Misstänkt vållande till annans död (treårig flicka) Norrköping 2020-01-30, två gripna. Mamman dömd till fängelse.

Det måste ju ha funnits ett samarbete med soc när E kom hem och en plan. Saken är ju att soc inte kan kontrollera familjer för evigt, förr eller senare måste de bedöma att de tror saker går bra, och då avslutar de ärendet, få ärenden varar i flera år eller ens ett år. Nu verkar det ju som att det först efter det att ärendet var avslutat verkligen gått snett. Men drogerna har nog börjat tidigare.

Det som jag anser gått snett är nekat drogtest och att man inte tagit på stort allvar en ny anmälan i en familj där barnen tidigare varit omhändertagna.

Mitt minne är så kasst, men var det inte så att soc hade insyn under inslussningsperioden, och att Rebecka o Patrik lovat både familjehemmet och socialtjänsten fortsatt kontakt även efter flytten, men att de bröt med båda strax efter hemflytten?
Och att varken familjehemmet eller socialtjänsten hade någon laglig rätt att kräva möten?

Mitt minne är så kasst, men var det inte så att soc hade insyn under inslussningsperioden, och att Rebecka o Patrik lovat både familjehemmet och socialtjänsten fortsatt kontakt även efter flytten, men att de bröt med båda strax efter hemflytten?
Och att varken familjehemmet eller socialtjänsten hade någon laglig rätt att kräva möten?

Det är nog precis det man kan. Barnomhändertaganden är en ytterst vansklig uppgift eftersom det inte går ut på att bedöma vad som redan har hänt utan bedöma vad som kommer att hända i framtiden. Vad som har hänt är i teorin helt egalt. Historien behöver inte ge någon ledtråd till framtiden. Alltså kommer det att bli fel. Det kan man inte göra något åt, oavsett hur mycket man granskar. Istället borde man vara ödmjuk inför det.

Och för övrigt är det inte "ytterst sällan det händer". Socialtjänsten gör bevisligen fel nästan hela tiden. Det är ett faktum. Men det är också ett ganska ointressant faktum om man inte har några konkreta förslag på hur man kan göra det bättre.



Knäpp ståndpunkt. Det är lite som att säga att om man har ett arbete så kan man inte ta hand om barn. Femtiotalet vill ha sin familjepolitik tillbaka och allt det där.

Kuriosafakta: Jag har givetvis ingen statistik men rent anekdotiskt vet jag att det finns en hel del familjehem där föräldern är långtidssjukskriven eller förtidspensionär. Ditt förslag skulle alltså göra den redan svåra bristen på familjehem betydligt värre.



Det står faktiskt ingenting sådant i LVU. Möjligtvis står det något i den stilen någon annanstans, typ förvaltningslagen, men det kan säkert någon jurist reda ut. Rent generellt gäller annars att det inte är förvaltningsrättens uppgift att reda ut sanningen. Det förvaltningsrätten gör är att granska socialtjänstens myndighetsbeslut och säkerställa att det fattats på korrekta grunder. I praktiken är det mer ett kontrollorgan än en rättsinstans.



Särskilda företrädare är en märklig institution med tveksamt värde. I åtminstone 95% av fallen (det finns givetvis ingen statistik på den här saken heller) går de bara rakt av på socialtjänstens linje, ibland utan att själva träffa barnet. Ersättningen de får ger dem mycket små möjligheter att sätta sig in i fallet eller bilda sig en egen uppfattning. Deras roll är alltså starkt kringskuren och har i praktiken mest rollen av att ge en "utomstående" bekräftelse av socialtjänstens uppfattning.



Det kan faktiskt vara precis tvärtom. En effekt av de ganska strikta svenska reglerna om obligatoriska orosanmälningar (och strikta rekommendationer om icke-obligatoriska orosanmälningar också för den delen) är att det kommer in väldigt mycket orosanmälningar till socialtjänsten. Särskilt för etablerade socialfall där omgivningen är medveten om att det finns problem och därför inte vill riskera att inte ha anmält det. Det i sin tur leder antagligen till en viss avtrubbning hos socialtjänsten. Om familjen redan är känd och under övervakning så blir ytterligare några orosanmälningar ingenting man fäster någon större uppmärksamhet vid.



Det står i lagen att barn i första hand ska bo hos sina biologiska föräldrar. Men det har inte med föräldrarnas rättigheter att göra utan handlar om barnets rättigheter. All forskning visar att barn mår bäst hos sina biologiska föräldrar. Även adopterade barn, vars föräldrar har granskats minutiöst och borde vara bland de bästa samhället kan uppbringa, klarar sig mycket sämre i livet än motsvarande barn hos biologiska föräldrar. Det finns alltså ett stort barnintresse i att återförena barn med deras biologiska föräldrar. Det har ingenting med föräldrarna att göra annat än indirekt.



