2019-12-07, 12:54
  #25
Medlem
Citat:
Ursprungligen postat av DrMuffins
Man behöver inte bli beroende av benzo om man tar det vid behov. Du måste levt under en sten om du inte har hört talas om extremt vanliga biverkning av SSRI att man går upp i vikt.

Helst bör man hålla sig ifrån läkemedel men benzo vid behov kan vara bra då det går fort att känna effekt vid en jobbig situation, SSRI tar ju minst en månad innan man känner sig bättre.

Jag är helt emot SSRI just på grund av att man blir fet och lat av denna skitmedicin.

Vanliga biverkningar för läkemedel i SSRI-kategorin är:
Viktförändringar (viktökning, viktminskning)
Darrningar.
Yrsel.
Illamående.
Muntorrhet.
Sexuella biverkningar såsom oförmåga att uppnå orgasm.

https://sv.wikipedia.org/wiki/Selekt...upptagshämmare
Alltså vad yrar du om ens, du är emot ett läkemedel på grund av vissa biverkningar, men föreslår andra läkemedel som kan ha exakt samma biverkningar och värre?? Att äta benso dagligen skulle sätta en person i risk för beroende, missbruk, det är också större risker när det gäller viktförändringar än vad SSRI har. Benso är också välkänt för att skada minnet. Folk påverkas olika av olika preparat, speciellt SSRI, bara för att du blev glad i maten och inte hade något självdisciplin när du käkat SSRI så betyder det inte att det är lika för alla andra.

Vi kan ju jämföra med ett exempel på benso då:
Citat:
Mycket vanliga (kan förekomma hos fler än 1 av 10 användare):

Depression, dåsighet, sedering, koordinationssvårigheter, försämrat minne, talsvårigheter, yrsel, huvudvärk, förstoppning, muntorrhet, utmattning, irritabilitet.


Vanliga (kan förekomma hos upp till 1 av 10 användare):

Minskad aptit, ökad aptit, anorexi, förvirringstillstånd, desorientering, nedsatt sexuell lust (libido), oro, sömnsvårigheter, nervositet, ökad sexuell lust (libido), balansstörningar, koordinationssvårigheter, koncentrationssvårigheter, extrem trötthet, skakningar, dimsyn, illamående, kräkning, hudinflammation, sexuell funktionsstörning, viktförändring.

Det finns flera läkemedel inom SSRI som kan påverka folk olika, och hjälper det inte finns det andra grupper som tex SNRI och NDRI, som snarare har koppling till viktminskning, ökad energi och ökad aktivitet på grund av noadrenalin.

Att t.ex äta NDRI kan ha effekt som är raka motsatsen till vad du gnäller om då det är både noadrenalin och dopamin, båda är kopplade till ökad aktivitet, energi och motivation.

Citat:
Det finns även mediciner med kombinationen noradrenalin/dopaminåterupptagshämmare (NDRI) såsom den antidepressiva medicinen Voxra, vars kemiska struktur är besläktad med amfetaminets.
Låter det som något som gör folk fet och lata?
Citera
2019-12-07, 13:06
  #26
Medlem
Citat:
Ursprungligen postat av Jagaresamlaren
Det kan ju vara så enkelt att du ligger efter i livet och ditt undermedvetna vet om att du är en förlorare i förhållande till din omgivning och du känner dig sårbar. Lösningen är att sluta vara en jävla förlorare.
Jag tycker du har en bra teori här. Jag ligger efter i mitt liv idag och står i en position som jag aldrig ens skulle kunna förutspå för några år sedan. Spel om grova pengar leder förr eller senare till katastrof.
De ja vill ta upp är att jag ändå på ett mirakulöst sätt står på mina ben idag. Men mina känslor hänger inte med riktigt.

Citat:
Ursprungligen postat av 666ten
Det låter bra. Kan rekommendera isbad som komplement. Att göra saker som tar emot stärker. Ge dig själv utmaningar och klara av dem, det stärker självkänslan.
Det här jag hört och känner själv att när ja gör sånt så upplever jag mer glädje.



