Citat:
Ursprungligen postat av
snuttis
1. Du är psykiskt/fysiskt beroende.
2. Stesolid har lång halveringstid.
3. Du har inte "känt av" "besten" än utan surfar på 15 mg vilket är en stadig och rejäl dos.
Trappa?
5 mg om dagen i två veckor.
Sen tar du 5 mg varannan dag i två veckor.
Efter d tar du 5 mg varannan ångest/nedständhet, rider ut, varannan.
I en månad.
Efter det rider du ut de flesta ångest/depresionsattacker förutom när det bara inte går (försök ändå) och tar då 2 mg vid dessa tillfällen.
Du kommer ha rebounds, waves som går i perioder, dyker upp när du trodde allt va lugnt och förändrar sig. Din hjärna och själ vaknar. Räkna med 1-2 år tills du känner att du börjar känna dig stabil dig. Det är en resa pånyttfödd.
Har du jobb vänner rör på dig hobby?
Rita, tv serier, skapa jobba. Hitta rutiner som får igång dig rutiner som tar ner dig. Rutiner som tar hand om dig, gråt trösta dig, bli galen läk dig.
Ät bra. Drick mycket. Gå och ta massage. Glädje och avslappning samt rytm och rutin.
Stesolid har lång halveringstid.
Det går att äta max 5 mg med 1 veckas mellanrum utan att neuro/fysiologi "fastnar".
Den psykologiska tillbänjningen kvarstår dock trots "nödtablett".
Vinsten av att rida ut det trodda outridbara är din kraft och närvaro i ditt nyuppdaterade jag (som har att ta igen under de 1-2 åren av waves du antagligen kommer gå igenom)
Dock ska tilläggas att vissa har märkligt lindriga utsättningssymtom.
Tack för svar!
Du har rätt, jag måste ta tjuren i hornen. Det känns som att man är i någon jävla dvala hela tiden och tiden står still medan livet passerar förbi. Jag är visserligen hyfsat ångestfri men det beror mest på att jag har lärt mig hantera ångesten med andningstekniker, så jag äter Stesoliden mest för att jag är som du säger beroende, och inte vill uppleva helvetet.
Jag är egentligen inte rädd för helvetet på det sättet då jag genomlidit ångest från avgrunden många gånger under lång tid. Har helt enkelt upplevt lågorna redan så vet att jag klarar det. Problemet är att det kommer gå ut över mitt liv och jag har så mycket jag måste ordna upp redan för att komma på banan igen vilket jag jobbar med hela tiden. Att under 1-2 år må skit vet jag inte om jag klarar nu. Det kommer vara förödande för hela mitt liv då det jag byggt upp för tillfället är skört som en sockerskiva. Ramlar jag ner på botten igen vet jag inte om jag kommer orka, för jag har nog med självmordstankar som det är.
Har flickvän sen ett par år tillbaka men det har inte varit så bra senaste månaderna mycket pga mitt mående som framför allt manifesterar sig på en negativ och dystopisk grundbas. Jag vill inte vara där men jag misstänker att Stesoliden faktiskt kan vara en del av orsaken till måendet (även om jag lidit av depressioner långt innan jag började äta detta).
Problemet är att jag haft så satans otur och förlorat så mycket, både monetärt men framför allt i form av guldchanser som jag har svårt att släppa. Det finns massa trauman och ärr helt enkelt och jag kämpar för att få ordning på mitt liv i motvind redan utan en benso-AT. Jag vet att det aldrig finns något bra tillfälle att sluta, men jag vet också att om jag drabbas av bara hälften av det man läst och hört kommer jag inte klara mitt jobb, förhållandet lär knappast hålla och då vet i helvete hur det går.
Jag har fast jobb men det kräver så satans mycket i form av psykisk närvaro samt att det är ett väldigt socialt jobb. Har dock en bra relation till chefen så kan vara öppen med honom, men det kommer märkas av så klart. Hoppas jag klarar det utan avgiftning. Har redan varit sjukskriven för depression mm i långa perioder och har inte råd på något plan att vara det igen.
Det skulle dock kännas fantastiskt jävla bra att kunna bli kvitt dessa satans piller, hatar att vara beroende av dom. Har god lust att köra cold turkey men ingen bra idé i detta läge utan får väl köra nåt långt nedtrappningsschema. Fan, hatar att jag satt mig i denna situation... man är så jävla korkad när man är som mest sårbar och mår som mest skit.
