Solipsism - allt är en illusion - samlingstråd

Vad är det som skiljer inre från yttre i så fall? Om jag lyssnar på rösten i huvet när jag minns en text som jag skrivit, vad är det som gör det mer "inre" än när jag lyssnar på rösten i huvet som läser en text du skrivit?

Enligt en del så är allting yttre: Hela vår hjärna och varelse är en ansamling av sånt vi tagit in utifrån. Alternativt är allting inre: Oavsett vad som händer så dyker det upp som en upplevelse på insidan. Båda alternativen är ekvivalenta i bemärkelsen att dom suddar ut en skiljelinje som inte verkar finnas annat än som mänsklig konvention, ungefär som att linjen som skiljer Sverige från Norge är en konvention.

Vad finns det för något faktiskt som tyder på att inre och yttre är två olika saker?

En sak som är samma i både vaket och drömmande tillstånd är att det händer framför mig i form av medvetna upplevelser. Vad är det som säger att upplevelserna inte kommer från medvetandet vare sig man drömmer eller är vaken?

Frågan är varför. Visst behöver den här kroppen saker men om kroppen inte är något mer än en upplevelse i medvetandet så kan alla dess behov vara det också. Om behoven uppfylls eller inte är också en del av det som händer på scenen i form av upplevelser. Vad du än ger mig för exempel så ser jag ingen fundamental egenskap som gör att exemplet kräver en yttre verklighet som är oberoende av medvetandet.

Ja. Det är faktiskt såhär, medvetandet som du upplever är det enda som finns. Alltså du finns inte, men upplevelserna finns.

Tillräckligt för att jag skulle förstå det, det fenomen som särskiljer det är tänkandet i slutändan, utan tänkandet existerar ingen faktisk skillnad... som buddha också uttryckte:

With our thoughts we make the world

ok! Kan någon om någon finns sammanfatta tråden på vardagssvenska nu även om inte tråden finns? Om det bara är mitt medvetande som finns så måste mitt medvetande nu få en upplevelse av att det står förklarat här för att mitt medvetande ska få en begriplig upplevelse.

Hur har det gått tycker du?

Denna frågeställningen har hjälpt mig mycket. Då jag tar inte någonting för givet längre. Ser inte något som sanning, bara perspektiv. Men frågan är om solipsism går att dra längre än att man kan sudda bort överdriven uppslukning av vetenskapliga "bevisade" saker.. Allting är perspektiv, finns inget rätt eller fel. Bara saker för att se saker ur fler perspektiv.

Perception, är kraftfull om den inte är bunden vid någonting, bara öppen, för ett expanderande väldigt fantasifullt väsen som jag tror är splittat till många individuella väsen. Det kanske inte är renodlad solipsism.. Men att tro att jag är helt ensam, känns lite väl, känslokallt? Om jag är ensam, då kan jag ju behandla alla som skit mer eller mindre? Spelar ju ingen roll då...

Jag väljer att ej förhålla mig till någonting som sant, mer vad som är funktionellt i den här världen för att överleva och för att få andra entiteter som är (potentiellt sett) min fantasi, men också kan vara verkliga... XD

Ja det är lite svårt att greppa hur det går till även fast jag försökt. Det är mycket som är oklart helt enkelt. Inte för att det gör nåt.

Ifall vi är färdigpratade så får jag säga ha det gott, och tack för en trevlig konversation igen.

Om du menar sammanfattning av det vi pratat om nu senast så verkar particulum1 duktigare på framföra det, så jag lämnar det därhän tills vidare.

Däremot kan jag åtminstone säga att solipsism inte är en av mina slutsatser. Den typen av ensamhet som den teorin hör ihop med kommer från individen. När man slutar identifiera sig med den separation som leder till en individ så släpper även den ensamhet som är en del av all separation. Det som blir kvar är mycket mer inkluderande så det är snarare en motsats till solipsism.

I vilket fall spelar det inte så stor roll vad vi babblar om. Det är som det är redan. Det enda som kan förändras är våra föreställningar om existensen. "Nothing false exists; nothing true was ever threatened."

Ja det är lite pilligt men det är orsak och verkan, det är tanken och tankarna om tanken som formar perceptionen eller uppfattningen av världen. Vi kan använda solipsism som ett exempel:

(1) Tänker tanken att det enda som existerar är den egna upplevelsen -> (2) tänker att tanken att det enda som existerar är den egna upplevelsen är rätt -> (3) uppfattar att det enda som existerar är den egna upplevelsen.

Lika så gäller motsatsförhållandet:

(1) Tänker (alternativt inte tänker) att det enda som existerar är den egna upplevelsen -> (2) tänker att det enda som existerar är den egna upplevelsen är inkorrekt -> (3) uppfattar inte att det enda som existerar är den egna upplevelsen.

I denna kedja mellan 1 och 2 så sker sannolikt också en del rationaliserade och ifrågasättande med ytterligare tankar för att komma till 3.

Kan avsluta med ett trevlig inspelning från Alan Watts, han tar upp solipsism och relationen mellan den interna och den externa världen. Alan Watts ~ Everything is in the Mind

Men man kan ju inte säga emot solipsism bara för att man inte vill vara ensam.

Vad kommer ni fram till för odds? 25% solipsimrisk/chans kanske?

hmm, inget är sant och inget är falskt verkar ditt citat betyda. Det blir väl mer som att vi inte kan veta vad som är sant eller falskt. Men som solipsism, antingen är det ju sant eller inte.

ok! Particulum, förklara!!!!!

Men om solipsism är sant, hur uppstod den tro? Började mitt medvetande bara finnas?

Om vi föreställer oss att det finns en yttre värld, vi håller en hjärna vid liv utan att utsätta den för yttre stimuli. Vad skulle den uppleva? Troligen inget av vad vi upplever. Solipsism som du säger går ju aldrig att motbevisa, men nog verkar den lite mer otrolig än att det finns något yttre.

Hur enligt vetenskapen djur, natur, människor har utvecklats och fungerar kan också synas märkligt. Men nog är det väl aningens mer logiskt kanske man kan komma fram till. Fast det kan vara helt fel.

Jo. Solipsism är en av dina slutsatser i den mening att det enda jag kan veta är att jag har upplevelser vilket solipsism betyder enligt dig själv. Och det stämmer ju givetvis. Det är det enda jag kan veta.

Nu är du ju mer inne på att den solipsism som konstaterar att det bara är jag som finns när du säger att du INTE har solipsism som slutsats.

Citerar dig, om du nu finns:

"Googlar man solipsism så kommer en definition upp direkt: "the view or theory that the self is all that can be known to exist."

Är man mer sugen på läsa wikipedia så är det här första meningen: "Solipsism is the philosophical idea that only one's own mind is sure to exist."

Jag som lagt till fetningen i båda fallen. Varifrån kommer den här tanken om att solipsism gör uttalanden om att ingenting annat finns eller att bara jaget finns? Det finns säkert en sån tolkning också, men den är uppenbarligen både mindre vettig och mindre exponerad (åtminstone på google), så varför ägna en tanke åt den innan man fullständigt utforskat den vettiga versionen?"

Du tolkar det rätt anser jag, i slutändan går det inte att säga bu eller bä eftersom uppfattningen av världen och tankarna kring den formar den, tänker du att solipsism är sant så är det det, tänker du att solipsism inte är sant så är det inte det, detta är varför det har skapats så väldigt många olika ideologier och teologier under mänsklighetens historia.

Tänk att tänkandet och tankarna är en pensel och världen är pappret.