Svenska Fotbollslandslaget

Vet inte riktigt, dock är min erfarenhet från skolan och så vidare att i stort sett alla som har utländsk bakgrund identifierar sig med sina föräldrars hemländer på ett etniskt och kulturellt plan. Blodshärstamning och etnisk bakgrund är så att säga oftast viktigare för invandrare än vad det är för svenskar. Ahmedhodzic använder som enda argument att spela för Bosnien att han har bosniskt blod, och det är naturligtvis svårt för Sverige att konkurrera med. Balkan föräldrar är också generellt hyper nationalistiska och pushar hårt för att deras barn ska spela för sina hemländer, vilket också är svårt för Sverige att konkurrera med.

Så är det absolut också, men det är knappast hela sanningen. Vi har ju också exempel på spelare som valt Sverige, som Kacaniklic, Tankovic och Kulusevski. Har de valt Sverige för att de identifierar sig mer som svenskar?

Jag har inga problem med den hållningen, men i sådana fall bör den göras till en officiell svensk konsekvent linje i frågan. Då vet alla vad som gäller och vad man ska förhålla sig till. Vi håller inte på med några övertalningskampanjer. När du är aktuell blir du uttagen. Vi tar inte ut spelare för att boka upp dem för framtiden. Jag tycker det är snyggt och schysst, men kanske att vi någon gång missar en bra spelare. Det innebär också att vi kommer att använda oss av spelare i de yngre landslagen som sedan byter landslag. Det är också en konsekvens vi får köpa.

Så är det absolut också, men det är knappast hela sanningen. Vi har ju också exempel på spelare som valt Sverige, som Kacaniklic, Tankovic och Kulusevski. Har de valt Sverige för att de identifierar sig mer som svenskar?

Jag köper det så länge det handlar om ungdomslandslagen. Men gäller det myndiga spelare, alltså på U21-nivå, tycker jag att förbundet - utan att lova något - ska ta ett ordentligt snack med de spelare som har dubbla medborgarskap för att säkerställa att det faktiskt är Sverige de vill representera. Har de inte bestämt sig än finns det ingen anledning att satsa en massa pengar på dem som riskeras att kastas i sjön, utan det är bättre att ge platsen till någon som verkligen vill spela för Sverige även i framtiden.

När vi jagade Tankovic så låg man på honom enormt hårt. Man gick så långt så att så fort man hörde att Dzeko hade träffat Tankovic så skickade man fram Zlatan för att köra PR för Sverige. Tankovic har själv uttalat sig om att han bestämde sig för Sverige efter samtalet med Zlatan. Varför ändrades strategin helt plötsligt, uppenbarligen är Sverige beredda att ge sig in i leken precis som alla andra.

Låt oss vara ärliga ingen la ens en tanke på att vi hade en potentiell landslagsman som spelar i topp-5 klubb i Ryssland som Janne sket fullständigt precis som i fallet med Holmén när han lirade i Dinamo Moskva trots att han gjorde det riktigt bra därborta. Så varför skulle man inte välja ett annat landslag när chansen väl uppenbarar sig?

Så vad är problemet idag? Jag skulle vilja säga att man inte har "bärande" invandrare som sticker ut som Zlatan som kan prata med dessa ungdomar som funderar på att representera andra landslag. Ett samtal räcker gott och väl.



Fast nu hade varken Ahmedhodzic eller Hadzikadunic dubbla medborgarskap. Så hur ska du tackla det problemet?

Dubbla medborgarskap innehar dom automatiskt eftersom deras föräldrar har det för att dom är födda i Bosnien. Så dom kontaktar bara ambassaden i Sarajevo så hämtar dom ut ett födelsecertifikat från föräldrarna som gör barnen automatiskt till medborgare.

Fast nu hade varken Ahmedhodzic eller Hadzikadunic dubbla medborgarskap. Så hur ska du tackla det problemet?

