Män vill inte längre ha med kvinnor att göra

Du är naiv eftersom du inbillar dig att du lever i en porrfilm-hollywood typ av värld. Människor är människor, inte nån jädrans reklampelare som finns till för att du ska tycka att de är tillräckligt attraktiva.
Snacka om att vara självupptagen.

Ja men om jag väljer att bli fet är det min ensak, vilket du och andra kan ge blanka fan i. Problemet är bara att ni har inbillat er nånstans att kvinnor ska tillfredställa er.
Byta ut mot en eller två förmågor? Ta inte i så du spricker, du brukar sitta här och böla om raka motsatsen ju.

I en sund värld tillfredsställer kvinnor och män varandra. Absolut inget fel att anse att kvinnor ska tillfredsställa en. Problemet uppstår om man inte tänker tillfredsställa tillbaka.

Nja, även kvinnor förväntar sig ju att män uppfyller deras förväntningar i mångt och mycket. Min fru, som är mycket pragmatisk av sig, vräkte ur sig en gång när hon kom hem ifrån en löparrunda ett bevingat uttryck som jag fortfarande påminner henne om ibland.
-Du skall inte tro att jag kommer vara gift med dig i fortsättningen om du börjar väga över 120 kg.

De orden uttalades naturligtvis i frustration, hon har fött fyra barn, hon hade kört slut på sig själv på löparrundan för att försöka hålla formen och där ser hon mig visslandes och allmänt tillfreds med en pilsner i näven och en massa kött på grillen. Som jag faktiskt tillagade enbart för henne, hon gillar kött, är halvargentinska.
Att jag väger mer än henne är ju sant, men jag är också tre decimeter längre. Så jag har därefter noga passat mig för att krypa över 115
På närmare två meter är det väl normalvikt för en gubbe, men 120 kg, det är tydligen inte OK.
Men det finns andra saker kvinnor förväntar sig av män. Jag behöver kanske inte gå in i detalj på dem då du säkert instinktivt inser vad dessa förväntningar består utav.
Lika gammalt som gatan eller bibeln. Beskydd, försörjning och livslång lojalitet mot gemensamma avkommor. Precis som på national geographic channel.
Nu är ju homo sapiens lite längre kommet än att strikt leva under naturens lagar, så att frångå dem för nöjes skull skadar oss inte så länge vi sköter det snyggt.
Men efter en ansträngande löparrunda så kan det där skriet ifrån vildmarken lysa igenom, såväl hos kvinnor som hos män.
Kontentan är att kvinnor har krav på män precis som män har krav på kvinnor. Ju mer narcissistisk en kvinna eller man är kommer de närmast logaritmiskt öka sina förväntningar på det motsatta könet.
Eller också lever man bara och låter leva.

Det var inte det jag skrev, du läste in någonting helt på egen hand.

Ja men det är klart att man har förväntningar på sin partner, men att skala ner dessa förväntningar till att enbart handla om att hålla kroppen i trim är enligt mig väldigt ytligt och det inger absolut noll förtroende. Om yta är det enda som spelar roll så finns det ingenting, helt enkelt.

Nä, staten kan kliva in och plocka vilket barn som helst om staten vill det.

Fäder har inga rättigheter som ens kan utgöra en grund för att vara en god och närvarande förälder. Föräldrabalken innehåller särlagstiftning mellan könen.

Så mammor har mer att säga till om om det är mot papporna, men mot staten går det inte att tjaffsa.

Men ja, det finns en massa slackers och själviska föräldrar också.

Inte lönt att skaffa barn som man idag om du är av den typen att du vill ta ansvar.

Jasså, det tror du? Blir du själv upprörd om Beata 57 år, lönnfet och inte så värst fager, ger uppmärksamhet åt unga män i åldern 19-22 och är kåt på dessa, istället för att ge dig uppmärksamhet? Vill du ens ha Beatas uppmärksamhet? Känner du snarare inte lite äckel över hela grejen: att Beata tror att hon ska kunna få unga män? Och när du sedan ser att de unga männen är besvärade av hennes tafsande händer och kåta blickar, vrider det sig inte lite till i din mage av sympati för dina medbröder som inte riktigt ännu vet hur de ska tackla situationen med Beata?

Ta ovan exempel och tänk dig in i kvinnors situation. De ser inte så värst fagra lönnfeta män i övre medelåldern, vilka de själva inte är ett dugg intresserade av, slänga kåta blickar på väldigt unga kvinnor som de skulle kunna vara morfar eller farfar till. De ser unga kvinnor på 19-22 år som besväras av situationen och som ännu inte vet hur de ska tackla den. Inbillar du dig att medelålders kvinnor är avundsjuka över situationen? Eller kan du inse att de som minst inte bryr sig och som mest känner sympati för de unga kvinnorna och äckel över männen som dräglar över de unga besvärade kvinnorna?

Vem tror du själv att du lurar? Du vill med största sannolikhet inte ha Beatas uppmärksamhet. Och de medelålders kvinnorna vill med största sannolikhet inte ha "drägelmännens" uppmärksamhet. Jag tycker det är ganska logiskt, tycker du inte det?

