Egots död

Okej, vad finner du för nöje och praktikaliteter i att förändra hjärnans fängelse-mekanism?
Alternativt: Vad finner du för nöje eller praktikaliteter i att vara en människa, en hjärna, en persona, en tekopp, eller vad som helst (som universum, alltet och ingenting)?

Nervmönster har ändrats antar jag, till att denna hjärna finner nöje i det mesta den pysslar med.

Det praktiska är väl mer uppenbart, jag gillar att hålla den här kroppen levande, undvika faror, fungera i samhället, komma på nya lösningar gällande vad som helst. Då är många typer av konceptualiseringar till nytta.

Det har nog nästintill inga korrelationer med vad du för tillfället anser dig vara, du kan anse dig vara en grönsak och fortfarande undvika fara, för när du står inför faran så tänker du inte; vad skulle en grönsak göra i denna situation? Du tänker "vad ska jag göra"... detta konceptualiserande är ett meningslöst och fruktlöst sysslande.

Dessutom framstår det mer som att du konstruerar någon slags intellektuellt påhitt för att komma fram till ett svar på frågan som jag ställde som jag ska köpa och tyvärr, no deal.
Du får konstruera om den där svaret och förklara en förnuftig och användbar praktikalitet.



Nej, det skulle få mig att försämra koncentrationen och påverka effektiviteten i lyftet, när jag lyfter en skivstånd är sinnet tomt, och dessutom så är det även om jag skulle prova att bli ett med skivstången enligt dina resonemang också meninglöst eftersom jag redan är ett med skivstången, inte sant?

Ja du, i denna avstickare i samtalet får du nog tolka mina ord mindre ordagrant och mer välvilligt, och försöka se andemeningen i det hela. Om du vill.

Del 3, om att välja eller inte välja.

Skogis, Ramana gav inte ut någon teknik, varför skulle han göra det? Han skrev inga böcker, pratade nästan aldrig men var underhållande som få sägs det även när han var stört förbannad vilket inte står i böckerna men framkommer i intervjuer med släktingar.

Att skala morötter ihop med Ramana var ingen dans på rosor en tidig morgon. Efter sina sysslor och utmattande promenader på berget blev han lugnare på kvällen då månen bjöd in till sömn och andra fick träffa honom till syrsornas bedövande sång. Var det då någon som klagade över sina tankar kunde han säga ... sök vem du är eller bit dej själv i svansen.

Dessa avledande utrop skrattade gott folk åt medan någon hade en anteckningsbok med sig och hittade på att skriva böcker om self inquiry efter Ramanas död. Och nu hugger en del vetgiriga tag i det som en teknik med business as usual.

Att dyrka någon är att tro du behöver hjälp och att tro det är din förvirring som hittar på motståndaren Egot och medspelaren Gurun-Tant frihet, djävulen och gud. Finns ingen fysisk gräns för var gurun befinner sig då allt bara är ditt eget påhitt mellan du och dej själv i det enda universum som finns, ditt universum.

Att hänga upp skyltar om upplyst på folk och framförallt på de som inte syns är bara larvigt. Att be om hjälp är något annat. En sten duger gott som guru och om du målar stenen vit kommer en indier i extas! Engelsmännen lärde sig detta efter intåget.

När du ser att all särskiljning bara var ditt eget hittepå blir bara DET kvar och om DET kan inget sägas men likväl pratas om i det oändliga. Att nu här söka rätt eller fel blir bara absurt, krävande och utmattande in i depression mer eller mindre.

Att ta fram en karta över huset och peka på var den som går i sömnen bor eller att förförande få personen att sätta sig på sin säng genom att säga att han nu sitter på tåget hem och att han bara behöver att krama kudden med ansiktet så startar tåget. Det är vad som erbjuds. Jakt eller smek, du är fri att välja om du tror du behöver något mer än det du redan har och är.

Jag valde båda alternativen utan att veta om det då.

Tittar du på grisen så är du grisen, eller hur och visst är grisar fina? Själv gillar jag att gå i varuhus och titta på barnens ögon, gå fram till dom om deras ögon söker mina och säga hej. En thai mamma eller pappa blir då glad men passar nog inte in i Sverige om du inte gillar finkan över natten. Att leva med kulturen där du är är enklast men en resa bort från Idiotsverige till valda platser i snåriga Indien kan underlätta så att den imaginära ridån går upp kanske, men stenen duger gott, kattungen eller en bild och det finns alltid nära dej... allt du behöver ... nu!

