Början på ett mediakrig om mångkulturen?

Svenskar verkar gilla att leva i sitt abstrakta vakuum med sin extrema konflikträdsla.

Mångkulturen drivs av ekonomiska incitament. Sveriges befolkning är skuldsatt upp över öronen, och det ekonomiska systemet är skuldmättat. Det går inte att skuldsätta svenskarna mer. Eftersom pengar är skuld, så måste det finnas sätt att öka skuldsättningen.

"Flyktingströmmar" behövs för att dopa ekonomin och hålla igång konsumtionen. Det berikar få, och gör allting sämre för många. Men offentlig kreditfinansierad konsumtion håller uppe fasaden att ekonomin går bra, och därför var invandringen "lönsam". Sandvikenrapporten.

Vi har nu nått skuldmättnad. När någon lånar en miljon så skapas den miljonen i samma ögonblick som den lånas ut. Det skapas inte en miljon+räntan; Det går inte att betala tillbaka räntan+skulden utan att ta nya lån. Vi har nu nått punkten att för mycket pengar försvinner ur ekonomin in till bankerna för att betala gamla räntekostnader med nya lån.

Då händer det som händer att huspriser och aktier och sånt som representerar värden, men inte kapitalförsörjer samhället går upp. Samtidigt går efterfrågan ner eftersom för mycket pengar försvinner från konsumenterna in till bankerna i räntekostnad.

Det är därför vi ser flyktingar för det stimulerar den offentliga konsumtionen. Sen säljer Sveriges djupa stat vapen till de pågående krigen med andra handen.

En välskriven text som innehåller många sanningar, men samtidigt en rätt tunn välling. Tilltalande eftersom den säger ungefär det många av oss tänker — inte minst det här med en robotlik tillvaro:

Vi har blivit små robotar, lyhörda för överheten, blinda och döva för våra medmänniskor, ytliga, med ett snävt fokus på vår egen framgång, välstånd och tillfredsställelse.

Men väldigt svävande på det stora hela. Världen idag är även en minst sagt udda sida som nog inte har någon jättekrets läsare. Jag får lite rättshaveristiskt intryck av deras innehåll ibland.

Problemet är att (nästan) INGEN VILL bry sig om fakta. Det verkar som om även ”motståndarna” till mångkulturen VILL ha den för att ha något att gnälla om.

På pricken. Problemet är sannolikt störst på chefs- och mellanchefnivå, alltså högre upp hierarkiskt på myndighetsnivå. Bara ett steg ner från politikerklassen. Jag misstänker att det råder betydande tolkningsfrihet i nämnda sfär (chefs- och mellanchefnivå på olika myndigheter).
Det fetmarkerade är en väldigt intressant fråga för diskussion. Man kan alltid fundera på hur mycket som faktiskt förändras vid ett regeringsskifte.
Hur reagerar media? Blir det opportunt att vara borgerlig? Vad händer inom staten? Ska vissa tjänster besättas på nytt? Ska vissa avvecklas? Blir det motstånd på tjänstemannanivå, eller förändras ingenting i det att förvaltningen i mycket sköter sig själv? Kan man ens tro att nästa regering genomför så stora reformer att det blir gnissel i maskineriet?

Reinfeldt som ersatte Persson och Löfven som sedan ersatte Reinfeldt visar att problemet funnits i Sverige sedan länge och att den djupa staten rotat sig djupare i folkets jord val efter val eller år för år.

Reinfeldt/Borg (dennes Sommar häromveckan gav besked om att Borgs uppträde i skärgården förr eller senare måste komma sedan grabben förlorat makten) skiljde sig från godsherren i Sörmland genom jobbskatteavdragen och vinstintressen i välfärd/skola som ökade samhällsklyftorna och cementerade parallellsamhället i det gränslösa oansvaret genom enligt Reinfeldt mångkulturens överlägsenhet.
Men Göran Persson öppnade slussen genom att vika sig för lille Gollum som sedan dess haft sista ordet i flyktingpolitikens utformning.

Pä vilket vis skiljer sig Löfvens politik från Reinfeldts? Jobbskatteavdragen vågar han inte röra liksom "valfriheten" i vård och skola. En extra skattebetald veckas ledighet för var det nyblivna föräldrar, är det allt? Men den utagerande flyktingpolitken tog extra skjuts genom inkompetensen, den svenska inkompetensen = den grå mumlande fackbossen utan all politisk erfarenhet.
Löfven var näst intill lika oduglig inom Metall som han är som statsminister - han frodades i fackvärlden på sin obeslutsamhet och sina oavslutade meningar och sina veliga och grå kompromisser för att inte stöta sig med vänners bekanta, där med.

Den djupa staten genom bl a Advokatsamfundet, Kyrkan, LO, aktivister inom intresseorganisationer över hela skalan bortsett de som övergår i brunt, Svenskt Näringsliv, Myndigheterna samt att Bonnier/Schibsted/Public service drog nytta av förvirringen i Sverige som det av allt utom makten ointresserade SAP och dessförinnan Reinfeldts klassamhälle sörjt för, gav att alla dessa institutioner och särintressen (två utmärkande såna privata är Jan Emanuel och Bert Karlsson och flera tusen till mindre namnkunniga) kunde fortsätta rota sina tentakler djupare i samhället.

