SVT - Dokument inifrån: Att rädda ett barn

Hon blev gravid mycket kort efter att de blev ett par var väl redan efter några få månader och då tenderar de flesta att kunna skärpa sig och bara visa bra sidor och dessutom brukar de flesta ha lite rosa glasögon och inte se tecken på att någon är lite problematisk.
Jag tror att Anna medvetet såg till att bli gravid med en person som hon tänkte sig inte skulle vilja vara förälder igen men skulle göra sin plikt ekonomiskt och då inte bara betala standarbeloppet.
Att pappan ville vars pappa på egna villkor och fullt ut kom säkerligen som en överraskning när tanken var att han på din höjd skulle hälsa på ibland och köpa lite trevliga saker

Självfallet driver en förälder vårdnadstvist om de vill vara förälder på riktigt och uppfattar de desdutom att den andra föräldern inte fungerar så drivs det ännu hårdare
Det som framgår av utredningarna är att Anna bytt förskola för att hon påstått att Elias mobbats vilket förskolan var oförstående till, att hon till förskolan sagt att E har svår sjukdom och att han riskerar att dö om han är hos pappan och därför ska han inte vara hos pappan, sedan har hon gång på gång sökt vård för pojken med påstående om rygg och magproblem inga fynd har gjorts

Det har framförts idéer om att det brutits mot sekretess när Annas journaler från sjukvården begärts in vilket nästan alltid sker när det gäller vårdnadstvister när det är inte går att samarbeta och det finns funderingar om att det kan finnas problem med sjukdom, ohälsa eller missbruk uppenbarligen finns det mer än nackproblem efter olycka i dessa journaler eftersom det inte skulle påverka vårdnaden så länge någon fysiskt inte skulle kunna tillgodose en tillräckligt bra miljö för ett barn

Jag har försökt hänga med i BRY och dess anhangs resonemang. En stor invändning de som de har är att socialförvaltningens utredning som gav pappan vårdnaden gjordes av en konsult. De menar att det är inte tillåtet för en konsult att ta beslut om en vårdnadsutredning och en konsult får inte heller begära ut journaler. Men vad de inte talar högt om det är att själva beslutet togs inte av konsulten. Utan det togs av enhetschefen på Uppsala kommun. Underlaget till beslutet kom från konsulten..

De har säkert rätt att konsulten normalt inte får begära ut journaler men detta är något som man kommer runt väldigt lätt. Ett sätt är att konsulten går vi kommunen som i sin tur begär ut journalerna. Det finns säkert fler sätt att göra detta på.

Rent juridiskt och "medialt" så har ni helt rätt.

Men tänk en gång till, ta in det moraliska perspektivet. En man med flera misslyckade familjebildningar som blir indragen i en bitter vårdnadstvist med en psykiskt sjuk kvinna.

Hur kan ni se honom som en hjälte? På något plan så har han ju misslyckats som människa. Han har bidragit till att allvarligt skada en ung pojke. Nej hela ansvaret ligger inte på honom men ändå!?

Jag har inte sagt att han är en hjälte. Han gör bara sin plikt som förälder.

När det gäller vårdnadstvisten så håller jag helt med dig. Även Pappan har bidragit till den och är pga av det ingen hjälte. Men man kan ju även vända på ditt resonemang och säga att Mamman ska backa undan och gett upp pga av att hon egentligen har större del i vårdnadstvisten.

Från början så hade ju Anna vårdande om Elias och hon lät ju inte Nello träffa han det var ju då som hon började med sina ogrundade anklagelser. Då är det Nellos skyldighet att kämpa för sitt barn detta pga av en förälder måste göra det bästa som man kan för ens avkomma. Är man inte en närvarande förälder så har man ju helt misslyckas i den biten.

Om Nello hade gett upp vad ska han då säga till pojken när han blir vuxen och någon av den försöker ta kontakt med den andra?

Sen när det gäller det moraliska så dömer du ju ut en rätt så stor del av den befolkningen Det finns ju många familjer där finns barn med från tidigare förhållande det är ju inte speciellt ovanligt i dagens Sverige. Skillnaden här är väl att de flesta lyckas rätt så bra i en sådan livssituation.

Jag tänker försöka mig på varför jag ändå tror att Ekobrottsmyndigheten bör ta sig en titt på detta. När det gäller pengar in i organisationen så verkar de ju ändå ha ägnat sig åt näringsverksamhet inte bara ren insamlingsverksamhet. Det är pengar in som man är väldigt mån om med att skylta utåt. För sin näringsverksamhet verkar man inte skicka ut fakturor moms-specificerade till de som köper dessa.

När det gäller pengar ut ur organisationen så är man mycket mer förtegen. För mig verkar det vara mycket oklart om man betalar ingående moms på tjänster som man köper in i sin näringsverksamhet. För övrigt, i sina pengar ut verksamhet så är det väsentligt att se till vem man har betalt. Exempelvis har man gett något åt politiker som går utöver ”token value”, vilket är ett väldigt litet belopp. Dessutom hur har man gjort för att få personer ur legitimationsyrken att arbeta så hårt för dem? Vid Hovrättsförhandlingen bör för övrigt något ombud eller åklagaren ställa frågan till de från legitimationsyrken om de fått pengar eller gentjänst, av något slag som inte behöver vara pengar, från organisationen. Både bankerna och revisionsföretaget har ju bra ”forensic” avdelningar så sanningen kommer de inte undan. Har man betalt i redapengar så ligger det dem till last.

