Social ångest, ansträngande att känna såhär varje dag.

Alltså vad yrar du om ens, du är emot ett läkemedel på grund av vissa biverkningar, men föreslår andra läkemedel som kan ha exakt samma biverkningar och värre?? Att äta benso dagligen skulle sätta en person i risk för beroende, missbruk, det är också större risker när det gäller viktförändringar än vad SSRI har. Benso är också välkänt för att skada minnet. Folk påverkas olika av olika preparat, speciellt SSRI, bara för att du blev glad i maten och inte hade något självdisciplin när du käkat SSRI så betyder det inte att det är lika för alla andra.

Vi kan ju jämföra med ett exempel på benso då:

Det finns flera läkemedel inom SSRI som kan påverka folk olika, och hjälper det inte finns det andra grupper som tex SNRI och NDRI, som snarare har koppling till viktminskning, ökad energi och ökad aktivitet på grund av noadrenalin.

Att t.ex äta NDRI kan ha effekt som är raka motsatsen till vad du gnäller om då det är både noadrenalin och dopamin, båda är kopplade till ökad aktivitet, energi och motivation.

Låter det som något som gör folk fet och lata?

Jag tycker du har en bra teori här. Jag ligger efter i mitt liv idag och står i en position som jag aldrig ens skulle kunna förutspå för några år sedan. Spel om grova pengar leder förr eller senare till katastrof.
De ja vill ta upp är att jag ändå på ett mirakulöst sätt står på mina ben idag. Men mina känslor hänger inte med riktigt.

Inte för att skryta har jag oftast fått höra från människor runtom att jag använder min drivkraft på helt fel sätt.
Istället för att ständigt jaga lycka till spel så hade jag kunnat kunnat använda allt på annat sätt.
Jag är oftast en trevlig och jordnära människa. Men jag har även en mörk sida p.g.a spelandet. Med mörk menar jag inte att jag gör skada eller sådant. Utan destruktiv mot mig själv givetvis blir anhöriga också inblandade då spelande påverkar folk i nära håll.

Jag tror att en stor del till min ångest asså sociala ångest stavas som du säger tunnelseende. Det här pågått så här i flera års tid och tidigare acceptera man de då man gambla. Gambling tar bort otroligt mycket smärta och fokus från allting.
Men nu när inte spelandet finns det är det annorlunda och mycket reflektion hela tiden.

Bra inlägg! läs och hör TS.

Sup innan du går ut så känns det bättre, så kan du börja jobba på det därifrån.

Jag tror du är på rätt väg, skippa medicin då du har ett spelmissbruk bakom dig och kan gå rätt in i fällan av mediciner som belönar samma område i hjärnan som spel gör.

Fortsätt din utbildning och bli en PT, där kan du inte hålla koll på dig själv utan är tvungen att koncentrera dig på din klient, det kommer att bli en hjälp till självhjälp.

Dina problem ligger i ditt negativa tänkande om dig själv, där kan samma psykolog, om du har förtroende för personen hjälpa dig att inse att du har fel tänkesätt, särskilt när du är ensam bland främmande personer, det ska du jobba på ihop med din psykolog. Lycka till!

Du beskriver vad som till synes skulle kunna klassas som social ångest, men du beskriver också tankar med innehåll som självkritik kopplat till hur du upplever dig vara i kontakten med andra, vilket inte är konstigt då symtomen kommer i samband med sociala sammanhang. Jag tycker också du verkar ha ganska låg självkänsla, i och med tankarna om dig själv. Att känna sig svag för att man mår dåligt eller inte reagerar som man tror andra gör är väldigt jobbigt, speciellt när man ”ska” vara på visst sätt för att passa in; social, kommit ”långt” i livet jmf med andra, självsäker etc, så att du känner som du gör är begripligt. Det ser dock ljust ut i och med att du är motiverad till förändring samt söker hjälp.

