Konservatism och familj - En samlad diskussion

Jag tycker ju förstås inte heller att illegala aborter ska förekomma.
Samtidigt så menar jag att om vi ger gravida kvinnor och barn den hjälp de behöver, så kan vi också minska på efterfrågan på illegala aborter vid ett abortförbud.
Vi skall inte glömma att innan vår "en människa blir människa först vid en viss vecka"-lagstiftning, valde ju många kvinnor att adoptera bort sitt barn istället för en illegal abort.
Så då fick två av mina släktingar adoptera barn, som med stor sannolikhet skulle ha fått dö idag.

Två frågor: i vårt samhälle med skenande psykisk ohälsa och splittring, verkar det på något sätt som om liberaliseringen givit ökad trygghet och lycka? Det ÄR inte enkelt att ta ansvar för våra relationer utan några referensramar. Inse att svensken i gemen inte ens verkar klara att reglera sitt energiintag på egen hand!

Och vad är det för magiskt som händer med barnet vid 18 veckor som ger det potential då men inte tidigare?
Sedan kan du tycka att det är "känslomos" att sörja ett barn som börjat växa, men inte fick liv. Jag, som fött flera barn och känna dem röra sig i mig före v 18, kan inte förneka en kvinna som gjort abort eller fått missfall rätten att sörja. Och absolut tycker jag att samhället bör stötta de som föder. Endera genom att ge förutsättningar för att de själva ska kunna ta hans om barnet, eller genom att uppriktigt diskutera adoption. Det är inte så att det saknas par som längtar efter att ta emot ett vsrn de själva inte kan avla i Sverige idag. Det verkar som om en del inte ser adoptivbarn som "riktiga barn" vilket är väldigt konstigt.
För hundra år sedan var det en skam att bli gravid som ogift, medan det idag nästan är norm ( iallafall vanligast). Så hela det argumentet har fallit.

Fast om det inte finns "någon" förrän du tycker att det ska finnas "någon", hur kom det sig då att tjejen som Elsa2020 skrev om fick en depression efter en abort?

Och varifrån har du fått denna idé om "skeenande psykisk ohälsa och splittring"?
För om du ursäkter så tror jag nog sanningen är precis tvärtom.
Iom de lagar vi idag har gällande dessa saker....möjlighet till skilsmässa, fri abortträtt, möjlighet försörja sig själv för kvinnor etc etc.. dvs den typ av "liberalisering" jag antar du syftar på, så har garanterat den psykiska ohälsan och "splittringarna" minskat.

den ökande graden av psykisk ohälsa som man pratar om i samhället idag har nog helt andra orsaker bakom sig än att kvinnor har rätt till abort.

Runt vecka 20 anser forskning att foster börjar uppvisa fungerande synapser i hjärnan.
utan synpaser i tillräckligt mängd, så har du ingen hjärna värd namnet, de är hela grunden för någon form av tänkande, medvetande, kommunikation mellan organ etc etc.
Vecka 18 är således en säkerhetsaspekt. och vecka 22 är väl den absolut yngsta för tidigt födda foster man kunnat rädda.

Du kan absolut som individ sörja ett framtida barn som inte blev....
men att upprätta lagar som ska begränsa levande människros hela liv, eller kalöa aborter för att "mörda någon, för något som ännu ej är....
är "känslomos".

Sen att ge kvinnor ( eller fäder för den delen) möjlighet att kunna ta hand om barn på egen hand, är inget som inte går ha parallellt med fri aborträtt.

Som sagt, ge människor möjligheter att bestämma själva och fatta egna beslut som passar och fungerar för just dem.
Sluta tro att du eller samhället vet bäst vad andra ska vilja eller klara av.