Okej, det trodde jag. Men fotbollen är ju lite speciell i det avseendet. Det är väl britternas fel från början, för att de ska ha sina fyra j*a landslag (fem, om man räknar in Gibraltar - och hur är det med diverse karibiska ögrupper som annars lyder under brittisk flagg?). Plötsligt upptäcker nån engelsman att hans mormors syster var walesare, och vips kan han representera Wales (efter att han insett att han aldrig kommer att få chansen i det engelska landslaget).

Man borde definitivt inte få representera ett land som man inte är medborgare i, utan medborgarskap borde vara ett krav. Det känns väldigt självklart egentligen, och är självklart i många andra idrotter. Då skulle hela den här cirkusen kring landslagsspel åtminstone försvåras. Ishockeyn är väl som fotbollen, för övrigt, och det är därför som Storbritannien plötsligt kan ha ett landslag i A-VM efter att diverse halvdåliga kanadensare och amerikaner hittat en släktkoppling. Även Italien och Frankrike gör på det viset.

Vad gäller de svenska juggarna m.fl. hade det på sätt och vis underlättat om de haft dubbla medborgarskap för att föra en diskussion med dem. Riktar man sig till alla med en eller två utländska föräldrar kommer garanterat rasismanklagelserna och snacket om "allas lika värde" som ett brev på posten. Fast jag önskar ju iofs att förbundet och alla andra tänkande människor skulle skita i det en gång för alla eftersom det är så otroligt tröttsamt och visa lite ryggrad i stället för att böja sig inför en skränig pöbel.

Det är viktigt att inse att dagens Sverige har hundratusentals personer födda i Sverige som enbart identifierar sig med sina hemländer. Så det kommer bli väldigt vanligt i framtiden med spelare födda i Sverige som väljer att spela för alla möjliga länder. Det är ingenting vi kan stoppa, vår bristande integration garanterar att dessa spelare inte känner samhörighet med Sverige.

Vill vi ha spelare som uppenbarligen känner mer för andra landslag än det svenska? Nej, då är det bättre att inte ta ut dem. Enda problemet är att vi kommer slösa massa resurser på att utbilda spelare till andra länder, när dessa pengar istället kunde utveckla spelare till svenska landslaget.

Vi borde nog införa en policy att helt enkelt inte ta ut spelare till ungdomslandslagen som tvekar om vilket land de vill spela för. Annars tar dessa spelare bara upp viktiga platser i P18 och U21 landslagen innan de sedan byter landslag.

Man identifierar sig inte med ”sina hemländer”, utan med sin folkgrupp, och nu råkar folkgruppen bosnier ha en nationalstat med ett landslag.

I klubbfotbollen spelar det mindre roll, där är det bäst man på respektive position men vad är poängen med landslagsfotboll om vi har ett tyskt lag bestående av ghananer, polacker och turkar, ett franskt lag bestående av ivorianer och marockaner, ett belgiskt av kongoleser och ett svenskt av bosnier, syrianer och etiopier?

Ärligt talat, lägg bara ner landslagsfotbollen om en sådan utveckling skall fortsätta. Helt meningslöst.

Anel valde rätt och jag hoppas att det går bra för honom.

Det är viktigt att inse att dagens Sverige har hundratusentals personer födda i Sverige som enbart identifierar sig med sina hemländer. Så det kommer bli väldigt vanligt i framtiden med spelare födda i Sverige som väljer att spela för alla möjliga länder. Det är ingenting vi kan stoppa, vår bristande integration garanterar att dessa spelare inte känner samhörighet med Sverige.

Vill vi ha spelare som uppenbarligen känner mer för andra landslag än det svenska? Nej, då är det bättre att inte ta ut dem. Enda problemet är att vi kommer slösa massa resurser på att utbilda spelare till andra länder, när dessa pengar istället kunde utveckla spelare till svenska landslaget.

Vi borde nog införa en policy att helt enkelt inte ta ut spelare till ungdomslandslagen som tvekar om vilket land de vill spela för. Annars tar dessa spelare bara upp viktiga platser i P18 och U21 landslagen innan de sedan byter landslag.