Ah.. konflikten där krig, sociologi, religion, förräderi, klasskamp, geografi, våld, terror, hopp, etnicitet, historia, erövring, vatten, arkeologi, kultur, ideologier, orättvisor, fred, politik, mat, spionage, döda civila, apartheid, teknologi heliga skrifter, profeter och mänskliga rättigheter friskt blandas i en kompott för att argumentera för Palestina, för Israel och/eller för Fred.
För mig är detta konflikten där rätt och fel upphört att gälla då den innehållit och innehåller så mycket våld, fanatism och oförsonlighet. En konflikt jag konstant tröttnar på men som jag också konstant dras tillbaka till. Inte nu minst pga Donald Trump. Det är precis oavsett om vi är religiösa, eller ateister, höger eller vänster så berör konflikten på något sätt oss.
Mitt inflikning i denna diskussion är reflektionen över vad alternativen är i praktiken om jag nu ska nämna en sida jag är mer sympatisk gentemot.
För mig är det ganska straight forward, historien kan vi diskutera till denna sol slocknar. Ser jag dock fakta på marken och tänker hur ett land styrt av Hamas eller PA skulle se ut så blir jag mer än mörkrädd, well faktum är att de redan idag har Gaza och delar av västbanken och när jag ser hur de ser ut. Nej, ingen ytterligare palestinsk stat tack. Jag kan kritisera Israels politik en dag eller två men friheten där är större, det är mer ett samhälle jag förstår och vill leva i.
