Citat:
Jag ser det såhär:Nej, så behöver det inte alls vara. Du är helt enkelt okunnig. Staten kan besluta, att via en skattehöjning på ett område (eller mindre utgifter på ett område) finansiera t.ex. höjda löner för poliser. Då får de, netto, mer i plånboken varje månad, trots ett ökat skattetryck. Dessutom finns det av ideologiska skäl folk som inte motsätter sig att betala mer för plastpåsar eller vad det nu må vara, så länge de vet att de får sitta vid köttgrytan och forska på klimatet.
Att Lars Bern konstant svamlar om Rothschilds och Rockefeller (vilket är tröttsamt) får ju stå för honom, jag vet inte ens om han tillhör en tankesmedja. Jag tänker på personer som t.ex. Dr. Patrick Michaels från Cato Institute.
Vad man väljer att forska på är något som regeringen beslutar om. På 50-talet satt det knappast massa forskare på KTH osv. och tryckte ut rapporter om klimatförändringar, men idag gör man det. Är det en slump menar du? Eller kan det ha något att göra med politiken man bedriver? Om regeringen väljer att lägga pengar på rasism, så kommer vi få forskningsrapporter som bevisar att det finns problem med rasism i Sverige, och att det finns ett behov av att forska mer om det - hmm, undra varför? (Forskningsprogram om rasism inrättas.)
Att vetenskapliga tidsskrifter kommer fram till något är en sak, diskussionen handlade dock om hur staten väljer att agera på den "vetenskapen" (använder citationstecken eftersom IPCC har ju blivit påkomna med att fabricera data), och det handlar nästan alltid om skattehöjningar, nya skatter och omfördelning av skattemedel från fossilenergi/kärnkraft till förnyelsebar energi (vilket i praktiken innebär subventionering till företag som väljer att syssla med sånt). Och det finns det all anledning att vara kritisk till.
Att Lars Bern konstant svamlar om Rothschilds och Rockefeller (vilket är tröttsamt) får ju stå för honom, jag vet inte ens om han tillhör en tankesmedja. Jag tänker på personer som t.ex. Dr. Patrick Michaels från Cato Institute.
Vad man väljer att forska på är något som regeringen beslutar om. På 50-talet satt det knappast massa forskare på KTH osv. och tryckte ut rapporter om klimatförändringar, men idag gör man det. Är det en slump menar du? Eller kan det ha något att göra med politiken man bedriver? Om regeringen väljer att lägga pengar på rasism, så kommer vi få forskningsrapporter som bevisar att det finns problem med rasism i Sverige, och att det finns ett behov av att forska mer om det - hmm, undra varför? (Forskningsprogram om rasism inrättas.)
Att vetenskapliga tidsskrifter kommer fram till något är en sak, diskussionen handlade dock om hur staten väljer att agera på den "vetenskapen" (använder citationstecken eftersom IPCC har ju blivit påkomna med att fabricera data), och det handlar nästan alltid om skattehöjningar, nya skatter och omfördelning av skattemedel från fossilenergi/kärnkraft till förnyelsebar energi (vilket i praktiken innebär subventionering till företag som väljer att syssla med sånt). Och det finns det all anledning att vara kritisk till.
Konspirationsteorier har ett krav för den som tror på dem. De ska inte vara logiskt falsifierade. Och ibland är konspirationsteoretikerna inte så noga med den punkten heller. Även om det som framförs som argument för att visa att de är extremt osannolika inte heller är ologiska, så föredrar de sin konspirationsteori. Det finns alltså inget sätt att komma åt en konspirationsteoretiker, eftersom en sådan tror på allt den tänker som uppfyller detta krav på bekostnad av allt som talar emot den.
Jag tycker att konspirationsteoretiker är det svåraste att bemöta eftersom varje tänkbar hypotetisk ad hock-ifyllnad duger för dessa. Det finns med andra ord inget sätt för någon som måste förhålla sig till betydligt striktare regler än att bara undvika logiska kullerbyttor. Vi skeptiker som inte följer första bästa tanke utan även kräver evidens har därmed ett stort underläge pga dessa ojämlika villkor inom respektive epistemologi.
Vi får därmed nöja oss att konstatera att du tror att vetenskap är en konspiration där forskare försöker suga ut pengar från gemensamma skattemedel och politiker ger gehör för detta. Istället för att vända på steken till det mer rimliga; politiker visar hänsyn till forskningsresultat i sin politik.