Japp, jag hajar. Grejen är att du kan aldrig börja om på nytt. Du är den du är med de erfarenheter du har och de har du alltid med dig. Istället kan du se det som att du ska ta en ny riktning. Kan verka fånigt att “rätta ord” men hur du formulerar dina tankar för dig själv (och andra) spelar faktiskt roll... så ta en ny riktning. Åt vilket håll vill du gå? Vilka förändringar måste du göra för att nå dit?
Jag försöker för de mesta gå vidare från de som har hänt och allt kaos runt om. Många gånger önska jag bara att jag kunde dra med allt som har hänt och ta med det som lärdom.
Mycket ligger även i mina tankar och den syn jag har på mig själv. De svårt att få framåt när man har en felaktig syn av sig själv.
Men hur man de med formuelringen och förändra tankesätt?

Tänk igenom vilka förebilder du har. Vilka egenskaper har de? Är de positiva och eftersträvansvärda? Om inte, hitta bättre förebilder.



Lyssna på Jocko Willink och Jordan B Peterson. Jordan har teorin, Jocko är teorin förkroppsligad.
Rätt Länk är du snäll då det finns massvis.
Ett av mina ledord var länge fake it till you make it. Det fungerar. Bete dig som om du hade de egenskaper du eftersträvar så blir de till slut naturliga. Alla är osäkra, vissa lyckas bara dölja det bättre än andra.
Har hört de citatet många gånger men fan önska man kunde inpränta in fet i hjärnan och bara köra på.

För mig funkade fejkandet så långt att jag fick en internationell karriär med lön på över 100000 i månaden efter skatt. Jag var fortfarande livrädd innerst inne men tvingade mig frammåt ändå. Det är svårt men går.

Idag har jag andra mål och tjänar mindre än hälften men jobbar heller inte i närheten lika mycket utan fokuserar mer på mina barn och att ha en lugn tillvaro... men jag är glad över erfarenheterna och nöjd med vad jag åstadkom.
Imponerande angående din karriär jag önskar gärna om du kunde skicka ett PM till mig för mer tips och råd för utveckling.


Ah, ja... problemet kan vara att du är för intelligent för ditt eget bästa (på riktigt). Såg att du tidigare haft problem med spelande. Sök intellektuella utmaningar istället. Läs mycket, res mycket och fortsätt försätta dig i situationer du räds för (utan att gå till överdrift, ta det stegvis). Prova spela olika roller. Låtsas vara den du vill vara.

Det är lätt att få tunnelseende när man blir depp/får ångest. Man ser liksom ingen väg ut och missar lätt, för andra, uppenbara möjligheter. Försök att se på situationen “utifrån” och tänk, “vad är det värsta som kan hända?”.

De flesta är för upptagna med att själva oroa sig för vad andra tänker om dem för att bry sig om hur du beter dig. De dömer dig inte lika hårt som du tror, om ens alls.

Försök att inte jämföra dig med andra (lättare sagt än gjort).



Kanske försök att vidga ditt umgänge eller byt det helt? Flytta till en ny stad/land där ingen känner till vem du var igår så kan du vara den du vill istället.

Det betyder inte att du flyr (för du kan aldrig fly från dig själv) men det ger dig en chans att prova en ny roll utan att de runt dig kan påpeka förändringen.
Inte för att skryta har jag oftast fått höra från människor runtom att jag använder min drivkraft på helt fel sätt.
Istället för att ständigt jaga lycka till spel så hade jag kunnat kunnat använda allt på annat sätt.
Jag är oftast en trevlig och jordnära människa. Men jag har även en mörk sida p.g.a spelandet. Med mörk menar jag inte att jag gör skada eller sådant. Utan destruktiv mot mig själv givetvis blir anhöriga också inblandade då spelande påverkar folk i nära håll.

Jag tror att en stor del till min ångest asså sociala ångest stavas som du säger tunnelseende. Det här pågått så här i flera års tid och tidigare acceptera man de då man gambla. Gambling tar bort otroligt mycket smärta och fokus från allting.
Men nu när inte spelandet finns det är det annorlunda och mycket reflektion hela tiden.
Citera
2019-12-07, 13:37
  #27
Medlem
zxcvb45s avatar
Citat:
Ursprungligen postat av 666ten
Känner igen mig i mycket av det du skriver från när jag var ung. Jag skulle avråda från medicinering och istället börja träna. Träna hemma om du inte vill gå till ett gym.