Hm. Har inte denna Sanna berättat om sitt medberoende, både under sin uppväxt och sedan med sin make? Inte konstigt att hon väljer en make som påminner henen om hennes uppväxt. Det som upplevts i barndomen (bra eller dåligt) kan för många människor kännas tryggt i vuxen ålder. I övrigt tror jag faktiskt inte hon är representativ för alla kvinnor. Alla människor har sina egna livsöden som formar dem och ger dem deras smak för förhållanden/vilka partners de väljer.

Ja, sådant är förstått tråkigt och trist. När ens partner inte längre är lika sugen som man själv är. Hade jag haft svar på vad man gör åt sådant, hade jag provat det på mitt ex för länge sedan.

Jag håller inte med dig. Jag anser att kvinnor är som människor är mest. Det är olika helt enkelt. En del är helt fantastiska. Och "Hela livet får man jaga den där ****biten, ett ***** kan vara som en saga, men nu så är jag trött på skiten". För att uttrycka det lite skämtsamt allvarsamt.

Fascinerande inblick i vardagen hos Svensson. Min uppfattning är annars att kvinnor — dock inte alla — ställer högre krav på mannen i fråga om driftighet och produktivitet än vice versa, vilket väl är helt i sin ordning givet seglivade föreställningar om mannen som "the provider". Vad ställer män för krav på kvinnor? Fråga inte mig, men jag inbillar mig att det handlar om olika slags motkrav: ställ upp på sex, håll dig i trim, var go' och gla' — ja, ni vet ju allt det där.
Frågan är vad som händer i ett "modernt" förhållande där båda har ungefär likvärdiga jobb och prioriterar sig själv. Vad ställer man för krav på varandra då? Jobba ännu hårdare? Jobba mindre? Jag tror att man ger upp i stället.
Kanske är det bättre med i någon mening kärleksfullt gnabbande om vikt och fritidssysselsättningar?

Även om man lever lugnt och stilla för sig själv så kommer regelbundet kvinnor och besvärar en och vill ha en relation.
Okey, inga unghöns men ändå kvinnor i 40+ års åldern. Med barn. Hujedamej.

Och horor vill ha ens pengar. Suck. Unga kvinnor som särar på benen och desperat vill ha en i säng. Vad ska en man göra mot dessa galna kvinnor? Flytta till Mars?

Se upp så du inte en dag blir som denna galna kvinna. Tiden går fort.
https://www.youtube.com/watch?v=VDdWU4G263k

Thailändska kvinnor är säkert både trevliga och kul på många sätt. Men problemet med thailändska + svensk man är två enligt min uppfattning:
.

• Eftersom de inte har ett gemensamt språk och det finns språkbarriärer på bägge sidorna så blir det ju ingen djup kamratskap eller ömsesidig förståelse för vem exakt den andra personen är, och vad som är viktigt för denne. Det är en helt annan sak att prata lite cowboy-engelska för resebehov och att ha en djup personlig konversation med sin livspartner på engelska. Saken blir ännu värre för thailändskorna som vanligen inte är något vidare på engelska alls. Naturligtvis finns undantag på bägge fronterna. För en svensk att lära sig bra thailändska eller vice versa är en lång process som tar åratal innan man verkligen kan prata obehindrat.
  
• Jobbigt för thailändskorna med kulturkrocken i Sverige. Allt från klimat till språk och folks stela och kalla beteende jämfört med i Thailand. Jobbigt för dem med "Thaifru" associationer och sexuella anspelningar från folk (har hört från förstahandskälla att detta är mycket vanligt och jobbigt för thailändskor i Sverige). Konstig situation om mannen väljer att leva som "farang" i Thailand.
  
• Blandbarn - barn som inte blir etniskt svenskt och inte heller etniskt thailändskt. Splittrad mellan två kulturer och etniciteter och får sitt liv och sin personlighet fokuserad och splittrad av detta - ett val som individen inte själv har gjort.
  
• Män som växlar in sin thaifru mot en yngre modell... Tydligen inte alls ovanligt. Detta är ju något som kan drabba alla kvinnor som åldras, men det är extra tråkigt om frun har flyttat runt halva jorden till ett vilt främmande land, bara för att bli dumpat efter 10-15 år...

Klart att det finns enstaka fall av äkta, djup och varm kärlek mellan en thailändsk kvinna och en svensk man... Men fundamentalt så tror jag att detta med thaifruar är en "workaround" för män som inte pallar med svenska kvinnor, deras krav och deras feminism. Problemet ligger till viss del hos svenska kvinnor och inte bara hos männen. Dessa män hittar helt enkelt inte vad de behöver i en kvinna (eller hittar ingen kvinna alls, i Sverige). Thaifrun blir då ett slags substitut. Jag tycker det hela har vulgära och ganska sorgliga undertoner. Det är bara att gratulera de thaifruar som hittat lycka i ett sånt äktenskap, eller ett nytt bra liv, efter ett sånt äktenskap.

Och det detta som kallas att röra sig i sin egen "standard" eller vad man nu ska säga.
En man som själv är beredd på att hålla sig i trim kan och kommer förmodligen söka en liknande kvinna. Han anser att han kan förvänta sig det. Okej, sålänge han letar bland likasinnade så är det lugnt.
Ju"bättre" du är själv, desto högre krav kan man ju ha, såklart.
Dock är ju inte fallet så att majoriteten av män i Sverige som är runt 25-30 har sådär vansinnigt mycket att erbjuda en svensk kvinna, så de får kanske tagga ner sina egna förväntningar då också.