Sverige anskaffar Archer

Nja, det räcker möjligen för vissa punktmål men ger knappast någon yttäckning. Dvs blott rörelseenergi kan inte ersätta zonrör, klustring och programmerbar ammunition.

Dessutom, hastigheten är knappast väsentligt högre än vanligt, bara räckvidden ökar. Det finns givetvis gränser för vilken hastighet som är nåbar och praktisk i atmosfären, speciellt vid marknivå (även om projektilen kan komma en bit upp i mitten av banan).

Ramjetammo lär ju mest vara ett precisionsalternativ för långa avstånd. Inget ont i det, men priset för en granat gör väl att det inte är nåt man står och matar på med timme ut och timme in för att bara sprida splitter över ett större område.. Kan man väl gissa?

Väldigt intressant. Tänker att behovet av en avancerad pjäs minskar med ökad räckvidd. Kan man skjuta ”vanliga” artillerigranater med hög precision på avstånd över tio mil, och man då kan stå utanför motståndarens räckvidd och lobba iväg granater i lugn och ro så räcker det ju med en lätt M777 exempelvis? I teorin iaf!

För svensk del lär behovet av att haka på utvecklingståget med nya avancerad ammunition vara A och O

En M777 är en dragen pjäs och är inte mycket snabbare att gruppera än en gammal Haubits F.
Den fungerar mot lågkvalificerat motstånd och kräver mycket soldater. Sverige har knappt soldater till att fylla en armé på mindre än 10.000 st man.

Om man sedan har ett magasin. Så är det inte säkert att den klarar olika typer av ammunition. Ska vi då skaffa olika typer av vapen. För att kunna kunna använda typ ramjet. Hur många behövs i sådana fall för att täcka in ett stötte område. Excalibur når upp till 60 km som kan användas i ARCHER. Där vi redan har båda sakerna.

Då tror jag mer på raketartilleri. Som redan nu kan använda olika ammunitionstyper med räckvidd på 30-500 km. Där dess eldkraft och snabbhet lätt slår ut howitzer etc.

Ja, jag tror ju att dumper är bästa lösningen. Givet vad du skrev så är ju tillgängligheten mycket hög, dumprar är ju gjorda för att köras med tung last dygnet runt i flera år och med minimalt underhåll.

Frågan är väl istället om man inte borde ersätta fler pansarfordon med dumper. Rakart är ju ett exempel och ammunitionstransporter ett annat.

Raketartilleri, i.a.f. det tunga, har en räckvidd som betyder att fordonen inte behöver vara terränggående, inte i norra Sverige ens.

Ammunitionstransporter behöver inte heller dumpers. I fall tunga granatkastare är grupperade så att släp inte kommer till dem, är de sista kilometrarna enklast att hantera med traktorer och containersläp. Samma skulle gälla om Sverige haft kvar draget artilleri.
(Huruvida 120 mm grk är artilleri är en annan sak. Visserligen är de indirekt eld, men brukar räknas till infanteriets stödvapen, inte artilleri).

Dumper är nog bra, i synnerhet om man kan skrämma upp dom i 70km/h vilket ska vara fallet med archer enligt wikipedia.

Det var ju tur för fienden som ju då kan skicka sina attackhelikoptrar och stridsflyg för att kolla av vägnätet enbart.

Edit: BKAN-systemet innefattade en obepansrad dumper för ammunitionstransporter. Den användes förstås även till annat. Gör man däcken skottsäkra och hänger på pansar och en vapenstation så blir den finfin.

Bandkanonen (salig i åminnelse) hade ju ett förvuxet laddramsliknande system för att ladda om, efter att skjutit. Därför fanns en kran på dumpern. Att ladda om kunde man inte göra lika lätt utan det har specialfordonet (det går ju att tänka "vilken j-a lastbil som helst med en juste HIAB-kran" -men den lastbilen måste i så fall pjäsen gå till, den kommer inte fram där bandkanonen kan gå).

Som vanligt handlar krig om logistik, inte nominella prestanda.

Det är troligtvis så att i svensk terräng fungerar artilleri på dumper ungefär lika bra som artilleri på band, eftersom skjutavstånden numera är så stora. En dumper på väg är dessutom minst lika snabb som en Bkan. Man kan ju också tänka på att det som lagts ner inte bara är Bkan, utan också bogserad Hb77 - och mot den senare är ju skillnaden i grupperingsförmåga enorm och ingen alls i marschhastighet.

Nu hade man ju i sig inga större problem att få verkan i målet även med bogserad pjäs, men man vill ju numera sticka därifrån på stört, innan det blir tråkigt att vara kvar. Enbart den faktorn motiverar ju rörligt artilleri, även om rörlighet också ger andra goda effekter.

Dumper är således ett bra alternativ, men man ska tänka på en sak: Dumpern är gjord för att köras mycket hårt, ofta dygnet runt, under några få år. Industriprodukten ifråga har alltså en livslängd och en livscykeltid på bara några år, kanske tre, och sedan kommer en ny modell. Snarlik, men ny. (Skroten för den förra modellen). I militära sammanhang har vi istället livscykeltider som räknas i decennier och även livslängder (militära fordon körs inte mycket) som räknas i decennier så därför kan reservdelshållningen bli ett problem. Inte minst för packningar och liknande.

Alltså behövs en övermängd av dumprar samt massor med reservdelar och förbrukningsmaterial.

Om man har räckvidden behöver man ju inte ha terrängförmågan, rörligheten och skyddsnivån är ju då tanken..

Sen blir det ju lite mer arbetsamt vilket leder till kanske 12-15 fler soldater per pjäsbatteri eller nåt? Men det är ju både lite på gott och på ont.. Pjäserna är dessutom betydligt mindre komplicerade så behovet av specialutbildade mekaniker går ned något!

Det är ju rörligheten som den har - men med helikopter. Vidare behöver den en stor mängd välövad personal.

Sverige har emellertid få helikoptrar och kommer alltid att ha soldatbrist. Därför är Artillerisystem 08 Archer ungefär vad vi behöver. Jag tycker vi ska bygga vidare på det konceptet, fler 155 mm och ev kommande rakart kan ju då också vara dumperburet