Ställ era random astronomifrågor

Vi måste trots allt ta tag i den matematiska biten - matematisk determinism är att man kan förutsäga tex en kulas banfärd. Eller att ett ägg är hårdkokt efter 9 minuter.

Gällande planeter och liv utanför jorden - så hamnar man i extrema glidande plan - och där kommer filosofisk determinism in i bilden.

Såg att Sirius blinkar vitt, blått och orange. Läste att det är två stjärnor som kretsar runt varandra varje 50 år och de tycks beskrivas som vit och blå. Undrar vad orange kommer ifrån. Den flimrar lite mer än till exempel Betelgeuse som ger ett stabilare ljussken. Gamla texter beskrev Sirius som röd men modern astronomi skulle nog ha noterat den färgtonen om det bara var relaterat till de två stjärnornas omloppstid.

Att stjärnorna glittrar i olika färger beror mest på störningar i vår atmosfär.
Sirius står lägre på himlen här i norr än vad Betelgeuse gör, det betyder att Sirius har mer luft att lysa igenom och störs i allmänhet mer.
Stjärnorna har sina grundfärger, men då krävs stabila förhållanden, för att men ska se den rätt.
Huruvida Sirius α Canis Majoris, skulle haft en annan spektralklass i historisk tid, det har jag aldrig tidigare hör talas om.

Stjärnors tindrande beror, som sagt, på jordatmosfären. För astronauter i omloppsbana lyser de stadigt. Alla stjärnor är så fantastiskt avlägsna att allt ljus från dem kommer i en enda kö, en enda linje som en enda minsta prick. Så varje gång en molekyl i atmosfären kommer emellan stjärnan och ditt öga så slocknar den eller byter färg när molekylen absorberat stjärnans foton och emitterat en ny foton med annan färg. Så det är mycket lätt att urskilja planeter från stjärnor, för alla planeter är så nära att de lyser stadigt för ljuset de reflekterar faller in från olika vinklar så att några fotoner alltid undviker alla gasmolekyler i Jordens atmosfär och träffar ditt öga direkt utan mellanhand.

Det är bara ett par dussin stjärnor vars skivor de bästa teleskopen kan urskilja någon upplösning på, alltså t.ex. skilja dess norra halva från dess södra halva i form av två pixlar.
https://en.wikipedia.org/wiki/List_of_stars_with_resolved_images

Och Betelgeuse är en av dem, så det kanske utgör en delförklaring på Nattvakas frågeställning?

Se där! Om man skulle vara vid ekvatorn och ha Sirius ur en rakare vinkel genom atmosfären skulle man se mer av stjärnans riktiga färg.

Jag skulle behöva hjälp att förstå en engelsk text om kvantumfältteori och svarta hål. Texten är egentligen populärvetenskaplig men jag förstår inte riktigt bildspråket. Är det någon som kan hjälpa mig förstå vad som menas med "wiggle" och fizzle" i styket nedan?

In quantum field theory every kind of particle is associated with a field that permeates all of space-time.
You can think of particles as simply excitations — or “vibrations” or “pinched-off bits,” depending on your mood — of the underlying field. Sometimes, the fields start wiggling, and those wiggles travel from one place to another. That’s what we call a “particle.”
When the electron field wiggles, we get an electron. When the electromagnetic field wiggles, we get a photon. Sometimes, however, those wiggles don’t really go anywhere. They fizzle out before they get to do something interesting. Space-time is full of these constantly fizzling fields. What does this have to do with black holes? Well, when one forms, some of the fizzling quantum fields can get trapped — some permanently, appearing within the newfound event horizon.

I denna kontext:
Wiggling = våg
Fizzle = dö ut

Wiggle är vad hon gör på dansgolvet som fångar ditt intresse. Och fizzle är vad din raggningsreplik gör.

Som det heter angående sloppy langauge I fysik, shut up and calculate.

Fysik har från början använt hopplösa liknelser som sädesFÄLT, STRÖMMEN I en bäck, fiskarens NÄT. Man har ett fungerande språk I branschen och det är matematik. Människors förstånd I övrigt är att leva som Guds barn här I Hans paradisträdgård.