Jag vet inte om lagstiftning är rätt väg att gå, och får säga att jag är så glad att jag inte forskat i sociologi edyl för det verkar vara ett gungfly. Men viss evidens kan man se och den bör man ändå ta till sig för att inte vara människofientlig i samhällsbygget. Jag tror inte att fri abort ligger bakom all psykisk ohälsa, men däremot tror jag att hela normen för sex och samlevnad som växt fram är skadlig: det hela har blivit en marknad där var och en ser sig själv som en enhet som i varje ögonblick ska maximera sin egen lycka utan tanke på andra eller ansvar. Med de av dagens samhälle givna fördomarna om livet leder detta inte ens till lycka för den enskilde i ens ett halvlångt lopp.
Hur göra? Jag tror att upplysning och stöttning är bäst till att börja med. Med lagstiftning på en gång kommer dem som är fostrade i dagens paradigm att landa alltför hårt.
I abortfrågan tror jag att folk om 100 år kommer att skaka på huvudet åt de barbariska sedvänjor vi ägnar oss åt idag, och förklara det med att man inte visste bättre och att samhällets hårdhet krävde sådana offer.

Jag skulle inte påstå att Kants kategoriska imperativ är i alla stycken det samma som Den gyllene regeln. De är besläktade, men inte identiska. Det är ett argumentatoriskt misstag att hävda: "Skulle Du vilja att Du hanterades på detta sätt om..." Även om 100% skulle svara "Nej, det vill jag förstås inte..." så betyder det inte att en sådan regel inte bör finnas. Jag skall exemplifiera:

.

Sverige är, fortfarande märkligt nog, ett välfärdsland där det helt saknas sociala skäl att inte föda ett även oväntat barn. När vi för 100 år sedan var avsevärt fattigare så hade familjer i regel råd med 4-8 barn. Men, det är märkligt vad vi har råd med allt mindre ju rikare vi blir. Numera när det också finns så många, och komplementära, preventivmedel, så saknas också goda skäl att ca 20% av graviditeterna skall aborteras. Såväl teknisk som ekonomisk nivå har gjort Dina argument - som kanske var relevanta vid förra sekelskiftet - helt obsoleta.



Hur var det nu? Hur stor var sannolikheten för att graviditet skulle uppstå om man kombinerade kondom med p-stav?

Jag har inte läst hela tråden utan bara gjort nedslag här och där, men här kommer mina tankar om ämnet:

(1) Kärnfamiljen är den minsta enheten i ett samhälle. Jag tror att vi de senaste århundradet gjort misstaget att isolera den för mycket. Det behövs verkligen en hel by av medmänniskor som bryr sig för att uppfostra barn, men också för att stävja ensamhet. Här tänker jag att dagens samhälle värderar oberoende för mycket. Så till den grad att vi blir atomiserade, inte bara "intellektuella nomader" (som Spengler talar om) utan till och med emotionella sådana! Vi förstår inte längre hur viktiga nära relationer är för oss och inte heller vilken potential vi har att skada andra eller att på djupet betyda något för andra.
Ett tecken på hur viktigt det är att värna den nära relationen är att gifta mår bättre och lever längre. Här har jag mest sett amerikanska studier på sistone. Därifrån finns också studier om att det går bättre för barn från hela familjer. Givetvis måste samhället på bästa sätt kompensera för barn vars föräldrar gått isär, men det säger sig själv att en kompensation inte är lika bra som det äkta.
Att barn ser fungerande relationer ikring sig när de växer upp, ger dem trygghet och verktyg för att hantera egna relationer i framtiden. Alla familjer fungerar inte väl, och här har samhället en viktig uppgift att erbjuda god och effektiv familjerådgivning. Många relationer kan verkligen vändas från dåliga till goda (forskning från Gottmann t.ex.).

(3) Sexualitet hör hemma inom äktenskapet bara. Det handlar banalt om att kunna välkomna barn, men djupare om att inte såra varandra. När man har sex, klistras man ihop, och om man sedan rivs isär kommer det att skada båda. Jag tror att det är så tabu att ens tänka på detta idag, att många inte inser det. Om man har sex innan man verkligen bestämt sig för vara ett par finns det en risk att man blir "de-facto-gifta" utan att ha lärt känna varandra och funderat över om man vill. Typ min syn på samtycke!

