Den konservativa inställningen till vår monarki – och motståndarnas

Det enda jag har att invända är angående prefixet stats-. Det är en rest från Vasas machiavelliska realpolitik. Kyrkan är, eller bör vara, samhället och samtidigt den integral som ger form och innehåll åt hela den organiska gemenskapen. Detta illustreras tydligt i den roll kyrkan traditionellt har haft vad gäller bildning, social omsorg, andlig och kroppslig vård etc.

Konungen och adelsmän har ingen legitimitet längre då den baseras på att de är utvalda av gud att regera över oss. I Sverige är vårt land byggt på förståelsen att det är folket som ger legitimitet till styret, inte kungen. Kungen är av sin natur ofolklig och kan inte kombineras med en republik eftersom hans roll existerar utanför allmänhetens intresse och kontroll, dvs. bryter han mot våra grundläggande principer i vilket vårt land existerar kring och styrs.

Men det slutar inte ens där, på grund av monarkins involvering i grundlagen kan även riksdagens legitimitet ifrågasättas eftersom det är en direkt länk mellan riksdag och kung redan som det är nu.

Jag tycker även det är rätt att vårt statsskick baserar sig på populär legitimitet, eftersom det är en form av samtycke till att bli regerad över genom att rösta. Det är det inte ifall landet har en monarki, då är vi medborgare i Sverige slavar till kungen och måste lyda kungens auktoritet vilket det inte finns något rimlig skäl till att vi ska göra annat än att han råkar ha ärvt en titel, vilket hans företrädande fick genom att döda någon annan för den.

Det enda de hade behövt göra idag, för att få en fullt legitim monarki, hade ju varit att:
- Krönas av legitimt kyrkoöverhuvud (som kräver att även Kyrkan håller sin del av avtalet).
- Smörjas av - ovanstående.
- Svära en ed till Gud, kyrka och folk.

Vad är din syn på monarki TS? Är det att monarkin ska ges mer makt? För idag har de ju ingen. Jag tycker mycket väl att monarkin i Sverige borde stärkas. Det har jag inget emot. Sen finns det ju de som tycker att sverige ska bli en monarkisk diktatur igen. Men det skulle faktiskt bli bättre än dagens demokrati tycker jag. Inte för att det är min främsta åsikt, men vi har haft demokrati nu i snart 100 år och sverige börjar likna en blandning mellan apornas planet och flugornas herre. Konservatism är ett spännande ämne.

En monarki, eller en återuppstånden sådan, har ju egentligen inget alls att göra med "mer makt," som du och många andra tror.
Utan en monark kan istället bäst förstås som en livs levande försvarare av rikets grundlag, konstitution.

Ett parlament sköter naturligtvis det vardagliga lagstiftande arbetet, som sig bör, i enlighet med de begränsningar grundlagen ställer. Men monarken sköter översynen, godkänner eller refuserar, lagförslagen.
Parlamentsledamöterna väljs av det röstberättigade folket, inget konstigt i det egentligen, och sitter en tidsbestämd period.

Monarken är egentligen inte en privatperson, som många nog tror. Utan det är en representant för riket, för folket. Och i allt, från hela skolningen och utbildningen, tränas han/hon i konsten att regera sitt rike.
Det är alltså inte en envåldshärskare såsom en diktator som bara sitter där och "bestämmer och har sig," utan allt som görs görs för rikets bästa - inte för egen vinnings skull.

I Sverige fick kronprinsessan Viktoria sin "regentutbildning" av ingen mindre än en journalist/populärhistoriker (Herman Lindqvist), men historiskt sett är det ett ämne som behandlats med betydligt större respekt än så. Många "handböcker" i konsten att förbereda en regent inför sin ämbetsperiod har författas av respektive länders smartaste filosofer och vetenskapsmän, och det har varit väldigt långt från en enkel och lätt sammanhållen skolplan ... minst sagt.

Men monarkin syftar ju också till mer än bara att "regera," utan det är ju ett ämbete med oöverträffat symbolvärde.



Det finns de som vill hävda att demokratin kanske inte är det bästa som finns, men att det iaf är det bästa av det vi provat.
Jag håller inte med.
Inte för att det skulle vara fel, utan för att demokratin inte funnits längre än ca 100 år - som varit hundra år av grova misstag och fatala fel - medans monarkin faktiskt tuffade på i högsta välmåga i mer än 1000 år.
1000 år i jämförelse mot 100 år, då blir det kanske svårt att genast utropa det moderna demokratiska systemet till segrare. Kom igen om 900 år, så kan vi kanske jämföra p ett mer rättvisande sätt och försöka komma fram till ett facit.


Och det är ju bara den västerländska, kristna, monarkin vi talar om då.
Kina har ju haft en betydligt längre monarki än bara tusen år ...

Konservatism känns lockande tycker jag. Jag har svårt att sympatisera med människor som kallar sig socialister, för jag känner att även den nationella vänstern (räknar in NMR där) inte tar ställning till många frågor som rör konservatism. Jag kanske inte är helt konservativ, men känner att jag sympatiserar med konservativa partier för att jag gillar högerpolitik. Det verkar rätt hyffsat ändå, tittar man på länder som är demokratiska så har ju borgmästaren väldigt mycket makt och kan handplocka sin regering. Att ha en monark som lagstiftar och styr samhället vore ju faktiskt bättre, eftersom monarken blivit utbildad hela sitt liv för att regera. Valet är alltså mellan en karriäristisk ledare och en monark som utbildats i hela sitt liv för att regera låter det som. Det är synd bara att inte några fler partier vågar driva frågan om monarki, tillsammans med bibelns ord så skulle det kunna bli ett intressant styre, bättre än demokrati.

