Citat:
Ursprungligen postat av
Filmskribent
Boken är en taskig uthängning av Aftonbladets medarbetare.
Håller inte med. Jag har läst den tre gånger. Den är inte som sitt rykte, det är ingen skvallerbok. Det som handlar om Aftonbladet och kulturmaffian är bara en liten del av den och är det mest intressanta det som handlar om maffian i Neapel. Men miljöskildringen från kulturvärlden är bra, namnen är inte det viktiga. Hon är suverän på att skildra det "myggiga" och samtidigt ifrågasätta sig själv. Myggor och tigrar är bland det mest gripande och omskakande jag läst.
Dessutom tar den ställning mot drev. Läs den, det är kritik mot flockbeteenden och syndabockar.
Sen blev det ju ett drev - mot Lundgren. Ett riktigt grisigt drev med en massa fula knep.
Linderborgs bok är säkert svinbra skriven. Men jag blir irriterad. Vad vill hon?
Det är många som kritiserat vänstern länge och fått betala ett högt pris för det. Linderborg har varit framme med piskan. Nu har hon varit med om att driva en gubbe i självmord. Men det var visst bara slarv.
OK. Medger att jag är något av ett fan till Lundgren. Följer hennes blogg också. Jag tycker att hon kan vara värd att man kommer ihåg att hon kritiserade flockvänstern utan att ha något att vinna på det.
Hon skrev ”släpp megafonerna” när sd kom in i Riksdagen 2010 och alla försökte överrösta dem. Då var det lite djärvt att skriva så. Då var det att gå emot flocken. Det är det inte idag.
Det här är alltså samtidigt som Linderborg skrev om att fascister var råttor.
Lundgren kritiserade Linderborg för att hon skrev att fascister är råttor.
Och så har hon skrivit massor av kritik mot knytblusaktivism och skampålejournalistik. Fast från vänster, då. Hon kritiserade uppropet mot Nya Tider på Bokmässan.
Hängde hon ut gubbarna på Aftonbladet menar du? De var journalister, ju. Hade egna pennor. Men ingen heder. De hade kunnat svara på ett mänskligt sätt. I stället blev det ett omänskligt drev.
Kulturchefen hade varit nyhetschef tidigare. Måste ha varit med om att ställa folk mot väggen och kräva svar. Nu skickade han fram Linderborg i stället. OK...
Hon gick med på att angripa en annan kvinna för karriärens skull. Det lönade sig.
Nog om Lundgren.
Linderborg har drevat mot många kritiker av åsiktskorridoren länge men nu framställer hon sig som den första och enda kritikern av åsiktskorridoren. Det är ohederligt. Sen känns det om att hon viftar undan sitt ansvar för Fredrikssondrevet.
Det var ju hennes idé att man skulle skriva om Fredriksson. Det var hon som beskrev honom som en diktator. Ångrar hon sig nu, det känns inte så. Jag såg en intervju i SvT och det kändes cyniskt när hon sa att "gränsen inte skulle gå vid självmord", hon ville inte diskutera Fredriksson egentligen utan hon ville diskutera Virtanen. Hon bryr sig inte om det där självmordet. All right, men då ska hon inte låtsas bryr sig heller.
Hennes nära vän Virtanen var också en representant för åsiktskorridoren. Han har tagit avstånd från nästan alla sina artiklar idag. Fantastiskt. Det hade han inte behövt göra men han skrev dem bara för karriärens skull. Så var det faktiskt, det har han erkänt. Det var blaha blaha.
Ändå tycker Linderborg att han borde ha fått ha kvar jobbet. Varför, jo för att han är "familjefar". Jaha, ska man skriva pk-grejer man inte menar bara för att försörja sig? Är det inte det att vänster bara är en karriärväg?
Nu ångrar Linderborg också mycket av det hon skrivit, inte bara artiklarna om Fredriksson. Så hur ska man kunna lita på ett ord hon skriver i framtiden, det kanske bara är vänskapskorruption och karriär för hela slanten. Varför pudlar hon, egentligen?