Hej!
Jag har inte läst igenom hela tråden så jag ber om ursäkt om frågorna redan besvarats!

Jag undrar lite om ljusets hastighet, är det verkligen en konstant hastighet eller är den olika beroende på faktorer?
Jag såg en video på YouTube där man förklarade ungefär, att om man åker i ett rymdskepp i ljusets hastighet och tänder en lampa i fören på skeppet, kommer det från sidan inte att synas en ljuskägla, men ser man det framifrån så ser man lampan lysa och skeppet bakom lampan.

Om ljuset färdas i en viss hastighet med tanke på att skeppet åker i denna, måste ju lampans ljus färdas snabbare än skeppet för att lysa upp framför skeppet, eller skulle det upplevas som att lampan inte lyse, då man redan färdas i ljusets hastighet? Ljus är ju fotoner, rör sig fotoner snabbare än ljuset?
och i så fall om dom gör det, är fotonerna framme innan dom ger ut sitt synliga ljus?

Rör sig fotonerna snabbare i rymdens vaccum än i en atmosfär?
Om dom gör det borde alltså det betyda att tiden går långsammare i en atmosfär, vilket föder min tanke att om man skapar en "atmosfär" som är ordentligt rät, kan man sakta ner fotonernas hastighet då?
Om man leker med tanken att man saktar ner en foton rejält, tar den längre tid på sig att nå fram. Om ett tex Ai medvetande skulle kunna "lösas upp" i fotoners massa, om man placerar detta i en slags behållare och skjuter iväg den med ljusets hastighet rakt utmi rymdens vaccum, i tex tio år och den efter tio år tvärvänder tillbaka till jorden i samma gastighet, skulle ai medvetandet gjort en teoretisk tidsresa då?

Nästa fråga : rymden är ett vaccum. Man behöver inte stor kraft för att flytta ett föremål egentligen om man jämför med på jorden med vår tyngdlag och allt.
Sonden Voyager hade en motor som knuffade den framåt, den rör sig ju fortfarande framåt av kraften den en gång hade genom sin numer döda motor. Hur långt kommer den åka egentligen? Naturligtvis kommer den såklart till slut, även om det tar oöverskådlig lång tid, att krocka med någon slags himlakropp. Men OM den inte gör det, hur långt kan den färdas? Tills den löser upp sig i atomer av ålder? Tills den kommit till en annan galax? Tre galaxer? Aldrig stanna?

Och tredje : alla solar kommer slockna, universum kommer en dag att dö. Kvar blir dom svarta hålen. I rymden är det vaccum och tyngdlöshet som gäller. Även om två svarta hål är långt ifrån varandra kommer dom tillslut genom sin gravitation sugas närmare varandra och till slut krocka... Ett större svart hål bildas, och detta kommer göra detsamma med ännu ett annat hål, det borde då nästan bli till slut, efter många evigheter, att det till slut bara finns två enorma svarta hål kvar i hela, absolut HELA totala universum, och dessa måste väl i så fall sugas ihop till ett enda svart hål där exakt varenda atom från hela universum, och alla oräkneliga galaxer pressas ihop till ingenting. Kan detta ge en slags supernova effekt, där allt pressas ihop av sin egen vikt och exploderar av trycket och ett nytt universum föds ur "dammet" som kastas ut ur explosionen av det sista ihoppressade delarna av alla galaxer som slukats av hålet? Ett nytt universum där precis allt får börja om igen?
Kan det vara det som hände innan sk bigbang?

Mvh
Mg

Har många gånger hört att "det står stilla några dagar" när man pratar om vinter/sommarsolståndet. Man menar alltså att dagen/natten blir varken kortare eller längre under några dagar. Det här kan väl ändå inte stämma?

Finns det idag någon seriös alternativ (vetenskaplig) tes till big bang? Innan big bang fick genomslag, ansåg väll adtronomer, vad jag förstått tex att universum var oändligt gammalt?

För att få ihop nuvaran modell (där farten ökar) har man varit tvungen att lägga mörk energi. Finns det något som tyder på att den finns förutom att den ”borde” finnas för att få ihop modellen?