Definiera Gud

Jag har inget syfte att övertyga enbart förklara mig. Men när folk frågar vad 1+1 är och jag svarar 2 och sen frågar vad är en 2a så orkar jag lägga tid.
Att försöka förklara samma sak om och om igen leder ingen vart.

Ja, jag är seriös. Först påstod du att vi inte är utvecklade att förstå gud, sedan påstod du att du träffat gud. Hur går det ihop?

Exakt hur förstår ”man” att ”han” existerar?

Falsk analogi, det går att ta red på hur de fungerar.

På samma sätt som man förstår att andra saker existerar?
Ja, men man måste inte förstå hur bilen fungerar för att veta att man har sett den.

Andra saker går att kontrollera att de existerar.

Nej, det har jag inte sagt. Det går att ta reda på hur en bil fungerar och man vet att man sett en bil. Hur tar man reda på om gud existerar? Hur vet man att man sett gud?

Det finns gott om saker som inte går att kontrollera. Många minnen du har t.ex., drömmar, känslor, andra inre upplevelser, objekt som du inte når fram till, osv.
För en lekman, vanligtvis inte, nej.
Hur brukar du ta reda på saker?

Är Gud som de sakerna?
Man kan väl förkovra sig och kontrollera själv? Kan inte någon som kan något i ämnet redovisa hur man tar reda på det på ett sätt lekmannen sedan kan upprepa och uppnå samma resultat?
Varför svarar du inte på frågorna istället för att ställa en annan fråga? Uppenbarligen fungerar ju inte de vanliga metoderna.

Jag känner att vi börjar glida ifrån. Jag hade inte för avsikt att definera något eller redovisa metoder.

Jag skrev att man absolut kan förstå att man ser något, samtidigt som man inte kan förklara helheten i det man ser. Det finns ingen motsättning i att uppleva Gud och samtidigt inte förstå Gud.

Klart du inte hade.

Så länge man gör skillnad på att tro och att veta eller förstå är det som du säger.
Om man samtidigt hävdar att det inte går att förstå Gud för att slippa förklara något men samtidigt menar på att man absolut kan förstå vad det är man ser så börjar det låta som undanflykter.

Ja, men jag påstår inte att dessa finns, annat än i mitt medvetande.

Tala för dig själv, jag är en lekman vad gäller bilar, men förstår hur de fungerar i princip.

Det beror på vilka saker.
Hur man tar reda på något om icke falsifierbara påståenden som "gud finns" vet jag inte.
Har du tagit reda på det? Hur då i så fall?

Frågan kvarstår. Hur vet/förstår man att det är gud som man har upplevt?

Men förhoppningsvis så påstår du att dina mest fundamentala minnen om ditt liv är sanna. Du bara "vet" att de är sanna, och det räcker gott och väl som bevis för dig?
Man går igenom alla bevis och motbevis, och gör en bedöming om vad som är mest sannolikt. Når man en väldigt hög sannolikhet, så kan man sedan avgöra om man ska börja förhålla sig till idén som om den vore sann. Det är vid det här stadiet som människor kan börja påstå att de "vet" saker.

Så svaret på frågan: Man har en så pass stark upplevelse av Gud att den trumfar allt det andra som talar emot Gud, sen blir det en sanning för den personen.

Givetvis inte sant i strikt vetenskaplig mening, men vem har påstått att man ska förhålla sig till livet på det sättet?