Jag gick på antidepp i nästan 20 år och tröttnade till slut. En människa ska inte vara beroende på piller för att klara dagen. Jag började träna istället och det gav mig så mycket mer än medicinen någonsin gjort.

Det är slitigt och kräver disciplin men resultaten är ovärdeliga.

Endorfiner gör att mam mår bättre men det är bara en tillfällig effekt. Det mer bestående är att man ser bättre ut, vilket dels stärker självkänslan dels gör att andra behandlar en bättre, vilket även det stärker självkänslan. Det blir en positiv loop.

Dessutom om man börjar dagen med exempelvis armhävningar, pumpar blodet runt lite snabbare och man blir piggare på morgonen. Man får dessutom en känsla av att ha klarat av någonting. Det är dagens första “vinst”.

Önskar verkligen att jag hade lyssnat på de som sa till mig att börja träna när jag var ung men jag trodde inte på att det mentala välmåendet var så intimt sammankopplat med det fysiska. Dessutom hatar de flesta sporter, i synnerhet boll- och lagsporter och gymmen verkade fulla av narcissister, så jag valde medicinering... den pågick sen i nära 20 år. Helt vansinnigt.

Fysisk träning hjälper dig dessutom med hållningen. Vad som faktiskt till slut fick in mig i gymmet och fick mig att fortsätta även när det var tråkigt/jobbigt var boken (eller ja, ljudboken) Extreme Ownership av Jocko Willink och Leif Babin. Det är en bok om ledarskap men kan appliceras på personlig utveckling då man trots allt bör leda sig själv i livet och inte bara följa andra.

Skulle även rekommendera Jocko Podcast för vidare inspiration.

Medicinering kan göra dig både fet och impotent. Hur det ska hjälpa någon att må bra är svårbegripligt.


Bra inlägg! läs och hör TS.
Citera
2019-12-07, 13:56
  #28
Medlem
Sup innan du går ut så känns det bättre, så kan du börja jobba på det därifrån.
Citera
2019-12-07, 14:07
  #29
Medlem
Kniv-Yxas avatar
Jag tror du är på rätt väg, skippa medicin då du har ett spelmissbruk bakom dig och kan gå rätt in i fällan av mediciner som belönar samma område i hjärnan som spel gör.

Fortsätt din utbildning och bli en PT, där kan du inte hålla koll på dig själv utan är tvungen att koncentrera dig på din klient, det kommer att bli en hjälp till självhjälp.

Dina problem ligger i ditt negativa tänkande om dig själv, där kan samma psykolog, om du har förtroende för personen hjälpa dig att inse att du har fel tänkesätt, särskilt när du är ensam bland främmande personer, det ska du jobba på ihop med din psykolog. Lycka till!
Citera
2019-12-07, 14:14
  #30
Medlem
ostpastejs avatar
Citat:
Ursprungligen postat av Maranzano
Jag är i mitten av tjugoårsåldern som lider av vad jag skulle kalla social ångest. Jag har gått på terapi, försökt arbeta så mycket om möjligt hemifrån, kört på exponering.

Men ändå tycker jag inte att jag ser mycket förbättringar. Jag gillar inte mig själv, jag gillar inte mitt utseende, jag hittar alltid fel, jag gillar inte att jag är svag och rädd för att sitta på en jävla buss och få ångest.

1. Vid tillfällen där jag befinner mig med bekanta så kan jag vara hur social och avslappnad som helst.

2. Vid tillfällen där jag är ensam. Buss, ute, butiken, ibland på gymmet. En ständig osäkerhet kommer fram. Tänker på vad andra tycker om mig <------------- Mitt absolut största problem/svaghet. Varför?
Har även mycket dåliga tankar som leder till negativ självbild.
Tankarna är med destruktiva ex "Jag år inte god nog för något" "vem vill vara med en svag person som känner så här"

Jag upplever även att hela min kroppshållning/ögonkontakt förändras avsevärt när osäkerheten/ångesten inom mig börjar stiga. Fysiska symptom börjar kännas av i kroppen också vilket eldar upp mig.

De dags för en radikal förändring. Mycket kunnigt folk finns på fb så jag hoppas ni kan dela med er av all hjälp.

