Alla roliga psykfall och original i Stockholms kollektivtrafik

Kan meddela att skäggige mannen som alltid gick klädd i shorts, Domenico Lo Sinno, verkar ha flyttat till Sundsvall.

Hon brukade hänga på blå linjen på T-centralen mot Akalla/Kista också och gick omkring med sina plakat på perrongen. Det här var i slutet på 90-talet när jag pluggade i Kista. Eftersom jag ytterst sällan är i innerstan numera har jag inte sett henne sedan dess.

Såg henne senast för ca 1 år sen på Odenplan. Hon är inte judisk utan kristen.

Hahaha, ja juste shit vilken flashback! Asså måste var minst 5-10 år sen man såg honom?!

Ny förmåga: dyster orakad karl i obestämd medelålder iklädd gröngrå parkas året om huserar vid spärrarna Hötorgets tbanestation uppgången intill där Palme sköts. Det egenartade med honom är att han faktiskt står där timme ut och timme in. Talar inte med någon och ser närmast ut att ha kommit på hur man står och sover. Har tidig morgon kommit att få sällskap av en sovande fet afrikan klädd i vitt med dito kalott som heller inte pratar med någon, inte ens med den förstnämnde.

Någon som har nåt minne av en man på Götgatan för cirka 10 år sedan iklädd nån form av anordning med sugrör på skallen?

Jag tycker att jag ser någon som är väldigt udda varje gång jag är ute i sthlm, kanske är udda jag med lol...

Men det är ju mest sorgliga typer jag har sett, det märkligaste personen, förmodligen en sönderknarkad uteliggare, jag har sett var på röda linjen förra året tror jag. En väldigt liten man som verkade sakna tänder och tittade på sin egen spegelbild i rutan och pratade med sig själv. Tror också att han smekte sitt... ja ni fattar och kläderna gjorde att han såg ut som en seriefigur, tänk er link eller troll. Fast en människa liksom.

Sedan är det ju många ensamma människor man ser på stan och man vet inte heller hur man vill prata om dom, har sett jesustanten och andra personer men det känns på något vis lite fel att prata om dom. Undrar om dessa är medvetna om att de är kända i sthlm liksom?

Min "favorit" är annars inte från sthlm utan det är Anti-EU mannen från Gävle, finns det några liknande i sthlm?

Ja han kommer jag ihåg! Men han härjade redan på 90talet. Grov i munnen, gillade att prata snusk med tjejer. Skrämde skiten ur många på södermalm. Har legat på psyk länge, varf han blev ”som han blev” var att han var på tripp till Bali och injicerade heroin rakt i skallen och hamnade i psykos.....

Det låter som en myt.

Har sett henne på Södermalm tror jag, var kanske 1-2 år sedan, hon hade typ rosa byxor och en stor päls på sig, såg ut som om hon var i sällskap av sin mor.

Finns en finsk kvinna i kanske 35-års åldern, brukar va på gröna linjen mellan hässelby och tc. Skänker en slant ibland

Klev på tunnelbanan på Södermalm idag och ser en ung mörkhyad kvinna med benen uppdragna på sätesraden tvärs framför. Tänker inget speciellt tills hon kort efter börjar skratta hysteriskt från ingenstans säkert 10 gånger samtidigt som hon vrider och vänder på sig på något konstigt vis, kan inte se henne så bra då hon har en beige jacka med en sån där pälsluva överdragen över huvudet. Mitt emot henne sitter någon stackars tjej som är tydligt obekväm av hennes närvaro. Kvinnan vänder sig mot mitt håll för att kliva av vid TC och tittar då på mig medans hon är påväg ut och mumlar något i stil med "du är kär i mig". Jag tänker "va" för mig själv och förstår att det är bäst att ignorera psykfallet. Har utgången precis bakom mig och hon säger "hej då rå" besviket och sedan uppfattar jag det som att hon typ försöker pussa mig i luften och jag tänker nej vad i helvete när jag hör det där jävla pussljudet och vänder mig om chockad och kan inte hålla mig för skratt. Glaset bakom mig räddade säkert mig från psykot.

Man blir aldrig förvånad längre över vad som finns att stöta på i stan och t-banan.



Kan det vara samma kvinna utifrån min beskrivning?