Som du kanske fått reda på under terapin men kan vara nytt/värdefullt för andra i tråden:
Social ångest är delvis nedärvd (t.ex. blygt temperament och viss personlighet) och delvis påverkad av den miljö du växt upp i. Det kan vara att ha varit utsatt för mobbing, varit utanför, varit med om något man upplevt som skämmigt inför andra eller blivit illa behandlad i hemmet, starkt fokus på sig själv, perfektionism/höga krav. Det kan bli som en negativ spiral som förstärker sig själv; man är med om något negativt och får en kroppslig reaktion, förväntar sig att samma sak kommer hända även vid nästa tillfälle och då letar efter bevis att det faktiskt gör det (tankar som ”nu gjorde jag bort mig igen”, ”de tycker jag är en tråkig/konstig person”, "han/hon ser arg ut/kollar på mig konstigt"). Till slut kan det bli att man helt och hållet undviker dessa situationer och ens livsutrymme minskar, och kroppen kan man säga har då lärt sig att de här situationerna faktiskt är farliga (kroppen gör inte skillnad på faktisk fara och inbillad fara, samma stressreaktion kommer). Det i sig kan leda till att ångesten kommer ännu snabbare nästa gång.

En annan sak med social ångest är att det faktiskt är adaptivt (till en viss gräns såklart), alltså hjälpt oss att överleva genom tiderna, vilket har hängt på att att inte sticka ut eller vara ogillad. Att bli exkluderad ur gruppen skulle innebära döden. I moderna tider är konsekvenserna inte desamma men reaktionen finns fortfarande kvar. Social ångest är därför den vanligaste ångestsjukdomen som finns.

Den metod som fungerar bäst för behandling av social ångest är i dagsläget KBT och specifikt exponeringsdelen i det (finns stark vetenskaplig grund för detta). Exponering innebär att stegvis närma sig det man tycker är obehagligt sakta och kontrollerat och faktiskt öka ångesten och vara kvar i den utan att ta till säkerhetsbeteenden eller undvikande. Tanken är att man får en nyinlärning där de tidigare ångestladdade situationerna får en ny innebörd, samt att ångesten inte kommer lika starkt efter ett tag.

Du skriver att du redan provat på exponering samt terapi, men det kan vara värt att prova igen. Detta i samband med ökad aktivitet (nya erfarenheter) och utmanande av dina tankar. Skulle du t.ex. säga till någon annan i samma situation som du att ingen vill vara med henne/honom pga svaghet? Antagligen inte, men du kan göra det mot dig själv, hur kommer det sig att dina krav är högre där?

Att börja medicinera dig själv utan kontakt med vården är inget jag rekommenderar, problemet kommer sannolikt då växa och du kanske fastar i ett missbruk, vilket kommer minska ditt livsutrymme ännu mer. Social ångest är ofta en start för beroende för många, speciellt alkohol.

Ett bra steg kan också vara att ta till sig fakta genom böcker som har faktisk vetenskaplig grund. Två böcker som kanske skulle vara bra för dig är:

Social fobi: effektiv hjälp med KBT och Compassioneffekten: att utveckla självtillit och inre trygghet.

Utseendet verkar vara en stor del av problemet.
Då börjar du jobba med detta.
Träning har föreslagits vilket får anses som en bra start.
En ny frissa o kläder, kanske sola.
Har du råd så kan du anlita någon "expert" på området.

Vad missuppfattade du av "vid behov"?
Att du och många andrar inte klarar av att äta benzo vid behov är en helt annan diskussion.

Vet många som slutat med SSRI för biverkningarna var inte värt det och inte mådde de bättre heller.
De flesta som kliver av gör det främst för det blivit feta. Klivde själv av detta råttgift pga det och det tog flera års tränande att bli av med övervikten av denna skitmedicin.

SSRI är ett sjukt överskattat läkemedel som skrivs ut till höger och vänster istället för att orka anstränga sig av doktorer vad orsaken till ångesten kan vara.

Som skrivet ovan är träning ett bättre alternativ än knapra massa SSRI (även kallade tjockis-piller) mycket bättre och ha benso vid absoluta behov , tex en panikångestattack.

