Mamma i Halmstad häktad misstänkt för mord på sitt barn i fyraårsåldern, 2019-09-30

Ja de grannarna är jag så förbannad på så det finns inga ord. De slängde igen dörren i ansiktet på henne när hon i princip bad om hjälp. De kunde åtminstone ringt 112 om att ett barn är ensam med en mamma som beter sig fullständigt galet.

Jag har också funderat på det. Inte fan stänger man dörren om en liten pojke och en mamma står utanför, och där mamman dessutom är stressad. Undrar hur de mår idag. Hade de reagerat på rätt sätt så kanske barnet levt idag. Men - lätt att komma med pekfingrar när man har facit.

Men var mamman och Edwin verkligen och knackade på hos grabbarna? Ingen av grannarna uppger väl det i förhör? Bara att hon kom själv strax före 23, dvs troligen efter strypningen.

Fy faan vilken tragik!
Hon verkar ju mått dåligt hela livet. Hennes mamma verkar ju vara sjuk i huvudet som lever bland änglar o demoner, misshandlar henne både psykiskt och fysiskt o kastar ut henne (ja, så ser jag det) när hon e 15 år. Där får hon vara ensam i en lägenhet som mamman ordnat o klara sig själv med sitt dåliga mående. Hon missbrukar o är förmodligen med om massa skit som förvärrar allt. En 15-åring i missbrukarkretsar är ju inte direkt lyckat.. Kommer in till psyket när hon är 16 och berättar att hon hör röster. Samma efter ett par år igen. Bor åter hos sin mor som hon inte vill vara vid. Hamnar tillslut på behandlingshem o träffar kille som hon är ihop med 3 år. I det destruktiva förhållandet (där hon bl.a åt killens Benzo + drack under graviditeten) får hon sonen. Misstänker att hon va tillbaka i missbrukarkretsarna då hon helt plötsligt flydde från hus o hem till Halmstad. Får medicin för add som förmodligen innehåller likadant skit som hon tidigare fått psykos av då hon tagit amfetamin. VART har soc/psyk varit i hela detta elände? Hon borde ju bott på utredningshem från det att pojken föddes!!
Tragiskt, tragiskt, TRAGISKT.
R.I.P lille Edwin 😭

Jo då. Tjejen var i panik.
Ur förhör med grannen:

På frågan om hon tittade på klockan innan hon gick och la sig så säger hon att de brukar titta
och veta vad klockan är när de går och lägger sig och är ganska säker på att det var någon
gång mellan klockan 2200 och 22.15. Hon uppger att hon inte vet hur länge de hade legat i
sovrummet men hon hade hunnit somna när hon och hennes man blev väckta av att någon
bankade på deras lägenhetsdörr. Hon beskriver det som ett intensivt knackande på dörren. Att
någon knackade snabbt och intensivt med handen på dörren.

Hon gick upp när hon blev väckt av ljudet och öppna dörren till lägenheten. Hon öppnade
inte dörren helt utan bara på glänt. När hon hade öppnat dörren såg hon att det var en kvinna
och kände igen att det var den kvinnan som bor i lägenheten mitt emot med en. Nisreen
uppger att hon uppfattade som att kvinnan var i panik och samtidigt som hon skrek och
upplevde henne som att hon var rädd för någonting.

På fråga om hon hörde någonting utav vad kvinnan skrek eller så svarar Nisreen att hon inte uppfattade något alls utav det kvinnansa eller skrek. På fråga hur länge hon hade kontakt med kvinnan, det vill säga hade dörren öppen på glänt så säger hon att det var bara en liten stund. På fråga om det var belyst i trapphuset när hon öppnade dörren så säger hon att det var det för det tänts i trapphuset så fort någon rör sig där automatiskt.

På fråga om hon kunde se om dörren in till kvinnans
lägenhet stod öppen så svarar hon att det kunde hon inte på grund utav att hon inte hade
öppnat sin egen dörr helt och hållet utan bara hade den på glänt. På fråga hur kvinnan var
klädd svarar Nisreen att hon inte kommer ihåg eller har lagt det på minnet det utan det enda
hon såg utav kvinnan det var hennes ansikte som hon tittade i.

På fråga på om det var något
speciellt hon lade märke till på kvinnan så svarar Nisreen att det var bara att hon skrek och
talade högt och verkade rädd och hade någon form utav panik. Men vad hon skrek eller sa
uppfattade hon aldrig. På fråga om kvinnan efter att hon hade stängt dörren hörde kvinnan
ute i trapphuset så svarar hon att det gjorde hon inte. Hon säger att strax efter hon hade stängt
dörren så gick hon och hennes man in i sovrummet igen och lade sig igen. Hennes man stod
under tiden som hon hade dörren öppen dörr stod strax bakom henne.

Hur kan man som granne ignorera en mamma som är panikslagen och skriker och verkar rädd? Tänk om det var en mordisk pojkvän eller dylikt i hennes hem och hon och Edvin behövde fly till säkerhet? Man ringer väl åtminstone 112 och larmar om man inte vågar hjälpa själv genom att ta in henne etc.

"På fråga på om det var något
speciellt hon lade märke till på kvinnan så svarar Nisreen att det var bara att hon skrek och
talade högt och verkade rädd och hade någon form utav panik. Men vad hon skrek eller sa
uppfattade hon aldrig."

Folk är rädda. Jag blev stående med en trasig bilen mitt ute på landet i ösregn och blåst för en massa år sen. Ringde på närmaste villa. Berättade vad som hänt men de hotade med att ringa polisen och slog igen dörren. Mobiler fanns inte då. Det var bara att traska 4 km till närmaste bensinmack.

Men detta var en granne de kände till. Jag begriper inte hur de kan stänga dörren och somna om. För att dessutom sen vakna till poliser i trappuppgången och en liten död pojke.

Jag har full förståelse för att man är rädd och inte vågar hjälpa till handgripligen och t.ex. släppa in någon som potentiellt är farlig. Men att de larmar istället för att kallt gå och lägga sig igen är väl det minsta man kan begära av sina medmänniskor i en sådan situation?

Kan man tycka. 112 är bättre att ringa en gång för mycket än för lite. Det skadar inte. Har inget hänt, så är det bara för polis att åka därifrån. Jag hoppas dessa grannar ställer upp nästa gång nån är i knipa.

Jaaa!!! 😔

Men detta är väl när A går till grannarna efter hon insett vad hon har gjort? När de bara stänger dörren ringer hon 112.

Nej, det var INNAN pojken dödades. Larmet kom in vid 23.00 ca.
Är det ingen som läser fupen här?

Ur förhör med mamman:

- Jag kan inte…jag ser att jag går…går runt i lägenheten och jag ska natta honom…han
springer ut i trapphuset, vi knackade på grannen tror jag…eh…eh…jag…går in…går in i
sovrummet…jag vill inte…Och jag…nånstans där stryper jag
honom…helt…utan…helt…ja v..vet inte varför. Jag vet inte. Varför gjorde jag så för?

/…./

Man upprepar frågor - hon upprepar svar:

Vilken dörr och vem knackade på den dörren?
- Jag knackade på mittemot tror jag…att jag hade hört nånting hos grannen…
När du knackade på, var var Edvin då?
- Han var ute i trapphuset med mig.
Hur var han klädd?
- I kalsonger och t-shirt. Eh…jag förstår inte…varför gjorde jag sådär för?