Göra eller inte göra, same-same då du finns kvar som den som väljer på alla platser. Att välja tills du slutar att välja är det enda val du inte har, och läst det igen ... STOP!

Allt väl, och lyssna till miraklet FlamRed när du citerar hans fina texter i ditt huvud

Okej.
Citera andra när du skriver till dem.
Det var bara tur att jag såg ditt inlägg.

------------------

Angående ego:
Förstår inte hur vissa upplysta kan säga att egot inte finns, att det inte är något, etc.
Egot är en högst verklig upplevelse (direct experience) för ca. 7,76 miljarder människor. Minst lika verklig som upplevelsen som upplysta har.
Eller ja.. förmodligen mer verklig eftersom egot är i en förkrossande majoritet.
Jag har läst massor om nonduality och jag kan inte ta någon på allvar som förnekar egots existens.
Hela denna tråd handlar om egot och så hävdar ni att den inte finns.

Nej sånt här skit får en att vilja lämna nonduality.

Okej.
Angående ego:
Förstår inte hur vissa upplysta kan säga att egot inte finns, att det inte är något, etc.
Egot är en högst verklig upplevelse (direct experience) för ca. 7,76 miljarder människor. Minst lika verklig som upplevelsen som upplysta har.
Eller ja.. förmodligen mer verklig eftersom egot är i en förkrossande majoritet.
Jag har läst massor om nonduality och jag kan inte ta någon på allvar som förnekar egots existens.
Hela denna tråd handlar om egot och så hävdar ni att den inte finns.

Nej sånt här skit får en att vilja lämna nonduality.

Egot är verkligt på samma sätt som en dröm är verklig. Folk drömmer när de sover, och är det inte lucid dreaming så vet de inte i drömmen att de drömmer. Så på det sättet är ju drömmen verklig. Men när man vaknar upp från drömmen efter att blivit jagad av en drake blir man lättad och tänker, puh, det var bara en dröm. Det var inte på riktigt.

Precis så. Inte så svårt.

Egot är verkligt på samma sätt som en dröm är verklig. Folk drömmer när de sover, och är det inte lucid dreaming så vet de inte i drömmen att de drömmer. Så på det sättet är ju drömmen verklig. Men när man vaknar upp från drömmen efter att blivit jagad av en drake blir man lättad och tänker, puh, det var bara en dröm. Det var inte på riktigt.

Precis så. Inte så svårt.

Okej, vad finner du för nöje och praktikaliteter i att förändra hjärnans fängelse-mekanism?
Alternativt: Vad finner du för nöje eller praktikaliteter i att vara en människa, en hjärna, en persona, en tekopp, eller vad som helst (som universum, alltet och ingenting)?

Gällande lucid dreaming är väl detta ett bra sätt att besvara din fråga. Lucid dreaming är just att leva i en dröm där man samtidigt vet att man drömmer. De flesta gillar att flyga, och hitta på alla möjliga saker. Man är samtidigt helt oattached, man vet ju att det är en dröm. Men varför inte hitta på roliga saker i drömmen?

Endast när man inte är medveten om att man drömmer kan man drömma mardrömmar. Är det lucid dreaming så ser man bara en drake som springer emot en. Att leva i en dröm är inget problem, tvärtom kan det vara roligt. Varför inte, helt enkelt?

Ja, men jag tror vi får ta lite hänsyn till Skogismyra i detta fall och försöka jobba med vederbörandes koncept och uppfattning kring ordet och fenomenet ego, har Skogismyra till exempel aldrig upplevt en klardröm så blir det nog svårt för honom att konstruera den förklaringen till någonting praktiskt användbart.

Tillsynes verkar det också ganska uppenbart i tråden att vi alla som har tankar kring detta verkar ha relativt olika uppfattningar och koncept kring ordet ego, vilket tycker jag ytterligare stärker betydelsen att det är viktigt att Skogismyra bör delge sin konceptuella uppfattning. Detta borde också vara fördelaktigt för oss alla då vi kan utöka vår konceptuella uppfattning kring fenomenet ego.