Det är inte roligt men det finns hopp. Det du känner nu kommer att gå över eller iaf minska betydligt med åldern. Inte mycket tröst kanske men så är det. Sen skulle jag vilja föreslå ett alternativ till medicin och det är träning. Om du tränar hårt och mycket kommer många av dina problem försvinna eller minska.

Du kanske missuppfattade titeln på tråden och hela trådstarten? "ansträngande att känna såhär varje dag.". Jag har heller inget behov av varken benso eller SSRI så jag vet inte riktigt vart du får det ifrån. Om du försöker argumentera för att benso inte har en stark och väldokumenterad koppling till problematik kring beroende samt missbruk så ser du bara korkad ut.

Man blir inte fet av medicinen i sig, man blir fet av den ökade aptiten om man inte kontrollerar det eller kompenserar med tex träning, det är inte direkt så att man vaknar upp 20kg tjockare helt plötsligt....

Men nu var det inte frågan om tillfälliga panikattacker utan väletablerad ångest och eventuell depression, och det brukar inte vara en fråga om att bara "rycka upp sig" och börja träna när det gäller psykisk ohälsa, medicinen skrivs ut för att ge människor bättre möjlighet att förändra saker, som att t.ex komma igång med träning och terapi, det är inte en lösning på problemet, det är ett hjälpmedel. Det är extra hjälpsamt för människor med diagnoser där svängningar i hjärnkemin är ett faktum.

Precis som att din benso inte på något jävla sätt löser orsaken till din panikångest, eller du kanske tror det funkar så med benso??

Ja de också en stor a ledning till att varför jag inte kör med någon medicin. Har ju känt så här i ett par år och ja lever som sagt. Även om katastrof tankarna fortfarande finns om mig själv. Men i grund och botten så bottnar allt i allt spel av pengar detta har fört med sig all kaos.
För att vara helt uppriktig så skulle jag även föredra att jobba mycket med mig själv hemifrån. Gick på samtalsterapi i några månader. Det kändes alltind skönt att prata ut men vi kom även fram till att exponering och självhjälp är viktigt för min utveckling. Jag behöver vara produktiv helt enkelt.

Wow ett av de bästa och tydligaste inläggen jag har läst på fb. Får man fråga vad du har för bakgrund?
Du nämnde massa kloka saker att jag inte ens vet vad jag ska svara på hehe.
Min absolut största svaghet är att jag på något märkligt vis har snurrat upp på vad andra tycker om mig. Alltså nu syftar jag även på främlingar och människor som ja inte har gemenskap alls med.
Jag ser mig själv som en spelmissbrukare "förlorare" på många olika sätt. De inte så att jag har begått någon kriminell handling.
Men i lin textbook så ser ja mig som en sämre människa just p.ga. av de.
Jag oroas över att det ska synas på mig att jag är ledsen eller liknande. Men det betyder inte att det syns. Men hela tiden tänker ja så.
När det kommer till relation är de samma där. För ärligt talat vem vill vara nära en speltorsk?
Samma visa igen det negativa tankesättet.
De leder till att jag drar mig undan, jag är försiktig, tillbakadragen.

Däremot blir ja sprallig och på festhumör när jag vistas bland nära vänner.
Ja blir mig själv igen och tänker inte så negativt alls.
De där ja tycker det klämmer för mig är det ett säkerhetsbeteende om du förstår vad jag menar.

Jag ska ge dig ett ganska märkligt exempel sedan vill jag gärna hör dina åsikt. Just därför tycker jag min sociala ångest är ytterst konstig.

Jag kan uppleva ångest och lite nervositet om jag åker till stan för något ärende.
MEN pratar jag i telefon med en vän under vägen vid så känner jag inte av någon ångest eller stress alls. Konstigt eller hur?
Jättekonstigt!!

De handlar inte bara utseendet. Jag är ju i grund och botten vältränad och i bra form.
Men ja underkastar mig själv ständigt.
Jag är ju inget annan än en speltorsk tyvärr.

Ja tränar massa och håller igång. Ändå tycker jag inte att det sker någon riktig förändring. Står fortfarande på ruta 1 känslomässigt.
Även om livet ändå börjar gå i rätt riktning på något vis.