Efter starkt tryck från allmänheten, beslöt jag mig för att högtidlighålla mitt 25000e inlägg med en liten utläggning.

Detta får ses som min uppfattning om en konservativ syn på svensk monarki, och i närtid så tycks ju även de uttalade stöden för monarkin ha blivit talrikare, varför det kan finnas anledning att något systematisera uppfattningarna från min sida.

Den svenska monarkin har blivit mycket ifrågasatt från republikanskt håll under det senaste året, särskilt efter att någon skandalbok, vilken på tvivelaktiga grunder anklagade vår kung för tveksamma, men ingalunda olagliga, aktiviteter. Mycket av detta sköts i sank sent på året genom att falsarier och lögner kunde avslöjas, vilket till stor del hade byggt upp den republikanska ligans kampanj.

Det torde finnas anledning att på allvar diskutera den svenska monarkin utifrån ett konservativt perspektiv. Man bör, enligt min mening, skilja på monarkin som statchefsmodell, innehållet i monarkin och kungafamiljen. Utifrån dessa tre områden kommer min redogörelse att lämnas.

Vår monarki har långa anor, väl över tusen år. Vill man anknyta till myter och antika romerska historier torde man komma ca tusen år bakåt ytterligare. Men det spelar mindre roll. Sverige har alltid varit en monarki, och skapades en gång av kungar i en grå forntid. Vi har alltså ett långt arv att förvalta, och just förvaltarskapstanken finns det anledning att hålla fast vid. Vi lever här en kort stund, i ett samhälle som till sin huvuddel är ett resultat av tidigare generationers arbete och ansträngningar. Helst tänks vi överlämna detta land i ett något bättre skick till nästa generation. Att då avskaffa det statsskick som vi ärvt och som bevisligen fungerat väl, kan omöjligen kombineras med förvaltarskapstanken. Enär inga argument om systemets brister, eller hur ett annat system skulle kunna se ut och fungera, har presenterats, så saknas givetvis helt motiv till dylika drastiska åtgärder. Tvärtom så tyder allt på att den konstitutionella monarkin är en mycket bra lösning för Sverige. Den har ju klarat det viktigaste konservativa testet – att hålla över tid och vara adaptiv för tidens behov.

Dagens monarkiska lösning är till yttermera visso behäftad med några brister, vilka det finns goda skäl att söka åtgärda. Nedan listas de viktigaste:
1) Kungens roll i frågor om lagstiftning, statsbudgetfrågor och regeringsbildning bör förtydligas. Stiftade och förändrade grundlagar bör stadfästas av kungen för att vinna laga kraft. Det bör också den av riksdagens beslutade statsbudgeten (och vårbudgeten), och den av riksdagen godkända statsministern med statsråd bör utnämnas av kungen.
2) Kungen bör vara den formelle överbefälhavaren. I de allra flesta länder har man en sådan ordning att statschefen är den formelle överbefälhavaren, som ofta har möjlighet att i en krigssituation överlämna det direkta befälet över de väpnade styrkorna till en militär, som ofta har en fredstidsbefattning som försvarsstabschef.
3) Av symboliska skäl, men också för att frammana ett tydligare ämbetsmannaansvar, bör de högre statstjänstemän som regeringen utser, utnämnas av kungen. På det sättet tänks chefsämbetsmännen påminnas om att deras plikter främst gäller landet och inte den sittande regeringen, på det att ämbetsmännens oväld kan stärkas, vilket måste ses som starkt angeläget.
4) Av likaledes symboliska skäl, tycker jag att riksdagens öppnande skall börja på Kungl Slottet, Rikssalen, för att sedan övergå till riksdagshuset. Då kan man på ett smakfullt sätt kombinera den gamla, mycket populära högtidliga öppningsceremonin med den nuvarande som sker i riksdagshuset.

Vi har idag ett regerande kungahus som är det som suttit längst i Sveriges historia, Det är också ett kungahus som haft en betydande symbolisk roll i de senaste 200 årens svenska utveckling. Utan tvekan kan man alltid ha synpunkter på den regerande monarken och hans kungahus, men icke desto mindre så fungerar vår nuvarande kung tämligen väl, trots de svårigheter som uppkommit genom den inte helt lyckade RF 1974. En del av dessa problem åtgärdas genom förslag ovan.

Så, då återstår det att se om den republikanska ligan kan presentera något seriöst förslag på problembeskrivning, eller ett genomtänkt förslag till hur den svenska republiken skulle se ut. Hittills har detta lyst med sin frånvaro, vilket däremot förtal, falsarier och kränkande omdömen inte gjort. Men det man inte kan prestera intellektuellt, tycks man kompensera genom invektiv, grundlösa beskyllningar och osakliga påhopp.

Anser du verkligen att kungafamiljen har kunnandet att ha ett avgörande inflytande på rikets angelägenheter?
Mer makt än nu ska han inte ha.

Ska vi ha en kung ska han vara krönt ovh bära krona och mantel när han visar sig.
Men utan makt, han får finnas för att så många tycker om hovets liv.

Det tycks mig tvivelsutan lämpligt att kungen är krönt och vid vissa statsceremonier bär hermelinmanteln. Emellertid är det egentligen inte mer direkt makt till Konungen som är mitt mål, utan en utökning av de symboliska uppgifterna för att stärka förtroendet mellan staten och folket. Norge rankas som världens mest demokratiska land, och mitt förslag ligger tämligen när hur den norska monarkin fungerar.

Ja, jag tror att kungafamiljen besitter just de egenskaper som är lämpliga för de utökade uppgifter jag ser framför mig.