Social ångest, ansträngande att känna såhär varje dag.

Jag är i mitten av tjugoårsåldern som lider av vad jag skulle kalla social ångest. Jag har gått på terapi, försökt arbeta så mycket om möjligt hemifrån, kört på exponering.

Men ändå tycker jag inte att jag ser mycket förbättringar. Jag gillar inte mig själv, jag gillar inte mitt utseende, jag hittar alltid fel, jag gillar inte att jag är svag och rädd för att sitta på en jävla buss och få ångest.

1. Vid tillfällen där jag befinner mig med bekanta så kan jag vara hur social och avslappnad som helst.

2. Vid tillfällen där jag är ensam. Buss, ute, butiken, ibland på gymmet. En ständig osäkerhet kommer fram. Tänker på vad andra tycker om mig <------------- Mitt absolut största problem/svaghet. Varför?
Har även mycket dåliga tankar som leder till negativ självbild.
Tankarna är med destruktiva ex "Jag år inte god nog för något" "vem vill vara med en svag person som känner så här"

Jag upplever även att hela min kroppshållning/ögonkontakt förändras avsevärt när osäkerheten/ångesten inom mig börjar stiga. Fysiska symptom börjar kännas av i kroppen också vilket eldar upp mig.

De dags för en radikal förändring. Mycket kunnigt folk finns på fb så jag hoppas ni kan dela med er av all hjälp.

Men vem fan bryr sig om vad okända människor tänker om dig de har sina egna problem. Du behöver inte få bekräftelse ifrån precis alla du går förbi och möter. Känns som du tänker och analyserar lite för mycket i onödan. Satsa på relationer med människor du faktiskt har kontakt med istället.

SSRI medicin och problemet är löst på två månader.

Jag tänker så hela tiden när jag befinner mig hemma och i min bekvämlighet. Varför jag bryr mig så mycket om vad andra tycker om mig. Tyvärr så fort man kommer ut så analyserar man allting och varenda detalj. Otroligt påfrestande.

Ja funderar faktiskt på medicinering. Aldrig testat det någonsin och blir småskraj då man hört om folk som blivit bättre men även folk som upplevt en försämring.

Hög dos SSRI mot social fobi ger ungefär samma effekt som en rejäl fylla.
Du struntar helt enkelt i vad andra människor gör.

Men hur uppträder man som person. Är man helt förnuftig och vanlig.
En person i fyllan är ju till 90% halvlost. Det är ju inte direkt så man vill gå omkring.

Jag tycker du ska fortsätta att gå i terapi. Vad för slags terapi är det du går i för tillfället, KBT? Att lära sig och kontrollera sin andning är något som hjälpte mig mycket när jag kände att ångesten började komma. När vi blir stressade/får ångest förflyttas våran andning som vanligtvis ligger magpartiet av kroppen upp till bröstet, detta gör den utan att vi lägger märke till det. Om du noterar detta och försöker andas lugnt och kontrollerat med magen så kommer du märka avsevärd skilland. Meditation är att rekommendera, räcker med 5-10 minuter om dagen. Detta kommer "omprogrammera" din andning.

Du kommer behöva interagera med människor för att också vänja din hjärna vid att det inte är något farligt när du umgås med människor. Din hjärna uppfattar ju egentligen stressen som fara, den uppfattar det som att du står öga mot öga med ett farligt djur, det är ett instinktivt sätt att reagera för att överleva och inte dö.

Jag vet att det är lättare sagt än gjort och det känns nog jobbigt för dig nu. Men du får börja smått och jobba dig framåt. Du kommer klara detta .

Du fungerar precis som nykter, du bara struntar i meningslösa saker.
Mer pratsam blir man också.

Känner igen mig i mycket av det du skriver från när jag var ung. Jag skulle avråda från medicinering och istället börja träna. Träna hemma om du inte vill gå till ett gym.

Jag gick på antidepp i nästan 20 år och tröttnade till slut. En människa ska inte vara beroende på piller för att klara dagen. Jag började träna istället och det gav mig så mycket mer än medicinen någonsin gjort.

Det är slitigt och kräver disciplin men resultaten är ovärdeliga.

Endorfiner gör att mam mår bättre men det är bara en tillfällig effekt. Det mer bestående är att man ser bättre ut, vilket dels stärker självkänslan dels gör att andra behandlar en bättre, vilket även det stärker självkänslan. Det blir en positiv loop.

Dessutom om man börjar dagen med exempelvis armhävningar, pumpar blodet runt lite snabbare och man blir piggare på morgonen. Man får dessutom en känsla av att ha klarat av någonting. Det är dagens första “vinst”.

Önskar verkligen att jag hade lyssnat på de som sa till mig att börja träna när jag var ung men jag trodde inte på att det mentala välmåendet var så intimt sammankopplat med det fysiska. Dessutom hatar de flesta sporter, i synnerhet boll- och lagsporter och gymmen verkade fulla av narcissister, så jag valde medicinering... den pågick sen i nära 20 år. Helt vansinnigt.

Fysisk träning hjälper dig dessutom med hållningen. Vad som faktiskt till slut fick in mig i gymmet och fick mig att fortsätta även när det var tråkigt/jobbigt var boken (eller ja, ljudboken) Extreme Ownership av Jocko Willink och Leif Babin. Det är en bok om ledarskap men kan appliceras på personlig utveckling då man trots allt bör leda sig själv i livet och inte bara följa andra.

Skulle även rekommendera Jocko Podcast för vidare inspiration.

Medicinering kan göra dig både fet och impotent. Hur det ska hjälpa någon att må bra är svårbegripligt.

Känner du dig övervakad när du går på stan och så? Som om alla stirrar på dig?

Skulle kanske hjälpa med SSRI en kort period plus samtalsterapi.

Var i sociala sammahang där du inte nödvändigtvis behöver vara social som tex biljard 14-1 är mitt tips.

SSRI gör folk feta, inget att rekommendera. Då bättre käka lite benzo vid behov.