Citat:
Ursprungligen postat av
Turgenjev
Ditt inlägg innehåller en del fel vad avser psykostillstånd, den medicinska bedömningen vid en RPU och de juridiska kriterierna som jag inte orkar korrigera. Men jag kan i alla fall besvara din undran. Jag besvarade ett inlägg där det beskrevs att kvinnan inte var allvarligt psykiskt sjuk. Kvinnan har bedömts att inte vara allvarligt psykiskt störd. Det är två olika begrepp varav den sistnämnda är en juridisk term och inte en diagnoskod. Det vill säga, att det är möjligt att vara allvarligt psykiskt sjuk, men inte uppnå de juridiska kriterierna för en allvarlig psykisk störning och därmed kan man inte kunna dömas till rättspsykiatrisk vård.
Jo, precis. Människor missar ofta skillnaden mellan allvarliga psykiska sjukdomar (vilket det finns många av) och allvarlig psykisk störning i juridisk bemärkelse.
För de som inte vet så är nyckeln i vad som anses vara en allvarlig psykisk störning i juridisk bemärkelse huruvida personen kan ha ansetts agerat medvetet, med möjlighet att avbryta sitt handlande och med insikt om att det som gjordes var ett lagbrott. De flesta människor som är allvarligt psykiskt
sjuka klarar fortfarande av att anpassa sig till lagar och regler (även om de ibland väljer bort det). Det förekommer vanligtvis starka psykotiska symtom och/eller starka tvångsaspekter. Man måste också beakta att det inte är möjligt att döma någon till rättspsykiatrisk vård om de inte anses vara allvarligt psykiskt störda då domen ska falla. Det räcker således inte med att ha varit i ett kortvarigt psykotiskt tillstånd då brottet skedde.
I det här fallet har vi att göra med en kvinna som, enligt egen utsago, agerade utifrån röster i sitt huvud, men som även uppger att hon avvikit från dessa rösters uppmaningar (då de gick till affären för att köpa glass) under samma dag som hon senare påstår sig inte ha haft någon kontroll över sitt agerande. Att hon uppger att hon inte haft kontroll är inte tillräckligt när hon samtidigt själv uppger att hon kunnat styra handlandet själv. En del av den handling hon utför sker utifrån en egen, rationell bedömning (hon konstaterar själv att hennes strypning inte fungerar och att hon måste använda hjälpmedel, övergången till att hänga barnet är på hennes initiativ). Det är alltså tydligt att hon haft kontroll i situationen.