Citat:
Ursprungligen postat av
Kniv-Yxa
Jag tror du är på rätt väg, skippa medicin då du har ett spelmissbruk bakom dig och kan gå rätt in i fällan av mediciner som belönar samma område i hjärnan som spel gör.
Fortsätt din utbildning och bli en PT, där kan du inte hålla koll på dig själv utan är tvungen att koncentrera dig på din klient, det kommer att bli en hjälp till självhjälp.
Dina problem ligger i ditt negativa tänkande om dig själv, där kan samma psykolog, om du har förtroende för personen hjälpa dig att inse att du har fel tänkesätt, särskilt när du är ensam bland främmande personer, det ska du jobba på ihop med din psykolog. Lycka till!
Ja de också en stor a ledning till att varför jag inte kör med någon medicin. Har ju känt så här i ett par år och ja lever som sagt. Även om katastrof tankarna fortfarande finns om mig själv. Men i grund och botten så bottnar allt i allt spel av pengar detta har fört med sig all kaos.
För att vara helt uppriktig så skulle jag även föredra att jobba mycket med mig själv hemifrån. Gick på samtalsterapi i några månader. Det kändes alltind skönt att prata ut men vi kom även fram till att exponering och självhjälp är viktigt för min utveckling. Jag behöver vara produktiv helt enkelt.
Citat:
Ursprungligen postat av
ostpastej
Du beskriver vad som till synes skulle kunna klassas som social ångest, men du beskriver också tankar med innehåll som självkritik kopplat till hur du upplever dig vara i kontakten med andra, vilket inte är konstigt då symtomen kommer i samband med sociala sammanhang. Jag tycker också du verkar ha ganska låg självkänsla, i och med tankarna om dig själv. Att känna sig svag för att man mår dåligt eller inte reagerar som man tror andra gör är väldigt jobbigt, speciellt när man ”ska” vara på visst sätt för att passa in; social, kommit ”långt” i livet jmf med andra, självsäker etc, så att du känner som du gör är begripligt. Det ser dock ljust ut i och med att du är motiverad till förändring samt söker hjälp.
Som du kanske fått reda på under terapin men kan vara nytt/värdefullt för andra i tråden:
Social ångest är delvis nedärvd (t.ex. blygt temperament och viss personlighet) och delvis påverkad av den miljö du växt upp i. Det kan vara att ha varit utsatt för mobbing, varit utanför, varit med om något man upplevt som skämmigt inför andra eller blivit illa behandlad i hemmet, starkt fokus på sig själv, perfektionism/höga krav. Det kan bli som en negativ spiral som förstärker sig själv; man är med om något negativt och får en kroppslig reaktion, förväntar sig att samma sak kommer hända även vid nästa tillfälle och då letar efter bevis att det faktiskt gör det (tankar som ”nu gjorde jag bort mig igen”, ”de tycker jag är en tråkig/konstig person”, "han/hon ser arg ut/kollar på mig konstigt"). Till slut kan det bli att man helt och hållet undviker dessa situationer och ens livsutrymme minskar, och kroppen kan man säga har då lärt sig att de här situationerna faktiskt är farliga (kroppen gör inte skillnad på faktisk fara och inbillad fara, samma stressreaktion kommer). Det i sig kan leda till att ångesten kommer ännu snabbare nästa gång.
En annan sak med social ångest är att det faktiskt är adaptivt (till en viss gräns såklart), alltså hjälpt oss att överleva genom tiderna, vilket har hängt på att att inte sticka ut eller vara ogillad. Att bli exkluderad ur gruppen skulle innebära döden. I moderna tider är konsekvenserna inte desamma men reaktionen finns fortfarande kvar. Social ångest är därför den vanligaste ångestsjukdomen som finns.
Den metod som fungerar bäst för behandling av social ångest är i dagsläget KBT och specifikt exponeringsdelen i det (finns stark vetenskaplig grund för detta). Exponering innebär att stegvis närma sig det man tycker är obehagligt sakta och kontrollerat och faktiskt öka ångesten och vara kvar i den utan att ta till säkerhetsbeteenden eller undvikande. Tanken är att man får en nyinlärning där de tidigare ångestladdade situationerna får en ny innebörd, samt att ångesten inte kommer lika starkt efter ett tag.
Du skriver att du redan provat på exponering samt terapi, men det kan vara värt att prova igen. Detta i samband med ökad aktivitet (nya erfarenheter) och utmanande av dina tankar. Skulle du t.ex. säga till någon annan i samma situation som du att ingen vill vara med henne/honom pga svaghet? Antagligen inte, men du kan göra det mot dig själv, hur kommer det sig att dina krav är högre där?
Att börja medicinera dig själv utan kontakt med vården är inget jag rekommenderar, problemet kommer sannolikt då växa och du kanske fastar i ett missbruk, vilket kommer minska ditt livsutrymme ännu mer. Social ångest är ofta en start för beroende för många, speciellt alkohol.
Ett bra steg kan också vara att ta till sig fakta genom böcker som har faktisk vetenskaplig grund. Två böcker som kanske skulle vara bra för dig är:
Social fobi: effektiv hjälp med KBT och Compassioneffekten: att utveckla självtillit och inre trygghet.
Wow ett av de bästa och tydligaste inläggen jag har läst på fb. Får man fråga vad du har för bakgrund?
Du nämnde massa kloka saker att jag inte ens vet vad jag ska svara på hehe.
Min absolut största svaghet är att jag på något märkligt vis har snurrat upp på vad andra tycker om mig. Alltså nu syftar jag även på främlingar och människor som ja inte har gemenskap alls med.
Jag ser mig själv som en spelmissbrukare "förlorare" på många olika sätt. De inte så att jag har begått någon kriminell handling.
Men i lin textbook så ser ja mig som en sämre människa just p.ga. av de.
Jag oroas över att det ska synas på mig att jag är ledsen eller liknande. Men det betyder inte att det syns. Men hela tiden tänker ja så.
När det kommer till relation är de samma där. För ärligt talat vem vill vara nära en speltorsk?
Samma visa igen det negativa tankesättet.
De leder till att jag drar mig undan, jag är försiktig, tillbakadragen.
Däremot blir ja sprallig och på festhumör när jag vistas bland nära vänner.
Ja blir mig själv igen och tänker inte så negativt alls.
De där ja tycker det klämmer för mig är det ett säkerhetsbeteende om du förstår vad jag menar.
Jag ska ge dig ett ganska märkligt exempel sedan vill jag gärna hör dina åsikt. Just därför tycker jag min sociala ångest är ytterst konstig.
Jag kan uppleva ångest och lite nervositet om jag åker till stan för något ärende.
MEN pratar jag i telefon med en vän under vägen vid så känner jag inte av någon ångest eller stress alls. Konstigt eller hur?
Jättekonstigt!!
Citat:
Ursprungligen postat av
MrStreamer
Utseendet verkar vara en stor del av problemet.
Då börjar du jobba med detta.
Träning har föreslagits vilket får anses som en bra start.
En ny frissa o kläder, kanske sola.
Har du råd så kan du anlita någon "expert" på området.
De handlar inte bara utseendet. Jag är ju i grund och botten vältränad och i bra form.
Men ja underkastar mig själv ständigt.
Jag är ju inget annan än en speltorsk tyvärr.