Konservatism och familj - En samlad diskussion

Jag skulle inte påstå att Kants kategoriska imperativ är i alla stycken det samma som Den gyllene regeln. De är besläktade, men inte identiska. Det är ett argumentatoriskt misstag att hävda: "Skulle Du vilja att Du hanterades på detta sätt om..." Även om 100% skulle svara "Nej, det vill jag förstås inte..." så betyder det inte att en sådan regel inte bör finnas. Jag skall exemplifiera:

Om jag, eller någon mig närstående, till äventyrs skulle ändra bana i livet och bli inbrottstjuv, så skulle jag inte vilja att en husägare har rätt att saklöst öppna eld mot mig. Men som husägare skulle jag vilja ha den rätten. Inkonsekvent? Kanske det. Än sedan då? Om vi då kliver upp från individnivån till samhällsnivån; skulle samhället bli bättre eller sämre om husägare fick öppna eld mot inbrottstjuvar? Så som samhället ser ut idag - tveklöst bättre. Skulle det vara dåligt för inbrottstjuvar? Det får vi hoppas!

Man måste, när man diskuterar politik, höja sig över det snöda egenintresset och försöka förstå vad som ligger i andras intresse och vad som är bra för samhället.

Det vore förresten skönt att slippa hålla på att besiktiga bilen varje år, men det är rätt bra att andra måste göra det, för min trafiksäkerhet.


Krav på konsekvens tror jag man får driva med viss försiktighet, ty annars kommer samhället inte att fungera. Exempelvis tror jag inte på att sänka åldersgränsen för alkoholköp till 18 år, med blott argumentet att "om man får rösta i riksdagsval så är det inkonsekvent att inte få köpa sprit", vilket det möjligen är, men då får det väl vara det.


De där hedersknyfflarna är det i första hand Ditt parti som arbetat för att ta hit till landet.

Sverige är, fortfarande märkligt nog, ett välfärdsland där det helt saknas sociala skäl att inte föda ett även oväntat barn. När vi för 100 år sedan var avsevärt fattigare så hade familjer i regel råd med 4-8 barn. Men, det är märkligt vad vi har råd med allt mindre ju rikare vi blir. Numera när det också finns så många, och komplementära, preventivmedel, så saknas också goda skäl att ca 20% av graviditeterna skall aborteras. Såväl teknisk som ekonomisk nivå har gjort Dina argument - som kanske var relevanta vid förra sekelskiftet - helt obsoleta.


Hur var det nu? Hur stor var sannolikheten för att graviditet skulle uppstå om man kombinerade kondom med p-stav?

Det tycks mig som att Du både missförstår och överdriver hur min konservatism gestaltar sig. Det finns förvisso en hel del som jag har svårt för, tycker illa om och till och med föraktar - men inte några av de Du nämner. Det brukar fö mest vara medelklasskvinnor som håller på så där. Som Lilla Fridolfs fru och granne: https://www.youtube.com/watch?v=hI-Ew3XK99A

De jag tycker riktigt illa om är nog främst föremål för en annan tråd.

Liksom du överdriver och förvanskar den liberala framtiden.

Det behöves inte - den är redan här och i all sin verklighet synnerligen överdriven. Det är det som är en bärande beståndsdel i det jag diskuterar i denna tråd.

Innehållet är detsamma, bara skrivet med andra ord.
Sen är det ju intressant notera att du alltså tycker det är moraliskt riktigt att mörda andra människor för att dessa är inbrottstjuvar?
Nej!! Samhället skulle INTE bli ett bättre samhälle av att vi inför nån moral av rätten att skjuta skallen av människor bara för att man misstänker dem för något brottsligt.
Moralen ska vara att brottslingar ska dömas i domstol.

Och PRECIS! Uven.

"Man måste, när man diskuterar politik, höja sig över det snöda egenintresset och försöka förstå vad som ligger i andras intresse och vad som är bra för samhället."

GÖR DET tack.
- Höj dig över ditt eget intresse av att skjuta allt på kvinnor.
- Försök förstå vad som ligger i kvinnors intressen.
- Och VAD som faktiskt! i verkligheten ÄR politiken som är bra för samhället.
Tips! Det är INTE din.


Kravet på att människor och samhället ska tänka konsekvent, är uppenbart ett korrekt sådant.
Ditt exempel har inget med detta att göra.
Det finns inget inkonsekvent med att hävd att någon får rösta men inte..........X, Y eller Z.
Därmot finns det inkonsekvens med att hävda att DU/ den gruppen/ DET KÖNET etc etc får inte
rösta, X;Y eller Z vid 18. Men det får JAG/ min grupp/ MITT kön.

Fattar du nu?
Din dregelfantasi om att samhället ska bevilja män att kunna slippa ifrån ansvaret för sin reproduktion, moraliskt OCH juridiskt. Via att skylla på att kvinnan är gravid men inte mannen, de tär kivnnans "livsuppgift!" eller annat dravel du kört med... är
Inkonsekvens.

Ålägger man ett kön via juridiska lagar att TVINGAS mot sin vilja, så får man vackert ålägga detta TVÅNG på ALLA ansvariga parter.

