Åsa Linderborg-tråden

Ja, Berner är kanske undantaget. Möjligen har det att göra med att aktörerna inte var några av de tyngre etablerade medierna, utan Resumé och Vision och en krönika i ICA-kuriren. Som jag minns det handlade det inte så mycket om löpsedlar.
Jag har i alla fall hört sägas att det finns en hederskodex som hindrar tidningarna från att skriva om varandras chefer. Man skriver om politiker, artister, näringslivstoppar, skådespelare och författare, Kikki Danielsson, Paolo Roberto, Håkan Juholt, Sven Otto Littorin osv osv men det är mycket mycket sällsynt att det rapporteras om diverse svinerier bland journalister. Där tycks det mig som om det skedde ett trendbrott under metoo.
Men Linderborg lyckades få till en fokusförskjutning från journalistiken till teatervärlden igen.
Mycket skicklig dam det där.
Apropå Joachim Berner - visst var det väl han som skrev snaskigt om Gudrun Schyman på Expressens löpsedlar. Han blev t.o.m dömd att betala skadestånd, och det är ganska ovanligt i Sverige.

Det var inte Joachim Berner som skrev, och han hade inte sett löpsedeln innan den gick ut. Däremot tog han, enligt vad han själv säger, ansvaret för det hela som ansvarig utgivare, samtidigt som han medger att löpsedeln var ett övertramp (se nedan).

Det här är egentligen ett ytterligare skäl till varför det vore intressant att veta mer om Berners syn på debatten om Åsa Linderborg och Benny Fredriksson. Berner har likt Fredriksson blivit utsatt för ett medialt drev, anklagad för sexuella trakasserier, har likt Linderborg varit mediechef för en stor kvällstidning, en kvällstidning som dessutom blev fälld för ett grovt övertramp, där han själv som ansvarig utgivare hade det yttersta ansvaret. Inte minst har han rent allmänt en stor erfarenhet av medievärlden.

I den här affären om Berners påstådda sexuella trakasserier hängde även DN på och namngav t.ex. den utpekade kvinnan.
Det sista citatet är från https://www.journalisten.se/nyheter/apropa-nyhetssnurren-pa-natet. De tidigare citaten är från artiklar jag länkat till tidigare.

Verkar vara en jävligt spännande bok. Inte minst en uppgörelse med vänstern.


https://www.svd.se/att-umgas-med-vanstern-ar-som-att-aka-spoktaget

Boken är en taskig uthängning av Aftonbladets medarbetare.

Åsa Lindeborgs kritik av sitt eget agerande ger onekligen intryck av en omvändelse under galgen.

Jag har inte läst boken men det verkar väl som om den tyvärr styrker den rådande uppfattningen att det var fel att skriva kritiskt om namngivna personer på det sätt som skedde i spåren av #metoo, bland annat då om Benny Fredriksson. Så blir det i så fall tyvärr då ett svikande av det fria ordet på bekostnad av att rädda sig själv av Lindeborg.

Det var helt rätt att namnge Fredriksson och ställa honom till svars för hans beteende och det är rätt att ställa även liknande chefer och även de som ägnar sig åt sexuella trakasserier av olika slag till svars.

Problemet med Aftonbladets agerande var inte att de skrev om Fredriksson utan hur.

Två som har läst boken är dessa och de kommenterar den på klassiskt skvallerkärringsmanér:

https://www.expressen.se/kultur/podcast/lunchmedmontelius/hon-tarar-inte-ner-nagra-knytblusar/

Vilket beteende då, menar du? Hans ledarskap?

.

Ja. Det finns de som bland annat i tråden som handlar om honom kommenterat hans beteende mot personal och det bär trovärdighetens prägel.

En del av det som Aftonbladet tog upp förefaller alltså sant och relevant som kritik mot hans sätt att styra som chef.

Det stora problemet i samhället är knappast chefer och makthavare pekas ut och hetsas mot utan att de i brist på någon som ställer dem till svar och att de därför kan fortsätta. Detsamma gäller sexuella trakasserier och mobbing av olika slag.

Jag har ingen erfarenhet av Benny Fredriksson och kan inte gå i god för något som sagts om honom, men det är knappast gripet ur luften att han kunde sätta sig på folk som pga underordnad situation hade svårt att sätta emot. Skulle det vara så att allt är lögn gäller givetvis inte detta honom men principiellt.

Och varför ska dåligt chefs- eller ledarskap valsa runt i pressen, enligt dig?

Exakt vad i Bennys ledarskap rättfärdigar en löpsedel hos våra stora tidningar?

Löpsedlarna och de kraftiga vinklingarna får stå för Aftonbladet. Att du skriver som du gör och lägger dig i linje med många andra tyckare i media och en hel del makthavare är en illustration till problemet.

Att det bör ske en granskning av sådana som Benny Fredriksson eller de andra personer som namngavs vid samma tid innebär inte att den måste se som i Aftonbladets eller andra version i form av ett sk drev.