Gällande mediernas positionering för Det nya Sverige kan den enligt Alexanderhugget förklaras med ett enkelt svar: därifrån framhållandet av förebildig överlägsen etik (och hycklande empati).
Varken Bonnier eller Schibsted vinner något att tala om med flyktingpolitiken för sina produkter men tidningshusen vill hålla högern borta och SAP kvar vid makten.
I detta sammanhang ter sig Public service beteende och agerande följdriktligt eftersom de också bland personalens dominerande vänsterfolk och Mp:are inom bolaget ser sig som etiska uppfostrare av svenska folket

Politiker/byråkrater/tjänstepersonal i stat, regioner och kommuner hjälper oavbrutet till att spada. Gäller att slå vakt om status quo och sina anställningar

Det kan inte bli någon förändring i Sverige även om M, KD och SD får majoritet i nästa val utan en jordskredsförändring i hela satans förvaltningsapparaten som växt som en Hydra av strategiska skäl - att garantera odugliga politikers/ämbetsmäns m fl grepp över de demokratiska värden som fanns i Sverige fram till början av 1990-talet, innan Bildt/Westerberg började dränera grunden att all makt utgår från folket. Vidhåller att Ingvar Carlsson var den siste statsministern i Sverige. Med ett penndrag startade Westerberg 1992 invasionen av Sverige som olika institutioners och organisationers ledningar och anställda och medlemmar sedemera kom att finna vara en lönsam eller jobbgaranterande affär för dem.

Stenström skriver allför lättsamt och ytligt säger någon härinne åberopande ovan länk, men det pedagogiska och lätt igenkännbara och relevanta i hennes text säger mer än faktatung mumbojumbo i etablerade medier som emellanåt fragmentariskt kan beröra Stenströms varningar. Hennes text slutar också ödesmättat med att om att detta får fortsätta så kan vad som helst hända i Sverige.
Det var befriande att läsa henne även om det hon säger är känt sedan länge.

Det krävs en viss försiktighet i formuleringarna. Det som händer i Sverige är så sjukt att en rak och tydlig problembeskrivning slår tillbaka på skribenten. Det är uppenbart att det också är en förklaring till att mediakriget om mångkulturen inte kommer igång – den som ger en adekvat problembeskrivning gör sig samtidigt omöjlig i stora kretsar.

Adekvata problembeskrivningar släpps inte fram i kommentarsfälten och sällan något som hotar åsiktskorridoren i debattartiklar heller. Den stora bilden eller systematiken som binder ihop punkterna ska förbli höljd i dunkel. Den som skymtar och vill benämna det fula vidundret under ytan, anses fiska i grumliga vatten.

Där tror jag du har fel, men samhällsrötan sitter djupare och har pågått mycket längre tid än invandringen och mångkulturen. Problemet i västvärlden är att ekonomisystemet är felaktigt konstruerat och de ekonomiska teorier som ligger till grund för hela vår ekonomi är "fundamentally flawed".

Jag såg i något inlägg att du sa att du kom från USA. När jag frågade en bekant från USA boendes i Sverige vad största skillnaden var enligt honom mellan svenskar och amerikaner var svarade han:

Swedes are humble and rude. Americans are arrogant and polite.

Mer än så behövs faktiskt inte sägas. Och därför tror jag du gör fel bedömning om svenskarnas vilja att gnälla. Jag tror att svenskarnas ödmjukhet ger en iställning till t.ex. ekonomi- eller invandringsproblemet att det är för stort för mig att förstå - jag kan för lite och lämnar det därför till dom som vet bättre. Den här svenska metoden med att låta dom som vet bäst sköta det dom sköter bäst, fungerar om alla drar åt samma håll. Det spar tid och energi. Men när vissa grupper skaffar sig andra lojaliteter än folket och landet går det åt helvete.

Dom som har konstruerat alla dessa ekonomiska teorier, trots att dom visat sig felaktiga är ju mycket bättre och mer insatta än mig i hur ett ekonomiskt system måste vara uppbyggt. Jag tror det är så svenskarna tänker.

Fan, dom är ju till och med nobelpristagare i ekonomi - dom som konstruerat vårt ekonomisystem.

Fråga dig nu istället, vem kontrollerar Nobelpriset ooch dess fonder?

Jag noterar att de själva betecknar detta som investeringar. Inte bidrag. Och målet är makt,
Och när de började. Hur kan de då kalla sig filantroper?

Problemet är att (nästan) INGEN VILL bry sig om fakta. Det verkar som om även ”motståndarna” till mångkulturen VILL ha den för att ha något att gnälla om. Mångkulturen göder den svenska majoritetens egoism och självkänsla till priset av att landet går under. Det är helt jävla otroligt.

Klagar på att INGEN bryr sig om fakta. Fortsätter med ogenomtänkt foliehattsteori om egoism och självkänsla hos alla utom sig själv. Priceless.

Instämmer i allt väsentligt. De jag menar ”gnäller” är de som säger sig vara MOT mångkulturen men sedan INTE gör annat än att envist gnälla om enstaka faktorer som är just deras käpphästar.

Frågor om hela ekonomisystemet och global samverkan är intressanta men för omfattande och komplicerade i sin helhet. Frågorna måste brytas ner i hanterbara delproblem.

Invandringen och mångkulturen i sig medför en rad mer eller mindre olösliga samhällsproblem som mer eller mindre tigs ihjäl av medierna och statsapparaten. I praktiken belastas den författningsreglerade välfärdsstaten så hårt att den upphör att fungera enligt de lagkrav som finns.

På så sätt bryter mångkulturen mot lagen. Det finns en oerhört dålig eller obefintlig förståelse för detta hos den stora allmänheten. På så sätt legitimeras mångkulturen.

Om medierna och samhällsdebatten mer fokuserade på mångkulturen i förhållande till välfärdsstatens lagstadgade funktion tror jag att medborgarna skulle börja protestera mot rådande ordning.