Tycker man detta är hårt och inte rätt, om det görs mot en själv/ sitt kön/ sin grupp, så får man vackert acceptera att då ska det heller inte påtvingas någon annan/ andra könet/ annan grupp.


Fast det är ju DU som vill återinskaffa "hedersknyuffel- Politiken" till vårt land.
Just de lagar som gör att:
1) Kvinnor fråntas självbestämmande.
2) Män ges möjligheter att bete sig som svin mot kvinnor och sina barn.

DIN politik.

"helt saknas sociala skäl att inte föda ett även oväntat barn."

Ja tjena du...




Hur var det nu?
Vilka biverkningar, var det nu man fick av P-stav?
Hur många män var det nu, som vägrar kondom?

Jag har inte läst hela tråden utan bara gjort nedslag här och där, men här kommer mina tankar om ämnet:

(1) Kärnfamiljen är den minsta enheten i ett samhälle. Jag tror att vi de senaste århundradet gjort misstaget att isolera den för mycket. Det behövs verkligen en hel by av medmänniskor som bryr sig för att uppfostra barn, men också för att stävja ensamhet. Här tänker jag att dagens samhälle värderar oberoende för mycket. Så till den grad att vi blir atomiserade, inte bara "intellektuella nomader" (som Spengler talar om) utan till och med emotionella sådana! Vi förstår inte längre hur viktiga nära relationer är för oss och inte heller vilken potential vi har att skada andra eller att på djupet betyda något för andra.
Ett tecken på hur viktigt det är att värna den nära relationen är att gifta mår bättre och lever längre. Här har jag mest sett amerikanska studier på sistone. Därifrån finns också studier om att det går bättre för barn från hela familjer. Givetvis måste samhället på bästa sätt kompensera för barn vars föräldrar gått isär, men det säger sig själv att en kompensation inte är lika bra som det äkta.
Att barn ser fungerande relationer ikring sig när de växer upp, ger dem trygghet och verktyg för att hantera egna relationer i framtiden. Alla familjer fungerar inte väl, och här har samhället en viktig uppgift att erbjuda god och effektiv familjerådgivning. Många relationer kan verkligen vändas från dåliga till goda (forskning från Gottmann t.ex.).

(3) Sexualitet hör hemma inom äktenskapet bara. Det handlar banalt om att kunna välkomna barn, men djupare om att inte såra varandra. När man har sex, klistras man ihop, och om man sedan rivs isär kommer det att skada båda. Jag tror att det är så tabu att ens tänka på detta idag, att många inte inser det. Om man har sex innan man verkligen bestämt sig för vara ett par finns det en risk att man blir "de-facto-gifta" utan att ha lärt känna varandra och funderat över om man vill. Typ min syn på samtycke!

(4) En sak som är bra att komma överens om i förväg är om man vill ha barn och faktiskt vad man tänker om de inte kommer. (IVF förstår jag visst av hjärtat, men hade aldrig kunnat tänka mig eftersom man då får befruktade ägg som aldrig får en chans bland annat). Dagens abortsyn är kvinnofientlig. Eftersom man betraktar det växande barnet bara som en del av moderns kropp, tar man inte till sig vilket trauma en abort kan vara. Återigen finns det srudier ( till och med från grannländerna) om detta. Under mina universitetsstudier kom jag i kontakt med studenter som blev gravida oväntat. En av dem gjorde abort, "som ryggmärgsreflex", det är bara så man gör, tänkte hon. Efteråt mådde hon väldigt dåligt psykiskt och blev totalt kallsinnigt bemött av vården. Minnamottagningen blev hennes räddning där hon fick samtalsstöd. Föräldrapenning till dem som födde var väldigt randomise. De som tappat sin SGI fick på den tiden 90 kr per dag, vilket är mindre än vad fängelsekunder fick då (120 kr per dag). Och då har ju fängelse kunden kost och logi.... Hela detta tycker jag är orättfärdigt rätt upp och ner.
Jag tror att det är farligt att förbjuda abort, men att man kan och bör göra mycket mer för att få ner aborttalen. I Norge var de åtminstone för några år sedan lägre än här (typ hälften).

Men det är så att vissa äktenskap inte fungerar, inte ens för dem som har barn ihop eller får hjälp med familjerådgivning. Någon av parterna kan till exempel ha träffat någon annan och blivit kär. Jag tycker att det är hårt att kräva att man ska "gå vidare" efter det och låtsas som om inget hänt. Sedan har vi ju fall med fysisk och psykisk misshandel inom äktenskapet...

Det är nog inte så enkelt att alla kan hålla sig till bröllopsnatten. Det är dock sant att det är viktigt att ta ansvar för sina handlingar.

Den synvinkeln är ganska vanlig i USA men får knappt göra sig hörd här i Sverige. Bravo!

Tack! Nu ska det bli intressant att se hur somliga kan tolka detta som att abort är bra för kvinnan.

Vad är det för farligt med att förbjuda abort?