(4) En sak som är bra att komma överens om i förväg är om man vill ha barn och faktiskt vad man tänker om de inte kommer. (IVF förstår jag visst av hjärtat, men hade aldrig kunnat tänka mig eftersom man då får befruktade ägg som aldrig får en chans bland annat). Dagens abortsyn är kvinnofientlig. Eftersom man betraktar det växande barnet bara som en del av moderns kropp, tar man inte till sig vilket trauma en abort kan vara. Återigen finns det srudier ( till och med från grannländerna) om detta. Under mina universitetsstudier kom jag i kontakt med studenter som blev gravida oväntat. En av dem gjorde abort, "som ryggmärgsreflex", det är bara så man gör, tänkte hon. Efteråt mådde hon väldigt dåligt psykiskt och blev totalt kallsinnigt bemött av vården. Minnamottagningen blev hennes räddning där hon fick samtalsstöd. Föräldrapenning till dem som födde var väldigt randomise. De som tappat sin SGI fick på den tiden 90 kr per dag, vilket är mindre än vad fängelsekunder fick då (120 kr per dag). Och då har ju fängelse kunden kost och logi.... Hela detta tycker jag är orättfärdigt rätt upp och ner.
Jag tror att det är farligt att förbjuda abort, men att man kan och bör göra mycket mer för att få ner aborttalen. I Norge var de åtminstone för några år sedan lägre än här (typ hälften).

Du är glad för att du inte äger kunskap inom ett ämne?
Märkligt uttalande måste jag säga.

Vadå för "viss evidens"????
är du medveten om att bara för att något samexisterar så behöver de ha ett uns av varken korrelation eller orsaksamband.

Så? Du tror alltså inte att ex. 1800 talets icke liberala lagar/ normer i väst eller nutidens gravt värdekonservativa religiösa samhällen, och deras normer specifikt! då det kommer till just sex, INTE skulle ge enormt lidande hos stora grupper av befolkningen,. ex. kvinnor?

Eller att 1800 talet som ex. INTE skulle uppvisa horder av ex. barn som ingen tog ansvar för?
Eller att inga människor 1800 enkom såg till sin egen lycka och sket högaktningsfullt i andra eller sitt ansvar?

Frågar du mig så tror jag det var vansinnigt mer förekommande då som sagt än vad det är idag.

och där finns just "evidens" för detta.
Några av de lyckligaste och harmoniska länderna finner du på norra halvklotet med – just det; liberala idéer och politik.
Några av de absolut bästa länderna att vara barn i idag, finner du även i –*just det; liberala samhällen


Och, att med lagens hjälp TVINGA kivnnor utveckla och föda barn mot sin vilja, som ingen vill ha, ta hand om, eller ens kan ta hand om, DET är inte barbariskt?

jag tror inte fri aborträtt ligger bakom så gott som någon psykisk ohälsa.
Tror psykisk ohälsa har helt andra orsaker i vår tid, än denna rätt.

Vidare:

Alla arter/ allt liv reglerar sin reproduktion.
I naturen sker detta via svält, kamp om resurser, sjukdomar som kommer via överpopulationer, eller helt sonika att honor eller hanar dödar, äter upp, eller dumpar sina nyfödda.

Tycker du detta är mindre "barbariskt" än vårt samhälles möjligheter att reglera i god tid?

Innehållet är detsamma, bara skrivet med andra ord.
Sen är det ju intressant notera att du alltså tycker det är moraliskt riktigt att mörda andra människor för att dessa är inbrottstjuvar?
Nej!! Samhället skulle INTE bli ett bättre samhälle av att vi inför nån moral av rätten att skjuta skallen av människor bara för att man misstänker dem för något brottsligt.
Moralen ska vara att brottslingar ska dömas i domstol.

Du menar väl ett oönskat barn?
Det är för de oönskade vi har abortmöjlighet.

Jag har inte läst hela tråden utan bara gjort nedslag här och där, men här kommer mina tankar om ämnet:

Barnet torde börja som oväntat, för att möjligen efter ett övervägande övergå till att bli oönskat. Det händer påfallande ofta att ett oväntat barn, blir önskat också. Jag känner till några fall från rätt nära håll.

Det kan inte uteslutas att fler oväntade barn skulle bli önskade om abort inte var en så lättillgänglig åtgärd som kan begås påfallande slentrianmässigt.