Det finns mycket värt att förändra inom barnavårdsarbetet. Men det finns två miljoner barn i Sverige. Några hundra av dem dör varje år. Du kan inte agera utifrån ett enskilt fall. Det hade varit en tragedi av stora mått.



Kammarrätten i Jönköping, liksom övriga landets kammarrätter, bifaller den stora majoriteten av alla LVU-ansökningar. Att de bedömde annorlunda i det här specifika fallet är ovanligt men kan ändå förklaras med normal variation. Det som sticker ut är att den särskilda företrädaren gick emot socialtjänsten, vilket är så udda att det antagligen var tillräckligt i sig självt för att fälla rättens utslag.



Att en särskild företrädare går emot socialtjänsten är ytterst ovanligt. Det innebär inte att han skitit i sitt jobb. Hade han skitit i sitt jobb hade han bara sagt samma sak som socialtjänsten och ingen hade märkt något.



Utan att kunna peka på några konkreta bevis tycker jag det verkar som om socialtjänsterna "kopplar loss" efter att ha fått ett rättsligt avslut. Detta är mest tydligt i alla fall där barn blivit placerade (eftersom de är den stora majoriteten av alla fall). För placerade barn handlar det om att man drar ned övervakningen av barnet till ett minimum och mer eller mindre säger upp bekantskapen med vårdnadshavaren (trots att man enligt lag ska fortsätta med båda). För hemskickade barn (ett ovanligare scenario) uttrycker det sig antagligen som att man tycker sig sakna inflytande eftersom man redan fått omhändertagandet underkänt och det hotet i någon mån blivit "avväpnat".

Om man vill se lösningsfokuserat på det hela kan man säga att det är ett problem att socialtjänsterna är så omhändertagande-fokuserade. Många socialtjänster ser omhändertaganden som sitt huvudsakliga verktyg. Och när föräldrarna, som i detta fall, själva undviker all kontakt och hjälp, så tycker socialtjänsten att det inte finns något de kan göra och väljer att se åt ett annat håll.

Det finns antagligen sätt som detta skulle kunna förändras. Men det kräver med största sannolikhet omfattande förändringar inom socialtjänsternas arbete och det är osannolikt att något sådant kommer att ske i vårt förändringsobenägna samhällsklimat.



Vad är det för lagar som ska ändras?

Att skärpa lagar kring barn och missbruk, i bemärkelsen göra det svårare för personer med missbruksproblematik, är direkt kontraproduktivt. Personer med missbruksproblematik är redan alldeles för stigmatiserade i relationen till socialtjänstens barnavårdsavdelningar. Missbrukare med barn undviker i det längsta att söka hjälp eftersom de tror (fullt befogat i de flesta fall) att deras barn kommer att tas ifrån dem. Det leder till enormt lidande för många barn.

Jag minns inte detaljerna heller.

Jag vet inte hur lagen ser ut, men det borde finnas ganska hög press på föräldrar som håller på att ta hem ett barn från socialtjänstens sida, familjehemmet har ingen rättighet alls.

Visst är det så att man ser sig själv och sina brister i sina barn, och egot inom en önskar att de vore fulländade eftersom de är en förlängning av en själv. Då kan man bara föreställa sig hur dessa individer, med div psykisk ohälsa (utan adekvat behandling eller stöd) och utan normala spärrar pga tungt drogmissbruk känner och agerar i en sådan här situation. De är från början fientligt inställda eftersom någon ”kidnappat” henne och dessutom ställer hemkomsten till besvär eftersom soc ständigt stör och gör att de inte kan knarka i lugn och ro. Ovanpå allt kommer barnet hem och är formad av en trygg, stabil och kärleksfull miljö - allt de inte klarar av. De ”perfekta” familjehemsföräldrarna är ständigt med i bakhuvudet och kastar skugga över familjen. Tror helt klart att de lagt över sitt eget självförakt på E.

Jag minns inte detaljerna heller.

Jag vet inte hur lagen ser ut, men det borde finnas ganska hög press på föräldrar som håller på att ta hem ett barn från socialtjänstens sida, familjehemmet har ingen rättighet alls.

Det står ju en del i Fupen i förhören med socialtjänsten. Enligt dem försvann insynen när E flyttade hem för gott.

Sida 174 "I april efter att E för gott flyttat till P och R stängdes socialtjänstens utredning."