Makthavares - och dit hör Fredriksson och mindre makthavare än honom också - bör kunna kritiseras fritt på både sociala medier och i tidningar därför att de skadar andra människor genom att bete sig illa mot dem. Som jag skriver är det stora problemet inte att de ”hängs ut” utan att de inte gör det. Det finns fortfarande ett stort och allvarligt problem i samhället med mobbing, sexuella trakasserier och allt vanligt skitstövleri och ohederlighet. Problemet är att dessa människor kan härja år ut och år in därför att de finns en felriktad moraluppfattning att deras beteende skall skyddas av något slags privatlivets helgd, vilket är absurt.

Om inte denna tystnadskultur och lagstiftning funnits som hindrar offer att berätta om övergrepp av större eller mindre slag hade Fredrikssons beteende uppmärksammats långt tidigare än ett ”drev” uppstod, vilket hade varit bra för alla.

Håller inte med. Jag har läst den tre gånger. Den är inte som sitt rykte, det är ingen skvallerbok. Det som handlar om Aftonbladet och kulturmaffian är bara en liten del av den och är det mest intressanta det som handlar om maffian i Neapel. Men miljöskildringen från kulturvärlden är bra, namnen är inte det viktiga. Hon är suverän på att skildra det "myggiga" och samtidigt ifrågasätta sig själv. Myggor och tigrar är bland det mest gripande och omskakande jag läst.
Dessutom tar den ställning mot drev. Läs den, det är kritik mot flockbeteenden och syndabockar.
Sen blev det ju ett drev - mot Lundgren. Ett riktigt grisigt drev med en massa fula knep.

Linderborgs bok är säkert svinbra skriven. Men jag blir irriterad. Vad vill hon?
Det är många som kritiserat vänstern länge och fått betala ett högt pris för det. Linderborg har varit framme med piskan. Nu har hon varit med om att driva en gubbe i självmord. Men det var visst bara slarv.
OK. Medger att jag är något av ett fan till Lundgren. Följer hennes blogg också. Jag tycker att hon kan vara värd att man kommer ihåg att hon kritiserade flockvänstern utan att ha något att vinna på det.

Hon skrev ”släpp megafonerna” när sd kom in i Riksdagen 2010 och alla försökte överrösta dem. Då var det lite djärvt att skriva så. Då var det att gå emot flocken. Det är det inte idag.
Det här är alltså samtidigt som Linderborg skrev om att fascister var råttor.
Lundgren kritiserade Linderborg för att hon skrev att fascister är råttor.
Och så har hon skrivit massor av kritik mot knytblusaktivism och skampålejournalistik. Fast från vänster, då. Hon kritiserade uppropet mot Nya Tider på Bokmässan.

Hängde hon ut gubbarna på Aftonbladet menar du? De var journalister, ju. Hade egna pennor. Men ingen heder. De hade kunnat svara på ett mänskligt sätt. I stället blev det ett omänskligt drev.
Kulturchefen hade varit nyhetschef tidigare. Måste ha varit med om att ställa folk mot väggen och kräva svar. Nu skickade han fram Linderborg i stället. OK...
Hon gick med på att angripa en annan kvinna för karriärens skull. Det lönade sig.
Nog om Lundgren.

Linderborg har drevat mot många kritiker av åsiktskorridoren länge men nu framställer hon sig som den första och enda kritikern av åsiktskorridoren. Det är ohederligt. Sen känns det om att hon viftar undan sitt ansvar för Fredrikssondrevet.
Det var ju hennes idé att man skulle skriva om Fredriksson. Det var hon som beskrev honom som en diktator. Ångrar hon sig nu, det känns inte så. Jag såg en intervju i SvT och det kändes cyniskt när hon sa att "gränsen inte skulle gå vid självmord", hon ville inte diskutera Fredriksson egentligen utan hon ville diskutera Virtanen. Hon bryr sig inte om det där självmordet. All right, men då ska hon inte låtsas bryr sig heller.

Hennes nära vän Virtanen var också en representant för åsiktskorridoren. Han har tagit avstånd från nästan alla sina artiklar idag. Fantastiskt. Det hade han inte behövt göra men han skrev dem bara för karriärens skull. Så var det faktiskt, det har han erkänt. Det var blaha blaha.
Ändå tycker Linderborg att han borde ha fått ha kvar jobbet. Varför, jo för att han är "familjefar". Jaha, ska man skriva pk-grejer man inte menar bara för att försörja sig? Är det inte det att vänster bara är en karriärväg?
Nu ångrar Linderborg också mycket av det hon skrivit, inte bara artiklarna om Fredriksson. Så hur ska man kunna lita på ett ord hon skriver i framtiden, det kanske bara är vänskapskorruption och karriär för hela slanten. Varför pudlar hon, egentligen?

Kanske ännu mer intressant att få höra Linderborgs syn på drevet mot Berner - men även andra mediadrev. Det är ju verkligen inte första gången det är drev, skandaler, uthängningar osv. För övrigt skrev Yrsa Stenius en hel del om drev i Makten och kvinnligheten, vill jag minnas. Den kopplingen borde Linderborg själv eller litteraturkritiker göra.
Utifrån sett får man nu lätt intrycket att Linderborgs agenda är synnerligen närsynt: att försvara Virtanen. Inte att diskutera principfrågor. Men det kan vara en orättvis syn, man får ta att läsa boken först.