Du beskriver vad som till synes skulle kunna klassas som social ångest, men du beskriver också tankar med innehåll som självkritik kopplat till hur du upplever dig vara i kontakten med andra, vilket inte är konstigt då symtomen kommer i samband med sociala sammanhang. Jag tycker också du verkar ha ganska låg självkänsla, i och med tankarna om dig själv. Att känna sig svag för att man mår dåligt eller inte reagerar som man tror andra gör är väldigt jobbigt, speciellt när man ”ska” vara på visst sätt för att passa in; social, kommit ”långt” i livet jmf med andra, självsäker etc, så att du känner som du gör är begripligt. Det ser dock ljust ut i och med att du är motiverad till förändring samt söker hjälp.

Som du kanske fått reda på under terapin men kan vara nytt/värdefullt för andra i tråden:
Social ångest är delvis nedärvd (t.ex. blygt temperament och viss personlighet) och delvis påverkad av den miljö du växt upp i. Det kan vara att ha varit utsatt för mobbing, varit utanför, varit med om något man upplevt som skämmigt inför andra eller blivit illa behandlad i hemmet, starkt fokus på sig själv, perfektionism/höga krav. Det kan bli som en negativ spiral som förstärker sig själv; man är med om något negativt och får en kroppslig reaktion, förväntar sig att samma sak kommer hända även vid nästa tillfälle och då letar efter bevis att det faktiskt gör det (tankar som ”nu gjorde jag bort mig igen”, ”de tycker jag är en tråkig/konstig person”, "han/hon ser arg ut/kollar på mig konstigt"). Till slut kan det bli att man helt och hållet undviker dessa situationer och ens livsutrymme minskar, och kroppen kan man säga har då lärt sig att de här situationerna faktiskt är farliga (kroppen gör inte skillnad på faktisk fara och inbillad fara, samma stressreaktion kommer). Det i sig kan leda till att ångesten kommer ännu snabbare nästa gång.

En annan sak med social ångest är att det faktiskt är adaptivt (till en viss gräns såklart), alltså hjälpt oss att överleva genom tiderna, vilket har hängt på att att inte sticka ut eller vara ogillad. Att bli exkluderad ur gruppen skulle innebära döden. I moderna tider är konsekvenserna inte desamma men reaktionen finns fortfarande kvar. Social ångest är därför den vanligaste ångestsjukdomen som finns.

Den metod som fungerar bäst för behandling av social ångest är i dagsläget KBT och specifikt exponeringsdelen i det (finns stark vetenskaplig grund för detta). Exponering innebär att stegvis närma sig det man tycker är obehagligt sakta och kontrollerat och faktiskt öka ångesten och vara kvar i den utan att ta till säkerhetsbeteenden eller undvikande. Tanken är att man får en nyinlärning där de tidigare ångestladdade situationerna får en ny innebörd, samt att ångesten inte kommer lika starkt efter ett tag.

Du skriver att du redan provat på exponering samt terapi, men det kan vara värt att prova igen. Detta i samband med ökad aktivitet (nya erfarenheter) och utmanande av dina tankar. Skulle du t.ex. säga till någon annan i samma situation som du att ingen vill vara med henne/honom pga svaghet? Antagligen inte, men du kan göra det mot dig själv, hur kommer det sig att dina krav är högre där?

Att börja medicinera dig själv utan kontakt med vården är inget jag rekommenderar, problemet kommer sannolikt då växa och du kanske fastar i ett missbruk, vilket kommer minska ditt livsutrymme ännu mer. Social ångest är ofta en start för beroende för många, speciellt alkohol.

Ett bra steg kan också vara att ta till sig fakta genom böcker som har faktisk vetenskaplig grund. Två böcker som kanske skulle vara bra för dig är:

Social fobi: effektiv hjälp med KBT och Compassioneffekten: att utveckla självtillit och inre trygghet.
Citera
2019-12-07, 15:25
  #31
Medlem
Utseendet verkar vara en stor del av problemet.
Då börjar du jobba med detta.
Träning har föreslagits vilket får anses som en bra start.
En ny frissa o kläder, kanske sola.
Har du råd så kan du anlita någon "expert" på området.
Citera
2019-12-07, 17:44
  #32
Bannlyst
Citat:
Ursprungligen postat av Myztico
Alltså vad yrar du om ens, du är emot ett läkemedel på grund av vissa biverkningar, men föreslår andra läkemedel som kan ha exakt samma biverkningar och värre?? Att äta benso dagligen skulle sätta en person i risk för beroende, missbruk, det är också större risker när det gäller viktförändringar än vad SSRI har. Benso är också välkänt för att skada minnet. Folk påverkas olika av olika preparat, speciellt SSRI, bara för att du blev glad i maten och inte hade något självdisciplin när du käkat SSRI så betyder det inte att det är lika för alla andra.

