Citat:
Ursprungligen postat av
sugerbra
Men OM hon dött i ”olycka” är det så vidrigt sjukt att kränka hennes minne genom att stycka henne.
Om uppgifter om bevis mot honom hittats i lägenheten så har hon isf dött där på ett eller annat sätt oavsett uppsåt eller inte.
Hur tänker man då när tanken på en styckning är bäst? En människa som han iaf HAR älskat 🙄
Men om han har närvarat när hon har dött genom en olycka, och han sen har styckat henne, då ska han inte dömas för mord, utan för griftefridsbrott.
Jag tror att man tänker väldigt annorlunda i en sån situation. Jag tror det kan vara svårt för många att bry sig om en död kropp, vare sig man älskat personen innan eller inte.
De första minutrarna ägnar man antagligen åt att få liv i personen, och sen när man inser att personen är död så gråter man en stund och kramar om personen. Men förr eller senare så inser man att man har en död kropp i sin närvaro, tex i sin bostad. Och då börjar man nog till slut må dåligt av att ha den döda kroppen där, och man vill få bort den. Jag har svårt att tänka mig annat.
Och om det då finns något skäl till att man är rädd för att kontakta polisen, tex kriminell belastning eller bara en stark rädsla att bli misstänkt för mord med allt vad det innebär, då tror jag att den rädslan kan bli så stark att det blir mindre ångestfyllt att stycka kroppen och transportera bort den från sin bostad, och man väljer därför att göra det. Det är troligtvis inget man njuter av, utan tvärtemot mår väldigt dåligt av, men ibland måste man göra saker som man mår dåligt av, just för att blotta tanken på alternativet får en att må ännu sämre.
Men sen förstår jag inte varför det skulle vara värre att stycka någon som man älskar?
Jag skulle helt klart föredra att bli styckad av någon som älskar mig, om jag var tvungen att välja. Så jag tycker man kränker mer om man styckar någon som man inte älskar.