag och ändra sig hela tiden. Man fastnar i deras grepp, i deras osäkerheter och rädslor.

Jag önskar er meningsfulla och givande relationer framöver, där ni blir respekterade för dem ni är. Och att ni ska bli stärkta i er identitet genom att återupptäcka er själva. Såhär får ingen behandla oss nåt mer 🌸

(ursäkta off topic)

Tack!

Jo, det blir en evig balansgång när hon kan vända på en femöring. Mitt ex är dessutom väldigt slarvig, oföretagsam och opraktisk, så det blir lättare att ligga lågt med barn med i bilden. Någon måste ju göra the dirty work. Kan ändå inte minnas hur många gånger jag sa ifrån på skarpen. Jag behöll min integritet i många lägen, men priset var att jag prioriterade bort alla egna nöjen för att kunna lägga min vakna tid på att undvika konflikter.
Jag har funderat extremt mycket på vad det var som hände. Hon hade lite svårt att knyta an till barn i början, och jag har varit inne på om hon klandrade mig för att förlossning inte var en kul grej och för att det visade sig jobbigt med småbarn. Hur som helst blev det ingen mer kärlek för mig, men vad ska man göra. Nu är jag åtminstone fri i teorin!

Jag ser "otack är världens lön" som mitt valspråk, men det är allt lite marigt till och från att inte försöka ge tillbaka med samma mynt. Jag är bara så dålig på det. Risken finns även att det drabbar någon som inte förtjänat det, så det är ändå ett säkrare kort att förbli den man är. Jag hoppas mest på att någon gång hitta någon som gillar det.
Jag skrev i går kväll om ett ruttet förhållande jag haft. Jag nämnde att jag fortfarande inte hämtat mig. Med det menade jag att det finns en osäkerhet kvar, ingen trygghet, och en stress. Så jag har inte lyckats förändra mig själv. Det har blivit som en personlighetsklyvning i stället. Ska jag vara ärlig så tvivlar jag många gånger på att jag någonsin ska lyckas pricka in en av de kvinnor som har hjärtat på rätta stället, för de finns ju.

Tack igen för dina kloka ord!


Jag hyser inga större förhoppningar.

Vi människor står ju oss själva närmast. De flesta vill kunna påverka och bestämma i sitt egna liv. Helst ska andra tycka likadant för att det inte ska skava.

Sen har vi de som anpassar sig efter andra, vill vara andra till lags, och tappar helt bort sig själva...och försvinner.

Balansgången är ett dilemma för var och en, ofta eller periodvis. Män och kvinnor.

Jag tror både andra män och kvinnor kan skriva under på att de delar Tomatkungens och Blot-Svens upplevelser. Så även jag.

Att vara i en relation är inte alltid lätt. Men det är inte heller kul att vara själv alltid.

Var hon deprimerad? Jag tänker på delen du skriver att hon hade svårt att knyta an till barn och att hon var oföretagsam. Det ursäktar inte hennes beteende mot dig, men om du vet orsaken kanske det kan vara lättare för dig att komma vidare i ditt liv och bli lyckligare. Så känner jag för egen del: om jag skulle veta vad det är med mitt ex så skulle det vara lättare att hantera detta nu, eftersom vi fortsatt har varandra i varandras liv. Men vi kanske aldrig kan få svar på varför våra ex var som de var mot oss...

Tack, du har en fantastisk syn på saken. Jag vill ge för att jag tycker att andra ska få, och inte för att jag anser att jag behöver bekräftelse på att jag handlat rätt. Jag vet själv att mina avsikter är autentiska, och det räcker så. Det går inte att köpa sig kärlek ens genom handlingar och ord; så är det ju. Att vara sig själv borde vara tillräckligt, kunde man tycka, men jag har mig veterligen aldrig upplevt sådan kärlek. Den ovillkorliga, som det heter.
Det här med anpassning är ju ett knepigt ämne. Om någon kommer med absurda anklagelser helt tagna ur luften rör det mig inte i ryggen, eftersom ära och heder är saker som inte bekommer mig. Värre är det om den som sätter sig till doms över mig är någon jag håller av. Då blir det svårt att inte ta åt sig, fast jag innerst inne vet att det den här människan påstår är fantasier och får stå för henne. Jag har även haft för liten input från personer — och väsen — utanför mina relationer.

Anser du förresten att det är en synd att försöka ändra på den man är, om Gud skapat oss sådana han vill ha oss? Även om man vill bättra sig efter en skakig start, om så bara för att inte såra andra?
Är det viktigare att söka Guds förlåtelse än att fara efter andra människors acceptans?

Ok, här är tuff love:
Du ser ut som ett lamm redo för slakt, och de (stackars) vargarna känner helt säkert doften av blod. Jag är helt allvarlig. Så håll dig undan från kvinnor ett tag iaf (som du ju gör). Du kan inte pricka in en
fin kvinna bland 1000 vargar.

Om jag säger så här:
Du är perfekt. Ditt namn är "älskling".
Sådan kom du in i denna världen, och du är ingen annan människa nu än du var då. (observera att jag inte vet vem du är eller vad du är, men detta vet jag).

Du är det mest värdefulla du har. Hitta dig! Bättre pärla finner du inte i världen.

Nej, kanske får vi aldrig veta det. Men det är alls inte uteslutet med depression, nej. Hon är dock fortfarande minst sagt knepig som person. Liksom högenergisk med andra (a la ditt ex' telefonsamtal som du beskrev), nästan glättig, och vresig och allmänt skum mot mig. Vet inte om det rör sig om någon neuropsykiatrisk grej. Hon slappnar väl av med mig och tycker att hon kan bete sig lite hur som helst. En jobbig grej är att hon förstorar upp allt. Tycks inte kunna hantera konflikter på ett konstruktivt sätt, utan överreagerar i stället och drar en massa dräpande repliker som bara känns out of place. Hon är även livrädd för allt men ser sig som hård och tuff. Ger med sig på nolltid vid mothugg och blir ledsen i stället. Och så kretsar allt kring henne. Det är det värsta.
Så, vad fan gör man? Hon har vissa prylar gemensamt med ett ANNAT ex, haha. Jag är som en magnet för de här brudarna. Som man känner sig själv känner man andra? Tänk om det är så? Hujedamej.

Hoppas att du står ut med ditt ex när du har henne med dig i vardagen! Jag gör det med mitt. Har ju inget val. När hon är trevlig kan jag ju inte vara otrevlig tillbaka. Så galet, egentligen.