Början på ett mediakrig om mångkulturen?

Nyckelorden är kollektivets gemensamma inriktning.

Kollektivets tankemönster skapas av den information som kollektivet får. Vi vet alla hur det ser ut i Sverige. HUR kan mönstret brytas? HUR ska kollektivet kunna fås att sträva mot nationalism?

Genom att kollektivets individer påverkar varandra. Genom grupptryck att ta parti, genom ett påtalande av utgruppers kollektivism och den fördel det ger dessa kollektivs individer. Allt förstås situationsanpassat efter individens kapacitet och räckvidd - men alla har någon makt och agens. Man kan upprepa goda idéer och kritisera dåliga och så att säga lägga många, många små valsedlar i många, många valurnor i vardagen, både IRL och online. Det kommer påverka en svensk samordning, ett svenskt grupptänk.

Något vi inte styr över, men nog kan lita på är andra gruppers yttre tryck som tvingar fram det reaktiva inre grupptrycket. Att de väljer att inte lösa upp sig inifrån och slutar agera som kollektiv. Som det ser ut i hela västvärlden så är det ju inte så det fungerar. Ju mindre dominant vit majoritet, desto aggressivare hat mot vita. Identitetspolitiken upphör inte, bara för att det inte längre finns en naturlig hegemon som garanterar spelreglerna - tvärtom. Det är då ALLT blir till identitetspolitik.

Förstår du omfattningen av den åsiktskorridor och tystnadskultur som finns i Sverige? Det du önskar är en utopi i nuläget.

Det jag gör just nu är att försöka påverka dig att påverka någon att påverka någon att påverka någon. Det är så samhälle, trender och politik alltid fungerat, men nu snabbare än någonsin. Vi har ju sett många av trådens narrativ gå härifrån till ledarsidorna på några år.

Jag jobbar dagligen med över 100 olika kontakter i dessa frågor och andra samhällsproblem. Därför vet jag också hur verkligheten ser ut.

oyto: Jag brukar kritisera ditt säljsnack om återvandring m.m men här delar jag helt din uppfattning. Väl formulerat och rakt på sak.

Totius: heder åt ditt sisyfosarbete i systemet. Frustrationen är förståelig.

Just det här kan jag illustrera med en liten anekdot från ett semesterbesök i en mellanstor svensk stad. På torget i staden så har ett antal jordgubbsförsäljare slagit upp sina bord. Ett par bord ser ut att ha thailändska bärförsäljare. Ytterligare ett par bord har sitt ursprung någonstans på Balkan, Turkiet eller Mellanöstern. Sedan finns det fyra bord med gråhåriga svenska försäljare. Till de fyra svenska borden är det en lång kö med svenska pensionärer, trots att pensionärer håller hårt i plånboken och dessa jordgubbar säljs till ett högre pris än de andra borden. Jag var på samma plats förra året och då såg det helt annorlunda ut, lägsta pris sålde först.

Något håller på att hända.

Verkligheten är alltså att det inte går att påverka? Jag hoppas det inte är "vår" sida du jobbar för med den attityden.

Mycket bra. Har sett dig skriva detta många gånger förr, men det här är en bra sammanfattning.

Jag är själv inne på samma idé, eller i alla fall ungefär samma. Jag känner mig ärligt talat osäker på hur väl grupptryck fungerar på ett folk som det svenska, där vi dels erfar en viss respekt för "auktoriteter" och dels märker en rätt särpräglad individualism i så måtto att en (chimär) upplevelse av personlig frihet är viktig för väldigt många. Jag tänker mig att något måste göras som smickrar självkänslan hos en majoritet svenskar, vilket får dem att hänga på den sorts "trend" som återkommande slår i vårt samhälle. Svenskhet måste kanhända förpackas som trendig — kanske är det så illa.
Poängen är i alla fall att förändring börjar på individnivå, i alla svenskar, och att ett paradigmskifte i synen på mångkultur är helt avgörande om det ska kunna bli andra bullar. Manegen måste krattas för en efterfrågan på svenskvänlig politik från alla partier, från (nästan) alla tidningar, etc.

En ny tidsanda.

Det är skillnad på att ha rätt som ni och få rätt.
Det går inte längre att tvinga in folk i kollektiva tankemönster. De måste vilja vara med.

Skall man sälja in något till den stora massan, vare sig det är en ideologi eller produkt kan det vara bra att förstå hur marknadsföring fungerar.

Det är, tyvärr kan man tycka, ingen större skillnad på hur man säljer in åsikter eller produkter.

Eftersom Sverige är fyllt av en massa personer som alla tycker att vi är unika går det inte att sälja in en universell kollektiv lösning till dessa. Istället måste man sälja in att eftersom vi alla är unika behöver vi vara med i en unik och speciell klubb som inte alla får eller kan vara med i.
Jämför med judendomen. Det är inte vem som helst som kan komma med i den klubben.

