Beelzebub, Djävulen, Draken, Hin Håle, Lucifer, Mammon, Odjuret, Ormen eller Satan?

Jag tror Satan, Djävulen ständigt är närvarande och prövar oss ständigt. Är djävulen den kraft som försöker hålla medvetandet bundet vid lägre materiella former? Djävulen, denna kraft måste såfall ha en väsentlig funktion?? Den ger oss motstånd som vi behöver för att finna styrka i oss själva och utan denna kamp skulle vi aldrig kunna utvecklas. (Tyvärr) Men jag tror vi prövas, inte en gång utan många gånger. Att kampen fortsätter i olika former från olika medvetandeplan. Ju mer vi upplevt desto mer kan vi förstå de krafter som verkar i våra liv. När vi förstår dom kan vi medvetet ta ställning till dom och försöka skapa förståelse och därmed kontroll!

Jag läste i Bibeln att Jesus blev prövad av Satan. Nu är jag varken Bibeltolkare eller expert på den men i Kristendomen pratar man om Djävulen som en fallen ängel - Lucifer - Djävulen, en motståndare till Gud och osv. Vem uppfann Djävulen och vad menade man från början? Vad tror ni? En hel del av det som står i Bibeln är inte tänkt tror jag att läsas bokstavligen och förmodligen har Satan varit en metamorfos för de prövningar människan kan utsättas för och egenskaper och beteenden människan kan uppvisa i sin omedvetenhet. (Mord, våldtäkt, krig osv)

Så är livet som en skolning i hur det är att vara människa, utan krusiduller eller förskönande inslag, så inser var och en att det måste finnas mörka sidor för att förstå de ljusa₩! Ett mynt har alltid två sidor och dualitet genomsyrar det mesta i vår värld oavsett om det är fysiskt eller en företeelse.

Så finns djävulen?, men inte som en person utan mer ett inslag i syfte att forma oss som människor. Det existerar således ingen kamp mellan Gud och någon sorts ondskefullt väsen, som på något sätt skulle kunna hota Guds position? Det som är Djävulen måste vara en berättigad komponent i våra liv, som i slutänden värdesätts som bidragande till slutmålet - vår helhet?

Vad är satan?

Alla vi som reflekterar mycket vet mycket väl om att det finns något i oss som inte tuktar efter det goda eller positiva, vad ska detta benämnas som?

Om det finna kristna, vad anser ni?

Vad grundar du det (fetade) påståendet på?

Om böner påverkar något vore det enkelt att påvisa det i en vetenskaplig studie. Undrar varför det aldrig har skett...?

Beror på vad du menar med regelbundet?
Men om jag ska utgå från min egen definition så är svaret ja, även om regelbundenheten ibland blir icke regelbunden.

Då förblir det en underlighet för mig om du inte förstår vad jag menar med att man kan se det man inte ser om du som jag, mediterar. För att inte vara för oklar så menar jag att vi kan se det vi inte ser vanligtvis. Men vi kanske befinner oss på olika nivåer.

Om jag säger att vi kan se det vi inte ser och du säger att vi ser det vi ser, vad tror du avgör gradskillnaden?

Medvetenhet, men även saker som form, konstruktion och ett relativt simpelt logiskt antagande. Men vi kan utforska det vidare...

Hur ser det ut det du inte ser eller vad har det för form, det du inte ser?
Kan du beskriva något exempel eller något objekt som du inte ser? Om svaret är nej, hur kan du då göra ett antagande att du ser det?

Du pratar som min stolliga kusin, det finns inga gudar, det är gamla patriarkala maktmetoder som ska skrämma dig till lydnad. Okunnigt och dumt.

Har aldrig en känsla knytit dig ett seende som du bara sett i ögonblicket, sen när du tittat på det igen, så kan du inte se igen det du såg innan?

Hur ska du kunna påvisa det med en vetenskaplig studie? Hur skulle jag kunna bevisa för dig att jag har fått svar från Gud..

Det går inte med de metoder som används men det är lika sant för det. Det är som man säger: "the taste of the pudding is in the eating"

Det är väl inte svårt alls.
Sätt ett gäng troende att be för en grupp patienter och se om de tillfrisknar fortare än en annan grupp som ingen ber för (självklart ska inte patienterna veta vilken grupp de tillhör).
Vad tror du skulle ske?

Jag vet inte vad som skulle ske. Vad tror du?
Och cad ska det bevisa?

Ja, fast då ser jag ett minne eller en form konceptuell konstruktion av känslan jag såg, en slags återkallning av det förflutna skulle man också kunna kalla det, men minnet alternativt den konceptuella konstruktionen av känslan är inte känslan som jag såg innan, den känslan är borta och kan inte ses eller observeras eftersom den känslan är i det förflutna, däremot kan jag med konceptuella medel som tankar och minne, rekonstruera den och i den aspekten se känslan jag såg innan, men som påpekat; rekonstruktionen av känslan är inte den faktiska känslan.

Tillägg. Men jag tycker du krånglar till något som egentligen är enkelt; att se det man inte ser går inte, det är som att du skulle stänga ögonlocken och se vad som är framför dig, höra musik som inte spelas eller lukta en fjärt som inte fjärtats.