Citat:
Det kanske inte handlar om att man döljer det. Utan att tillståndet märks mer på insidan, än utsidan, och din omgivning är för okunnig att kunna plocka upp det. Ha även i åtanke att ju mer man känner någon, desto mer blir man blind för deras diagnos. En bekant till mig har en bästa vän som är autist. Dom har känt varandra i över 20 år men tro fan att han var helt aningslös inför det. Sen räcker det med att jag träffar honom 1 gång och så märker jag det direkt. Personen blev diagnoserad snart efter.Jag har jobbat för Samhall på IKEA, så som du ser är jag också en diagnosmänniska med eventuell AS enligt misstanke av psykolog. Något fel är det på mig, om det så är autism. Det säger jag inte emot. Möjligen är jag den sorten som du beskriver i sådana fall. Din beskrivning av att vara osynlig känner jag lite igen.
Några AS-människor har man ju träffat på vägen. Lägg till att IKEA har Conexi som är en daglig verksamhet (?) för autister. Baserat på detta verkar AS inte vara ett lindrigt handikapp, knappast så lindrigt att folk inte märker att man är funktionshindrad. Träffade en aspie som påstod att en lärare hade sett till att få honom utsparkad från gymnasiet för att denne "inte gillade folk med diagnoser". Han var en sådan som folk med ADHD kunde uppfatta som "speciell" och "dryg".
Jag vet inte, men det känns ju som att man måste ha rätt "mild" Asperger om man kan dölja det, men jag kan ju ha fel.
Några AS-människor har man ju träffat på vägen. Lägg till att IKEA har Conexi som är en daglig verksamhet (?) för autister. Baserat på detta verkar AS inte vara ett lindrigt handikapp, knappast så lindrigt att folk inte märker att man är funktionshindrad. Träffade en aspie som påstod att en lärare hade sett till att få honom utsparkad från gymnasiet för att denne "inte gillade folk med diagnoser". Han var en sådan som folk med ADHD kunde uppfatta som "speciell" och "dryg".
Jag vet inte, men det känns ju som att man måste ha rätt "mild" Asperger om man kan dölja det, men jag kan ju ha fel.
Autism är ett spektrum. På den tyngsta sida av spektrumet finner du människor som knappt kan prata, eller framstår förståndshandikappade. På den mildaste sidan spektrumet hittar du individer som bäst kan beskrivas som excentriska. Ingen har heller alla symptom på en och samma gång, så det kan ibland vara svårt att avgöra på ytan.
Men det viktiga: Det är inget fel på dig. Din hjärna är bara annorlunda, så du kanske behöver utbildning/övning för att fullt bemästra sociala/känslomässiga färdigheter neurotypiska "normala" människor får gratis. Men på insidan är vi alla lika mycket människa, och ju mer insikt man vinner desto mer upplever man den sanningen. Jag tror definitivt det går att öva bort det så att det inte märks, men det finns fortfarande i dig. Det blir då bara lite färgstark personlighet istället för handikapp


Jag tycker alla utom tre är oskäliga egentligen.
Vi är på ett sätt lite som barn, och det utnyttjar män.
- står kanske inte så högt i kurs hos Sankte Per) och vara positiv.