Att Sverige devalverat värdet av att vara eller bli svensk gör att "svenskklubben" förlorar i värde.

Det vill säga första steget för att lansera vad som helst är att göra det exklusivt. Men framförallt göra de svårt för de som inte är med att få vara med. Alla skall inte med.

Det gäller när det säljs bilar, Öl, vin mm. Ja allt.
Restauranger och uteställen med kö är populärare just för att de blir exklusivare.
Svenska midsommarfirande på exklusiva sommarställen där inte alla är med skapar en stark vilja för de som inte är med att få vara med i ingruppen. Men det bara om de får en positiv bild av vad de missar.

Vill man skapa en modern svensk ingrupp måste man vara väldigt tydlig på vilka som inte skall få vara med per automatik. Medlemskap måste förtjänas på ett eller annat sätt så att folk VILL vara med och anstränger sig för att vara med. Man måste skapa en efterfrågan för att vilja vara med.

Det gör man tyvärr inte med uttryck som "ett folk som alla andra". Även om det är rätt i sak.

Att så många väljer partier som kör budskapet "Den svenska modellen" är för att detta unika och exklusiva budskap skapar efterfrågan att vara med. Även om innehållet är tunt.
"Mitt Sverige bygger inga murar" är på gränsen (sic) då det dels definierar en exklusivitet som alltid är attraktiv bland folk men i sak minskar exklusiviteten genom utspädning av vad Sverige är.

Känslan av exklusivitet trumfar fakta om konsekvenserna.
Det är nyckeln i marknadsföring. Känslan. Det är fakta. Tyvärr kan man tycka.

Vi ser att på global skala är Sverige och svenskar fortfarande till stor del är en unik och exklusiv grupp som gör att många vill tillhöra denna grupp. Det blir extra tydligt när man är på resande fot i världen.
Svenskar som blir glada att träffa andra svenskar på exklusiva ställen är inget annat än visad grupptillhörighet. Känslan av upplevd svensk exklusivitet i den stora världen.

Till och med Reinfeldt kände så med uttrycket "humanitär stormakt." Vi är exklusiva. Men tyvärr ofta av helt fel anledning numera.

Där tror jag man skall börja om man vill förändra det Svenska samhället.
Systematiskt skapa exklusivitet för Sverige och svenskar både inom och utom landet men av rätt anledningar. Alla skall inte med. Men de flesta vill vara med. Ingruppen måste ha motståndare.

Och det är här det blir svårt. Vad är det som är vår minsta gemensamma nämnare?

Språket är nog det naturliga. Felfri svenska borde vara ett krav för att vara svensk.
Men jag tror att man kan dra det ett varv till. Namnet. Att som svensk pratar man svenska och har svenska namn som man använder till vardags. För inte så många år sedan bytte invandrare sina utländska namn till typiskt svenska. Likadant i USA. Svenskar amerikaniserade sina namn.
Jag tror att den identitetskopplingen behövs för att skapa en starkare svensk identitet också för dem som kommer hit.

Det kan kännas ovant med namnbyten men syftet är att skapa en snävare ingrupp just för att göra den mer exklusiv.

Mångkulturen kommer definieras av om man vill eller får vara med i "svenskklubben" eller man tvingas stå utanför. Det stärker Sverige och svenskarna.

Exklusiviteten är nyckeln till ökad efterfrågan. Också inom politiken.

Vilket parti kommer vara först med slogan "Vi är inte som alla andra".

Visst ja, det epitet har sjuklövern redan gett till SD. Smart. Eller inte......

Edit: Förvisning från gruppen är ofta ett av de hårdaste straffen i de flesta kulturer.
Uteslutning ur gruppen stärker den kvarvarande gruppens sammanhållning.
Vi ser detta idag som åsiktskorridorer. Dags att skapa egna exklusiva och därmed eftertraktade ingrupper.

Tack för det.

oyto, den där halmgubben var rätt onödig.

Det var därför som Noam Chomsky skrev under brevet mot cancel culture. Under 90-talet pratade han ofta om upplysningen. De som stred för dess ideal upplevde verkligen inte någon upplysning. Det gjorde inte heller företrädarna för organisationer som kämpade för arbetarnas arbetsvillkor eller svarta i USA som stred för att få bort apartheid. Upplysningens ideal, arbetarnas villkor och svartas frigörelse är egentligen något som de ledande redan har skapat förutsättning för men som de inte vill släppa fram i rädsla för att man inte har kontrollen. För Chomsky är det fria ordet centralt i all demokrati, annars kan vi inte granska de större krafterna som styr samhällsutvecklingen, exempelvis hur statens ledare gör upp med de stora företagens ledare. Cancelkulturens nervösa hets mot vad enskilda säger gör att de större frågorna lämnas ogranskade.