Sida 180
"Hemslussningen blev jobbig för E och för familjehemmet då flickan tycktes bli stressad av detta. Det kom en orosanmälan från det BVC E tillhörde när hon bodde i familjehemmet som påvisade att hon gick ner i vikt vilket kunde tyda på att någonting inte stämde. Familjehamsmamman M gav en bild av att det blev stor separationsångest vid de tillfällen E skulle åka och träffa P och R, hon uttryckte verbalt att hon inte ville åka utan hon ville vara hemma. Utslussningen blev ganska långdragen på grund av att flera umgängen ställdes in av P och R medan M på alla sätt har medverkat till att utslussningen skulle fungera på alla bästa sätt. Den orosanmälan som inkom från BVC hanterades men ledde inte till någon utredning. När E i april 2019 flyttade för gott till P och R hade socialtjänsten därefter ingen insyn i familjen. P och R hade dyrt och heligt lovat i kammarrätten, att M och hela familjehemmet skulle finnas med i Es liv men så snart de hade fått E bröt P och R kontakten helt med familjehemmet. E har inte träffat M sedan hon flyttades till P och R, socialtjänsten har inte heller träffat E någon gång efter det."

Det är ju här man tycker att arbetssätt hos soc eller möjlighet att följa upp enligt lagstiftning brister eller både och. Kan inte ett upphörande av LVU villkoras tex tätare bvc-besök, hembesök av soc eller annan lämplig för att se hur barn men även vuxna mår.

En annan fundering är ju om barnets ombud kan ställa krav på att för barnets skull ha fortsatt kontakt med familjehemmet eller som i E:s bröders fall föra fram att de som är oskyldiga till allt som hänt ska ges möjlighet att träffa varandra även när de är omhändertagna. Vet inte om det ingår i deras uppdrag men tror tyvärr att jurist inte är rätta bakgrunden för att se den typen av behov.

Under inslussningsperioden, dvs. när flickan bor kvar i familjehemmet, så har soc naturligtvis full insyn. När flickan flyttades hem till bioföräldrarna saknas möjlighet för soc att ha kontroll och insyn gentemot föräldrarnas vilja.
Tvångslagstiftningen, LVU, har upphört. Därefter gäller Sol, socialtjänstlagen, som bygger på frivillighet från vårdnadshavarnas sida. Många här i tråden verkar tro att soc har befogenheter långt utöver vad de har.

Fyfan😪 hur kan man tortera barn på detta sätt. R verkar riktigt störd. Stackars alla som fått vara i hennes våld. Tror även P hade det jobbigt med henne. Hon fick säkert honom att göra grejer för att folk skulle tro att han var boven.
Jag funderade på en sak. P verkar väldigt känslosam när polisen kommer. Kan R ha gjort något med hans droger innan polisen kom? Hon planerade kanske att han skulle få abstinens? Så han kunde dö av det/ hon kunde skylla på honom.
Jag kan inget om droger, men kan tänka mig att hon skulle göra vad som helst för att rädda sitt eget skinn

Nu har jag inte möjlighet att svara på allt. Men du har så mycket fel i det du säger att det gör lite ont. Även så mycket rätt i det du säger men jag tar det sen. Lite snabbt bara:

Du måste se det för vad det är och inte försöka måla upp det till världens alla felaktigheter. För du tar helt bort E's händelser och säger typ " ja men tänk på barnen i afrika dem svälter"
Så vi ska inte ändra på något för att barn i andra länder svälter? Det ska vara såhär slapphänt i alla tider för att det har hänt förr och andra barn mår också dåligt?
Då är det väl hög tid att se till att saker och ting ändras?
"Ni pratar om att lagen ska ändras för att en person dog"
Nej verkligen inte. Men ett barn ska ALDRIG dö för att personer som jobbar med missbrukare inte lyssnar på barnen först. Det handlar om att svenskarna i övrigt är väldigt naiva och gärna inte gör mycket väsen av sig själva. Dem vågar inte säga emot. Te.x när dem kom på juldagen och dom fick in en soc anmälan om att barnet var drogpåverkad. Samtidigt som dem beklagar sig att dem inte har haft insyn.. Fast här får dem ju den största insynen dem kan få. En nära släkting ringer alltså polis och gör en anmälan. DÄR har den en öppen dörr. Istället skyller dem på att dem inte träffat flickan innan så dem har inget att jämföra med.
Störtlöjligt. Det finns år med LVU och rättegångar mot dessa föräldrar så att ha ett passivt beteende mot dem IGEN är för mig ett grovt tjänstefel.

Lagen om LVU säger visst så. Ska länka sen för jag har den sparad på mobilen. Hur kammarrätten inte har fastslaget med bevis att föräldrarna inte har ett pågående missbruk när socialtjänsten (som dem nästan ALLTID går efter) säger att det här är fallet. Kammarrätten har inte fastställt med bevis eller underlag att det inte finns någon påtaglig risk att barnet far illa i hemmiljö utan bara gått på föräldrarnas ord.

