Ställ era random astronomifrågor

Vad bromsar ett fordons hastighet i rymden?

Om man har en raketmotor som ökar hastigheten och det inte finns någon luft eller lika stark dragningskraft som påverkar ens hastighet, borde man inte kunna uppnå nästintill gränslösa hastigheter?

För det kan man väl nästan göra i kerbal space program?

E universum verkligen oändligt? Kan ej fatta d i så fall.

Finns de någon gravitation på månen? Tänkte på astronauterna som hoppar runt där verkar inte vara fastspända. Om dom skulle ta ett ordentligt hopp hade dom då driftat ut i rymden?

Skulle det gå att förankra ena änden på ett rep i marken här på jorden och andra änden i en stor ballong sen skicka upp ballongen till rymden och där det blir tyngdlöst för ballongen spänns repet och håller kvar den så ballongen inte svävar iväg men den faller fortfarande inte ner till marken för den svävar ju i tyngdlöshet. Alltså så kan man om man står här på jorden se ett rep som går rätt upp i himlen så långt ögat kan nå och inte fatta hur eller vart det sitter fast. Förstår någon min tanke? Går det?

Nästan inget som "bromsar".

Men precis som du skriver så behövs det en raketmotor för att öka farten - Så fort den stängs av så slutar farten att öka.

Så det går åt väldigt mycket bränsle (eller mycket tid) för att öka farten jättemycket.

Självklart finns det gravitation på månen, dock endast en sjättedel av jordens. Och nej, inte ens en kängru skulle uppnå flykthastighet med ett skutt
Repet skulle bli för tungt, killgissar jag - så nej.

När jag tänker på hur stort universum är så känns det orimligt att det INTE skulle finnas liv på andra platser. Hur tänker ni som kan mer om rymden? Hur tänker dom riktiga experterna?

Att rymden är så stor borde (nästan) vara ett bevis på ett liv förmodligen finns?

Själv tänker jag att de finns liv i form av massa skepnader och former samt att de finns liv som liknar oss i både utseende och utveckling, kanske några år fram/bak

Vore det lättare att "fatta" att det vinns en vägg nånstans, bortom inte ens ingenting finns?

Vi lever i den bästa av de båda världarna. Universum är, enligt alla observationer, oändligt. Men det expanderar allt snabbare över större avstånd. Och på tillräckligt stort avstånd expanderar rummet snabbare än ljusets fart genom rummet. Så det finns en praktisk gräns för det s.k. synliga universum, ett avstånd stort nog så att ingen interaktion kan förekomma över det avståndet. Det är som en vägg i all praktisk fysisk mening. Men ändå finns det oändligt universum isolerat från oss bortom det. Kosmologerna har kommit fram till att de både har kakan och har ätit den. Och det är väl den enda möjliga lösningen på denna paradox, eller hur?

Man vet ingenting om hur liv uppstod. Därför vet man ingenting om sannolikheten för det. Man kan inte falsifiera hypotesen att liv endast uppstått en enda gång någonsin någonstans, och det var här. Hur stort universum än är, så kan sannolikheten för att liv uppstår vara så mycket lägre. Det handlar om att jämföra två tal med varandra som ligger bortom vår intuition. Så känsla leder ingen vart alls.

Det som återstår att göra är att lista ut hur liv uppstod på (eller kom till) Jorden så att sannolikheten för att liv uppstår någonstans för första gången kan få en första avgränsning. Idag finns ingen som helst kunskap om vad denna sannolikhet är. Ingen möjlighet att begränsa den, annat än att det är tillräckligt osannolikt för att vi inte har sett ett minsta spår av utomjordiskt liv med dagens metoder. Så om de finns så är de inte som oss som kommer att kolonisera hela galaxen inom några få procent av universums ålder. Men även så skulle vi kanske göra det på ett sätt vi idag inte skulle upptäcka. För vem vet vad jordisk civilisation kommer att göra om miljoner år?

Jag läste någonstans en teori att om en planet uppfyller alla kriterier för att liv ska kunna uppstå så är sannorliken att det sker 100%.

Liv bygger väl på kemiska processer/reaktioner som har pågått under lång tid?

Jag ska börja föra register så jag kommer ihåg vart jag har läst olika teorier, så jag kan källhänvisa.

Det där kallas för determinism. som är en filosofisk gren.


Apropå tex Astronomi -

Jag skippar nog den filosofiska biten.

Men man vet ju inte vad kriterierna är. När astrobiologer talar om beboeliga planeter så talar de om planeter där dagens jordeliv skulle kunna överleva. Det har ingenting att göra med att liv UPPSTÅR där. Jorden idag har helt annorlunda atmosfär och annan miljö än vad det hade när det uppstod här för fyra miljarder år sedan.

Det äldsta liv man kan hitta spår av är encelligt liv. En levande cell är ett extremt komplicerat maskineri. Man har ingen aning om hur en sån sak uppstod. Jordens första liv kan mycket väl ha landat här efter att ha uppstått nån annanstans årmiljarder tidigare. Det konstiga med den idén är att allt liv på Jorden är besläktat med varandra utan spår av yttre inflytande. Så då skulle Jorden ha befruktats av nån slags aliens bara en enda gång, så fort Jorden blev beboelig, och sen aldrig igen under miljarder år. Och av aliens så subtila att de inte låter sig detekteras av dagens astronomiska observatorier.

Den här knopen går inte ihop nånstans hur man än vrider och vänder på snöret. Det är ett stort mysterium.