Organisationen lägger mycket stor vikt på pengar in, men verkar vilja flyga under radarn när de berättar om pengar ut. När man bedriver lobby-verksamhet i riksdag och övrigt så verkar det ju inte heller vara allmännyttigt utan snarare tvärt om, man har ju inte satt sig in i de socialutredningar man så kritiserar. Däremot har man inga lösningar som man presenterar, som skulle kunna gå att genomföra i verkligheten utan appellerar snarare till hjärnspöken ”wow wow”. Förslag till mer resurser till socialförvaltningar och familjerätt lyser för övrigt med sin frånvaro i deras lobby-verksamhet.

Agneta Bravelius är ju ensam firmatecknare för organisationen. Så skulle jag inte ha satt upp firmatecknarna om jag vore mån om en bra uppdelning av ansvarsområdena (”segregation of duties”). Det här är ju till syvende och sist styrelsen ansvarig för. För övrigt verkar styrelsen inte ha erfarenhet av stiftelsearbete. Vissa verkar snarare vara ”skyltdockor” vilket man känner igen från andra tveksamma upplägg. I sammanhanget är det ju också betydelsefullt att ta reda på hur mycket de får i styrelsearvode.

Stiftelsen är ju en separat juridisk person. Den så kallade stiftelsen samlar dock in pengar i Agnetas namn inte i stiftelsen namn i vissa fall. Detta är tveksamt om man vill hålla rågångarna klara. Om någon verksam i stiftelsen har svikit denna juridiska person, som ju är huvudman, så ligger ju dessutom denna fysiska personen inte så bra till. Agneta verkar ju också använda sig av stiftelsen när hon säljer sin egen bok. Det vore intressant att veta om man har fått en faktura från henne när någon har köpt boken vid ett sådant tillfälle och i så fall vilket referensnummer finns på fakturan. Man kan ju inte debitera traktamentet till stiftelsen och tilldela sig själv och samtidigt håva in intäkterna från bokförsäljningen till sig själv, särskilt inte om båda man är ordförande och firmatecknare i samma person.

Ekobrottsmyndigheten skulle jag säga. Någon hugad att göra anmälningen? Information som ger mer kött på benen eller andra strategiförslag eller kritik mottas gärna. Samtidigt har vi oskuldspresumtion i Sverige, det är viktigt att komma ihåg.

Du tycker alltså inte att kvinnor med psykiska problem ska få skaffa barn? Det låter så. Ingen av oss här vet när hennes problem började. De kan ha haft ett fantastiskt förhållande i början, som det brukar vara. Många människor verkar ha problem med att en pappa får hela vårdnaden och i det här fallet är det väl extra jobbigt då mamman inte får ha någon som helst kontakt med pojken. En mamma som helt ensam tar hand om sina barn kallas sällan för hjältinna så då behöver vi inte kalla papporna för hjältar heller. Han gör ett bra jobb som alla ensamstående föräldrar och det är tur att han finns där nu när mamman inte gör det.

En liten intressant detalj i det stora sammanhanget är att Ma*d Lind*erg, som intervjuades i dokumentären och som härbärgerade Anna och Elias en tid, tidigare har varit chef för ett demensboende i Lofsdalen, orten där Elias påträffades. Eller har jag fel? Jag undrar sa flundran.

https://www.op.se/artikel/maud-gav-arbetsgladjen-tillbaka

Du har säkert rätt.

Läser man FUP så kommer de till ett skyddat boende i Ragunda kommun. Detta boende drivs av Ma*d Lind*erg. Jag har för mig att i dokumentärer säger Ma*d Lind*erg något om att Anna inte kunde stanna där pga att hon var efterlysta. Efter det så for dom till Lofsdalen.

Majv*r R*s som stod för boendet i Lofsdalen säger att det var Ma*d Lind*erg som tog kontakt med henne om Anna och Elias.

Att skyddade boenden behövs vet vi ju tyvärr alla. Jag skulle tro ibland för kvinnor och ibland för män. I det här fallet så vet vi ju att Nello var mordhotad bland annat, så han och Elias kanske hade behövt det bättre. I alla fall, vet du om detta skyddade boende i Ragunda finansieras av Ragunda kommun? Vilka regler har de i så fall för att verksamhetsansvarigs ramar? Eller har socialnämnden i kommunen ett översynsansvar?

Varför tog man inte i stället in på ett skyddat boende i Stockholm? För övrigt verkar hela upplägget inte heller ha gjorts för barnets rätt till skydd. Var uti ligger, i samhällets perspektiv, allmännyttan i dessa aktioner?

De skyddade boende kring Stockholm kan ju tänkas ha en policy att bara ta emot när det finns någon form av kontakt från någon myndighet