Fakta under själva rättegången är iallafall 3 starka varningstecken och därför skulle LVU inte ha släppts
1. Föräldrarna har inte/vägrar uppvisa drogtester
2. Är sjukskrivna för psykisk ohälsa ä. E lämnades av sin egna mamma på BB och därav borde hennes psykiska ohälsa placeras högt hos kammarrätten. P ville ta sitt liv 3 månader innan kammarrättens beslut...
Då hade psykologernas noteringar vara av högsta intresse och detta har dem inte ens brytt sig om
3. Pappan tappar humöret i kammarrätten mot socialtjänsten. Förlåt men det borde ha setts som ytterligare en varning. För han blev avvisad på BB för sitt humör te.x

Och nej det handlar om att en sjukskriven inte får ta hand om ett barn på heltid då man är sjukskriven så vart skulle E ta vägen?
Förstår du vad man menar? Om båda är sjukskrivna på heltid, hur hade dem planerat att ta hand om barnet? För man får inte göra det när man är 100% sjukskriven. Så dem har ju inga planer eller fasta punkter att stå på någonstans..
Det är ju det mest grundläggande i ett sånt här fall. Att man ska ha en fast punkt i sitt liv där man kan ta hand om ett annat. Speciellt när sjukskrivningen handlar om utmattning och psykisk ohälsa!
Och då borde kammarrätten reagera ännu mer..


Det finns mer men jag har inte så mycket tid. Men lagen om LVU säger att man ska gå igenom fakta och det ska stödjas.
Så vilken fakta gick dem på för att släppa LVU?


Jo Martin kan visst ha struntat i ärendet för att han ska sluta. Vi säger inte att det är så men du vänder på det helt fel. Om han går på E's linje så överklagar föräldrarna antagligen igen och då blir han inte av med ärendet, då går ärendet över till kollega för att han slutar och då får han inte arvode. Simpelt?




Mitt inlägg handlar om ren och skär realistisk vy. Det är inte lättare eller svårare än så. Men många ska tex vrida och vända på alla hörn och samtidigt som man gör det så dog ett barn nu.
Och det kommer dö fler. Och fler
För att ni ska sitta där och pladdra och inte komma till skott.
Det är verkligen inte simpelt att fixa allting. Det kanske verkar låta så när man skriver. Men någonstans på vägen måste man sluta skylla på allt annat och se det för vad det är. Och det är att en familj med psykiskt ohälsa OCH missbrukande problem OCH tidigare LVU OCH grov kriminalitet OCH lämnade sitt barn på BB OCH ett barn som tappat kraftigt i vikt OCH har halva håret borta OCH inte går på förskola som nästan 4 åring OCH har märken på kroppen OCH man får in anmälan om NERDROGNING OCH 4 orosanmälningar OCH inte dyker upp på möten OCH aggressiv pappa OCH väldigt blek och smal och lite borta mamma OCH en 1 åring som man inte får kontakt med gör det GANSKA simpelt att räkna ut att här är det något som verkligen inte står rätt till och vi måste agera.

Sen får du vrida och vända på det hur du vill.
Barnet dog för att myndigheterna och ansvariga inte gjorde det dem är utbildade att göra. Det dem är tillsagda att göra och det dem SKA enligt lag göra när ett barn far illa


Och en sak till. Förstår inte den här svart vita mentaliteten. Alla ärenden är olika, alla händelser och familjer är olika. Det är väl klart att människor som jag tidigare nämnt som är missbrukare kan vara bra föräldrar men så kanske inte vågar be om hjälpt om man håller hårt på missbrukare? Men det var ju inte det jag sa. Igen väldigt svart på vitt svar..

Det handlar om att i det här ärendet har det hänt saker mitt framför ögonen på myndigheter som valt att blunda när dem inte ska. Här är det sak på sak på sak på sak på sak.. Och ingen gör något.

Man kan inte bygga ett samhälle så. Man måste se det för vad det är:

Man har tydliga grundregler.
Tydliga riktlinjer och sen ska man kunna anpassa arbetet och målen inviduellt beroende på situationen med reglerna och riktlinjerna som en stark grund.
Ett tunnelseende kommer aldrig kunna hjälpa någon i framtiden. Och fler barn kommer dö om vi inte ändrar vårat sätt att hantera situationer för VAD DEM ÄR istället för vad man vill att det ska vara.

Ja, det är ganska sjukt att de inte träffats efter det att hon flyttat hem. Vet betydligt lindrigare hemförhållanden och bakgrunder där man varit betydligt mer mån om att ha en fortsatt öppen utredning med hembesök osv under en längre tid.