Angående det första (äktenskap som inte håller) tror jag att du har rätt i att en del människor, med större personlighetsstörningar t.ex., kan vara mycket farliga att leva med. Då är det viktigt att bryta och inte upprepa. Men alltför många äktenskap går sönder för att man har en väldigt konstig inställning till kärlek och sitt eget ansvar för att odla den. Det är mycket hårt att låta sig falla för någon annan. Om otrohet har förekommit tror jag absolut inte att det bara är att släta över, utan ett oerhört jobb från båda parter att komma igen. Och ett jobb där man behöver proffshjälp. Och fortsätter en att vara otrogen igen, då kommer förtroende för den att rasa och därmed äktenskapet. Men innan man hamnat där kan man göra en hel del för att "otrossäkra" förhållandet.

Och abortförbud: jag förstår verkligen alla som tycker att det är sjukt och godtyckligt att man bestämt sig för att den som är yngre än 24 v efter befruktning får dödas. Men jag tror att vi skulle få illegala aborter annars, med andra lidanden och kriminalitet som följd. Och jag tror att man skulle kunna arbeta bort väldigt många av de aborter som idag utförs utan sådan lagstiftning. (Inser att logiken haltar men... )

Inget samhälle kan stifta perfekta lagar, som ger perfekta konsekvenser för alla individer.
Vissa kommer oavsett hur lagar ser ut att fara illa/ ångra sina egna val etc. etc.

vad vi vet är däremot att utsättas för yttre tvång, hjälplöshet, bli fråntagen möjligheter och självständighet och/ eller utsättas för andra människors maktutövande, godtycke, förtryck eller utnyttjande är betydligt mer skadligt, och ger människor betydligt mer trauman än motsatserna; Individuell frihet och möjligheter.

Samma med samhället i stort, graden av välbefinnande , trygghet, lycka, möjligheter ger i sin tur utdelning i kreativitet, arbetslust, förmåga till kärlek och omsorg om andra etc etc.

Det är absolut "farligt" att förbjuda kvinnor fri aborträtt, lika "farligt" som det vore att tvinga män att bli praktiserande fäder mot sin vilja.

Mest "farligt" blir det för de barn som kommer att komma till världen under dessa för dem, i ett skede då de är helt försvarslösa, vidriga omständigheter.

Och DÄRFÖR har vi slutat med en radda tidigare tvång och den typ av PLIKT och STRAFF samhälle som Uven vill återinföra. Och istället infört möjligheter för individen att leva sitt liv så som just hen vill ha det, och klarar av.

Sen för att svara på något i ditt sista inlägg.
Vi har fri aborträtt till vecka 18. That's it. Efter detta måste där vara särskilda skäl, ex. moders liv, livshotande skador på fostret etc etc.

Och där finns inte "någon" innan vecka 18. Man kan bara vara en "någon" OM där inte finns en fungerande hjärna. Det går alltså inte att "mörda" en klunga mänskliga celler, varvid några är hjärnceller, under utveckling.
Det är gravt antiintellktuellt känslomos.

Ett foster börjar få hjärna och förmågor sent i fosterstadiet, och det är först då man kan börja prat om en mänsklig individ, och därmed skänka det rättigheter som går över andra människors vilja att abortera det.

Jag tycker ju förstås inte heller att illegala aborter ska förekomma.
Samtidigt så menar jag att om vi ger gravida kvinnor och barn den hjälp de behöver, så kan vi också minska på efterfrågan på illegala aborter vid ett abortförbud.
Vi skall inte glömma att innan vår "en människa blir människa först vid en viss vecka"-lagstiftning, valde ju många kvinnor att adoptera bort sitt barn istället för en illegal abort.
Så då fick två av mina släktingar adoptera barn, som med stor sannolikhet skulle ha fått dö idag.

Två frågor: i vårt samhälle med skenande psykisk ohälsa och splittring, verkar det på något sätt som om liberaliseringen givit ökad trygghet och lycka? Det ÄR inte enkelt att ta ansvar för våra relationer utan några referensramar. Inse att svensken i gemen inte ens verkar klara att reglera sitt energiintag på egen hand!

Och vad är det för magiskt som händer med barnet vid 18 veckor som ger det potential då men inte tidigare?
Sedan kan du tycka att det är "känslomos" att sörja ett barn som börjat växa, men inte fick liv. Jag, som fött flera barn och kännt dem röra sig i mig före v 18, kan inte förneka en kvinna som gjort abort eller fått missfall rätten att sörja. Och absolut tycker jag att samhället bör stötta de som föder. Endera genom att ge förutsättningar för att de själva ska kunna ta hans om barnet, eller genom att uppriktigt diskutera adoption. Det är inte så att det saknas par som längtar efter att ta emot ett barn de själva inte kan avla i Sverige idag. Det verkar som om en del inte ser adoptivbarn som "riktiga barn" vilket är väldigt konstigt.
För hundra år sedan var det en skam att bli gravid som ogift, medan det idag nästan är norm ( iallafall vanligast). Så hela det argumentet har fallit.

Fast om det inte finns "någon" förrän du tycker att det ska finnas "någon", hur kom det sig då att tjejen som Elsa2020 skrev om fick en depression efter en abort?