Vi kan ju jämföra med ett exempel på benso då:


Det finns flera läkemedel inom SSRI som kan påverka folk olika, och hjälper det inte finns det andra grupper som tex SNRI och NDRI, som snarare har koppling till viktminskning, ökad energi och ökad aktivitet på grund av noadrenalin.

Att t.ex äta NDRI kan ha effekt som är raka motsatsen till vad du gnäller om då det är både noadrenalin och dopamin, båda är kopplade till ökad aktivitet, energi och motivation.


Låter det som något som gör folk fet och lata?

Vad missuppfattade du av "vid behov"?
Att du och många andrar inte klarar av att äta benzo vid behov är en helt annan diskussion.

Vet många som slutat med SSRI för biverkningarna var inte värt det och inte mådde de bättre heller.
De flesta som kliver av gör det främst för det blivit feta. Klivde själv av detta råttgift pga det och det tog flera års tränande att bli av med övervikten av denna skitmedicin.

SSRI är ett sjukt överskattat läkemedel som skrivs ut till höger och vänster istället för att orka anstränga sig av doktorer vad orsaken till ångesten kan vara.

Som skrivet ovan är träning ett bättre alternativ än knapra massa SSRI (även kallade tjockis-piller) mycket bättre och ha benso vid absoluta behov , tex en panikångestattack.
__________________
Senast redigerad av DrMuffins 2019-12-07 kl. 17:48.
Citera
2019-12-07, 18:24
  #33
Medlem
Det är inte roligt men det finns hopp. Det du känner nu kommer att gå över eller iaf minska betydligt med åldern. Inte mycket tröst kanske men så är det. Sen skulle jag vilja föreslå ett alternativ till medicin och det är träning. Om du tränar hårt och mycket kommer många av dina problem försvinna eller minska.
Citera
2019-12-07, 18:30
  #34
Medlem
Citat:
Ursprungligen postat av DrMuffins
Vad missuppfattade du av "vid behov"?
Att du och många andrar inte klarar av att äta benzo vid behov är en helt annan diskussion.

Vet många som slutat med SSRI för biverkningarna var inte värt det och inte mådde de bättre heller.
De flesta som kliver av gör det främst för det blivit feta. Klivde själv av detta råttgift pga det och det tog flera års tränande att bli av med övervikten av denna skitmedicin.

SSRI är ett sjukt överskattat läkemedel som skrivs ut till höger och vänster istället för att orka anstränga sig av doktorer vad orsaken till ångesten kan vara.

Som skrivet ovan är träning ett bättre alternativ än knapra massa SSRI (även kallade tjockis-piller) mycket bättre och ha benso vid absoluta behov , tex en panikångestattack.
Du kanske missuppfattade titeln på tråden och hela trådstarten? "ansträngande att känna såhär varje dag.". Jag har heller inget behov av varken benso eller SSRI så jag vet inte riktigt vart du får det ifrån. Om du försöker argumentera för att benso inte har en stark och väldokumenterad koppling till problematik kring beroende samt missbruk så ser du bara korkad ut.

Man blir inte fet av medicinen i sig, man blir fet av den ökade aptiten om man inte kontrollerar det eller kompenserar med tex träning, det är inte direkt så att man vaknar upp 20kg tjockare helt plötsligt....

Men nu var det inte frågan om tillfälliga panikattacker utan väletablerad ångest och eventuell depression, och det brukar inte vara en fråga om att bara "rycka upp sig" och börja träna när det gäller psykisk ohälsa, medicinen skrivs ut för att ge människor bättre möjlighet att förändra saker, som att t.ex komma igång med träning och terapi, det är inte en lösning på problemet, det är ett hjälpmedel. Det är extra hjälpsamt för människor med diagnoser där svängningar i hjärnkemin är ett faktum.

