Förra filmen var det Kirk Douglas. Här kommer en film med sonen Michael Douglas. En verklighetsbaserad film dessutom.
En simpel handling där titeln berättar mycket. Michael Douglas spelar en självutnämnd springare som ja, springer. På sidan om har vi hans relation till sin familj. Jag är själv inte särskilt sportintresserad, men lämnade TV-soffan berörd.
Det är 1970-tal och det märks att det inte är någon massiv budget bakom. Simpel film med några sköna scener. Huvudsakliga skådespeleriet är mellan Douglas och hans fru. Det spelas bra, men själva delhandlingen i sig hela är inte någon höjdare. Det kunde gjorts mycket bättre.
Eugene Levy (pappan i American Pie-filmerna) är med på ett hörn. Kul att se honom som ung.
Bildkvaliteten på min utgåva var inte den bästa. Duglig. Tveksam på om den finns i bättre format online eller på t.ex. Blu-Ray då det inte direkt är en vidare känd film. Produktionen är inget att skryta med, men kärnan i handlingen och tiderna som fångats på bild gjorde en godkänd upplevelse.
Satan alltså...filmen sliter hjärtat ur kroppen på dig. Bara säg att du älskar honom/henne.
Fin miljö och känsla genom hela filmen utöver huvudhistorien, och engelsk artighetskultur är skildrat mycket troget. Flera mångbottnade budskap som publiken måste ta till sig. Skådisarna är löjligt bra.
En av filmhistoriens mest tragiska och lågmälda - men samtidigt - vackraste - filmer.
__________________
Senast redigerad av GenesisP 2020-07-29 kl. 15:29.
En tidig huvudroll för Jim Carrey. Detta var innan han blivit extremt Jim Carrey-ig, vilket jag mestadels uppskattar. Här är han varken för på eller något försök att vara dramatisk. Jag föredrar dock dom mindre rollerna omkring. En söt tjej och två killar som är underhållande att titta på.
Filmens övergripande handling är inget att skryta med (aningen knepig), men för det mesta är det en tonåringsfilm och en ganska bra sådan. Det är en del sexuellt (lagom nivå med snygga tjejer) och det rätt lite humor, men det som finns fungerar. Inte som många komedier där man slänger in tvåhundra skämt och endast enstaka fungerar.
Jag gick in med låga förväntningar och blev positivt överraskad. Den är bättre än vad jag förfasade. Det är mycket 80-tal och musiken som tillhör. Inget superbra eller känt, men det fungerade. Gillar man 80-tals tonårsfilmer som The Goonies, The Lost Boys, Stand By Me, Footloose och allt sånt kan detta kanske vara något. Det är INTE en typisk Jim Carrey film.
Visste inte alls något om filmen, men det låter den en förstå efter någon minut eller så. Blodet skvätter och folk dör dråpligt till cyniska kommentarer.
Hillary Swank gjorde ett litet gästspel i en cat fight med filmens huvudperson.
Är man förtjust i den här sortens humorskräck, den är verkligen inte läskig, så kommer man bli nöjd.
Är man det inte kommer filmen nog vara något av det sämsta som hamnat framför ögonen i år.
Satan alltså...filmen sliter hjärtat ur kroppen på dig. Bara säg att du älskar honom/henne.
Fin miljö och känsla genom hela filmen utöver huvudhistorien, och engelsk artighetskultur är skildrat mycket troget. Flera mångbottnade budskap som publiken måste ta till sig. Skådisarna är löjligt bra.
En av filmhistoriens mest tragiska och lågmälda - men samtidigt - vackraste - filmer.
Brasiliansk kriminal/action med Wagner Moura från Narcos i huvudrollen. Skön premiss, mycket råa och "smutsiga" scener och överlag en ton som tilltalar mig bra. Vad som drar ner filmen är att strukturen är helt åt helvete, känns som att regissören försöker trycka in alldeles för många trådar och det blir ofta osammanhängande till den grad att inte ens narratorn hjälper. Hade kunnat bli betydligt bättre om man filmen varit mer simplistisk likt "The Raid"-filmerna. Däremot klart sevärd, gillar framförallt en scen mot slutet av andra akten där poliserna tränar lite Full Metal Jacket-stuk.
Fint intro till filmen med musik av Henry Mancini. Sedan händer det något som öppnar för en bra start till en skön 80-tals rulle.
Filmen startar kul helt klart, men det är mycket som händer och någon vidare intensitet finns egentligen inte. Burt Reynolds är lite som Mikael Persbrandt i Beck-filmerna. Kul att titta på, men med dåligt manus och lite för oseriös inställning räcker det inte till några högre nivåer.
Burt Reynolds och Ned Beatty är tillsammans igen (kända ifrån filmen Deliverance). Beatty skulle jag säga är filmens stora behållning i skådespeleri också. Språket är icke politiskt korrekt, men med många karaktärer är det få som får visa på större skådespel. Det blir rätt mycket dåtida TV-nivå på hela grejen. Inte konstigt heller att "Mr. Darcy" ifrån Married with Children har en mindre roll också.
En typisk bakis-film det här. Underhållningen finns där, men ganska billig action, överkomplicerad handling som inte betalar av sig och väldigt varierande skådespeleri. Hade definitivt potential att bli bättre.
Betyg?
IMDB: 5,2 / 10
Geomeister: Instämmer med IMDB.
__________________
Senast redigerad av Geomeister 2020-07-30 kl. 05:29.
Brasiliansk kriminal/action med Wagner Moura från Narcos i huvudrollen. Skön premiss, mycket råa och "smutsiga" scener och överlag en ton som tilltalar mig bra. Vad som drar ner filmen är att strukturen är helt åt helvete, känns som att regissören försöker trycka in alldeles för många trådar och det blir ofta osammanhängande till den grad att inte ens narratorn hjälper. Hade kunnat bli betydligt bättre om man filmen varit mer simplistisk likt "The Raid"-filmerna. Däremot klart sevärd, gillar framförallt en scen mot slutet av andra akten där poliserna tränar lite Full Metal Jacket-stuk.
Betyg: 6,5/10
Tyckte uppföljaren var bättre, men där var det om jag inte missminner mig ännu fler trådar, så den kanske inte tilltalar dig lika mycket.