"Sverige går mot en systemkollaps" - vilka är bevisen?

Sveriges kommuner har det senaste året minskat sin personalstyrka och nya omfattande varsel och nedskärningar är på gång inom de välfärdsintensiva kommunerna och landstingen. Men trots det växer statsapparaten snabbt.

Men trots en sviktande ekonomi med en sjunkande rekryteringsgrad i näringslivet och neddragningarna inom kommuner och landsting, så är det desto muntrare tider inom den skattefinansierade statsapparaten. I statlig sektor ökade antalet anställda med 3,9 procent och lönesumman ökade med 5,4 procent det senaste året, meddelar SCB.

I Sverige finns drygt 300 000 fattigpensionärer enligt EU, och missnöjet kokar menar de som engagerar sig i olika pensionärsgrupper.

– Det är en skam för ett välfärdsland som Sverige, säger Inger Stark som är med i Tantpatrullen.

Pensionärernas villkor berör många. 2,2 miljoner svenskar lever i dag på pension, och av dem räknas drygt 300 000 som fattigpensionärer. 60 procent av de fattiga är kvinnor.

– Nu är det tio dagar kvar till pensionen och jag har nästan inga pengar kvar, säger Inger Stark.

Varje vecka talar jag med folk som kvider att de fått nog. De kommer från höger och vänster. Klimataktivister, landsbygdsbor, sverigedemokrater och DN-skribenter. De är på gränsen att ge upp. De står inte ut med folk. De har börjat undvika nyheterna. En del drömmer om att bli eremiter. De är trötta på att hela tiden bli förbannade, frustrerade och besvikna. De vet inte vad de ska ta sig till. Det vet inte jag heller. Men vi kan inte ha det så här hur länge som helst.

Om vi inte gör tillräckligt måste människor fly, eftersom de inte kan leva kvar där.

Det mest skärande ljudet är helgens tystnad kring frilansjournalisten Joakim Lamottes reportage från området Kronogården i Trollhättan i torsdags. Lamotte tog sin arbetsmetod trogen en kamera med sig för att göra en på plats-bevakning efter rapporter om oroligheter. Hans filmklipp utgör ett skakande vittnesbörd om hur svårt den svenska statsmakten har att uppfylla sin kärnuppgift att garantera lag och ordning.

Man brukar tala om de olika statsmakterna i ett samhälle. Regeringen och Riksdagen sägs vara den första och andra statsmakten. De garanterar att statsmaskineriet fungerar. Sedan brukar man också tala om medierna som den tredje statsmakten, som skall hålla ögonen på att allt fungerar. Ingen av de tre framträder till sin fördel om man betraktar dem genom Kronogården som lins.

Ge poliser i yttre tjänst bättre villkor. Fler lokalpoliser är det viktigaste för att kväsa kaosskapande kriminella, som de på Kronogården i Trollhättan.

De nära 6 000 invånarna på Kronogården, ett par kilometer från centrum i Trollhättan, har sett gängkonflikter, bilbränder och upplopp komma och gå genom åren. Området klassas om ”utsatt” av polisen.

Kommunen anlitar ordningsvakter och väktare för att hålla koll och skapa trygghet. Men i fredags meddelade det regionala skyddsombudet att det är stopp för arbete mellan 18 och 03 till i slutet av januari. Läget är för farligt.

Stoppet kom efter en besvärlig vecka på Kronogården. Bilar sattes i brand, polisen bemöttes med raketskjutning och stenkastning. Tisdagskvällen var lite lugnare än de två föregående. Men på torsdagen gick det illa.

Då hade journalisten Joakim Lamotte, som verkar genom sociala medier, åkt till Kronogården för att direktsända samtal med invånare. Lokaltidningen TTELA var också på plats. Liksom polisen.

Men polisen lyckades inte ingripa mot de maskerade unga pojkar och män som hotade journalisterna, slog Lamotte och stal delar av hans utrustning.

TTELA har polisanmält. Att hota journalister är i förlängningen att hota demokratin. Tryckfriheten är en grundbult i ett fritt samhälle.

Joakim Lamotte har lagt ut rörliga bilder från situationen. Själv menar han i efterhand att poliserna var för få för att kunna agera mer offensivt mot angriparna.

Går det att lita på allt Brottsförebyggande rådet gör? Nej, lyder en av slutsatserna i den forskningsrapport som i veckan presenteras vid Linköpings universitet.

Brottsförebyggande rådet viker sig för politisk påverkan och har en utbredd tystnadskultur, hävdar forskare vid Linköpings universitet som intervjuat Brå-personal och tidigare anställda.