Precis som att din benso inte på något jävla sätt löser orsaken till din panikångest, eller du kanske tror det funkar så med benso??
Citera
2019-12-07, 21:50
  #35
Medlem
Citat:
Ursprungligen postat av Kniv-Yxa
Jag tror du är på rätt väg, skippa medicin då du har ett spelmissbruk bakom dig och kan gå rätt in i fällan av mediciner som belönar samma område i hjärnan som spel gör.

Fortsätt din utbildning och bli en PT, där kan du inte hålla koll på dig själv utan är tvungen att koncentrera dig på din klient, det kommer att bli en hjälp till självhjälp.

Dina problem ligger i ditt negativa tänkande om dig själv, där kan samma psykolog, om du har förtroende för personen hjälpa dig att inse att du har fel tänkesätt, särskilt när du är ensam bland främmande personer, det ska du jobba på ihop med din psykolog. Lycka till!
Ja de också en stor a ledning till att varför jag inte kör med någon medicin. Har ju känt så här i ett par år och ja lever som sagt. Även om katastrof tankarna fortfarande finns om mig själv. Men i grund och botten så bottnar allt i allt spel av pengar detta har fört med sig all kaos.
För att vara helt uppriktig så skulle jag även föredra att jobba mycket med mig själv hemifrån. Gick på samtalsterapi i några månader. Det kändes alltind skönt att prata ut men vi kom även fram till att exponering och självhjälp är viktigt för min utveckling. Jag behöver vara produktiv helt enkelt.

Citat:
Ursprungligen postat av ostpastej
Du beskriver vad som till synes skulle kunna klassas som social ångest, men du beskriver också tankar med innehåll som självkritik kopplat till hur du upplever dig vara i kontakten med andra, vilket inte är konstigt då symtomen kommer i samband med sociala sammanhang. Jag tycker också du verkar ha ganska låg självkänsla, i och med tankarna om dig själv. Att känna sig svag för att man mår dåligt eller inte reagerar som man tror andra gör är väldigt jobbigt, speciellt när man ”ska” vara på visst sätt för att passa in; social, kommit ”långt” i livet jmf med andra, självsäker etc, så att du känner som du gör är begripligt. Det ser dock ljust ut i och med att du är motiverad till förändring samt söker hjälp.

Som du kanske fått reda på under terapin men kan vara nytt/värdefullt för andra i tråden:
Social ångest är delvis nedärvd (t.ex. blygt temperament och viss personlighet) och delvis påverkad av den miljö du växt upp i. Det kan vara att ha varit utsatt för mobbing, varit utanför, varit med om något man upplevt som skämmigt inför andra eller blivit illa behandlad i hemmet, starkt fokus på sig själv, perfektionism/höga krav. Det kan bli som en negativ spiral som förstärker sig själv; man är med om något negativt och får en kroppslig reaktion, förväntar sig att samma sak kommer hända även vid nästa tillfälle och då letar efter bevis att det faktiskt gör det (tankar som ”nu gjorde jag bort mig igen”, ”de tycker jag är en tråkig/konstig person”, "han/hon ser arg ut/kollar på mig konstigt"). Till slut kan det bli att man helt och hållet undviker dessa situationer och ens livsutrymme minskar, och kroppen kan man säga har då lärt sig att de här situationerna faktiskt är farliga (kroppen gör inte skillnad på faktisk fara och inbillad fara, samma stressreaktion kommer). Det i sig kan leda till att ångesten kommer ännu snabbare nästa gång.

En annan sak med social ångest är att det faktiskt är adaptivt (till en viss gräns såklart), alltså hjälpt oss att överleva genom tiderna, vilket har hängt på att att inte sticka ut eller vara ogillad. Att bli exkluderad ur gruppen skulle innebära döden. I moderna tider är konsekvenserna inte desamma men reaktionen finns fortfarande kvar. Social ångest är därför den vanligaste ångestsjukdomen som finns.

Den metod som fungerar bäst för behandling av social ångest är i dagsläget KBT och specifikt exponeringsdelen i det (finns stark vetenskaplig grund för detta). Exponering innebär att stegvis närma sig det man tycker är obehagligt sakta och kontrollerat och faktiskt öka ångesten och vara kvar i den utan att ta till säkerhetsbeteenden eller undvikande. Tanken är att man får en nyinlärning där de tidigare ångestladdade situationerna får en ny innebörd, samt att ångesten inte kommer lika starkt efter ett tag.

Du skriver att du redan provat på exponering samt terapi, men det kan vara värt att prova igen. Detta i samband med ökad aktivitet (nya erfarenheter) och utmanande av dina tankar. Skulle du t.ex. säga till någon annan i samma situation som du att ingen vill vara med henne/honom pga svaghet? Antagligen inte, men du kan göra det mot dig själv, hur kommer det sig att dina krav är högre där?

Att börja medicinera dig själv utan kontakt med vården är inget jag rekommenderar, problemet kommer sannolikt då växa och du kanske fastar i ett missbruk, vilket kommer minska ditt livsutrymme ännu mer. Social ångest är ofta en start för beroende för många, speciellt alkohol.

Ett bra steg kan också vara att ta till sig fakta genom böcker som har faktisk vetenskaplig grund. Två böcker som kanske skulle vara bra för dig är:

Social fobi: effektiv hjälp med KBT och Compassioneffekten: att utveckla självtillit och inre trygghet.
Wow ett av de bästa och tydligaste inläggen jag har läst på fb. Får man fråga vad du har för bakgrund?
Du nämnde massa kloka saker att jag inte ens vet vad jag ska svara på hehe.
Min absolut största svaghet är att jag på något märkligt vis har snurrat upp på vad andra tycker om mig. Alltså nu syftar jag även på främlingar och människor som ja inte har gemenskap alls med.
Jag ser mig själv som en spelmissbrukare "förlorare" på många olika sätt. De inte så att jag har begått någon kriminell handling.
Men i lin textbook så ser ja mig som en sämre människa just p.ga. av de.
Jag oroas över att det ska synas på mig att jag är ledsen eller liknande. Men det betyder inte att det syns. Men hela tiden tänker ja så.
När det kommer till relation är de samma där. För ärligt talat vem vill vara nära en speltorsk?
Samma visa igen det negativa tankesättet.
De leder till att jag drar mig undan, jag är försiktig, tillbakadragen.

Däremot blir ja sprallig och på festhumör när jag vistas bland nära vänner.
Ja blir mig själv igen och tänker inte så negativt alls.
De där ja tycker det klämmer för mig är det ett säkerhetsbeteende om du förstår vad jag menar.

Jag ska ge dig ett ganska märkligt exempel sedan vill jag gärna hör dina åsikt. Just därför tycker jag min sociala ångest är ytterst konstig.

Jag kan uppleva ångest och lite nervositet om jag åker till stan för något ärende.
MEN pratar jag i telefon med en vän under vägen vid så känner jag inte av någon ångest eller stress alls. Konstigt eller hur?
Jättekonstigt!!

Citat:
Ursprungligen postat av MrStreamer
Utseendet verkar vara en stor del av problemet.
Då börjar du jobba med detta.
Träning har föreslagits vilket får anses som en bra start.
En ny frissa o kläder, kanske sola.
Har du råd så kan du anlita någon "expert" på området.
De handlar inte bara utseendet. Jag är ju i grund och botten vältränad och i bra form.
Men ja underkastar mig själv ständigt.
Jag är ju inget annan än en speltorsk tyvärr.
Citera
2019-12-07, 21:52
  #36
Medlem
Citat:
Ursprungligen postat av Granit66
Det är inte roligt men det finns hopp. Det du känner nu kommer att gå över eller iaf minska betydligt med åldern. Inte mycket tröst kanske men så är det. Sen skulle jag vilja föreslå ett alternativ till medicin och det är träning. Om du tränar hårt och mycket kommer många av dina problem försvinna eller minska.
Ja tränar massa och håller igång. Ändå tycker jag inte att det sker någon riktig förändring. Står fortfarande på ruta 1 känslomässigt.
Även om livet ändå börjar gå i rätt riktning på något vis.
Citera

Skapa ett konto eller logga in för att kommentera

Du måste vara medlem för att kunna kommentera

Skapa ett konto

Det är enkelt att registrera ett nytt konto

Bli medlem

Logga in

Har du redan ett konto? Logga in här

Logga in