__________________
Senast redigerad av Ryggradslus 2019-10-30 kl. 04:17.
Senast redigerad av Ryggradslus 2019-10-30 kl. 04:17.
Citat:
Jag ska faktiskt göra ett försök att bevisa att Gud inte existerar!
Det låter minst sagt magstarkt och är kanske så i överkant. Men beviset är faktiskt rent matematiskt-fysikaliskt, dvs helt naturvetenskapligt. Beviset bygger delvis på den så kalladde EPR-paradoxen.
Albert Einstein kunde aldrig förlika sig med kvantmekanikens brist på determinism. Tillsammans med Podolsky och Rosen konstruerade han ett tankeexperiment (EPR-paradoxen) där ett identiskt fotonpar separerades i tid och rum, samt polarisationstillståndet mättes för den ena fotonen. Mätningen borde medföra att fotonens vågfunktionen kollapsar och antar ett värde. Om kvantmekaniken är korrekt måste båda fotoner, oavsett avståndet dem emellan, samtidigt göra detsamma!
Einstein ansåg detta vara orimligt. Det skulle vara någon sorts spöklik avståndsverkan ("spooky action at a distance"). Han ansåg kvantmekanikens brist på determinism orealistisk, och införde begreppet "dolda variabler" för att försöka (bort)förklara detta. Han menade att det fanns dolda storheter (variabler) som inte var bekanta och systemet därför inte kunde vara deterministiskt bestämt.
Men hur ska något sådant kunna bevisas, eller motbevisas?
År 1964 lyckades den briljante fysikern John Stewart Bell matematiskt visa att utfallen av fysikaliska mätningar blir olika om det föreligger dolda variabler i systemet eller ej. Han härledde en uppsättning olikheter (Bell inequalities) som måste vara uppfyllda för existens av lokala dolda variabler. Det dröjde ytterigare ca 20 år innan Bells olikheter kunde testas experimentellt.
Så vad blev resultatet? Utfallet tituleras "violation of Bell inequalities". Resultatet visar att det inte kan existera några lokala dolda variabler! Einstein hade alltså fel. Kvantmekaniken, trots sin brist på determinism, ger verkligen en fullständig beskrivning av systemet. Och fotonparen uppför sig verkligen på det märkliga sättet. Sådan partikelpar kallas "sammanflätade partiklar" ("entangled particles").
Här är det slut på den matematisk-naturvetenskapliga delen.
Kommen så här långt slog det mig att det är just så här som religiösa beskriver storheten "Gud": en dold storhet verkande i det tysta, helt obekant och icke observerbar för oss!
Gud är alltså en "dold variabel" i systemet.
Men experimenten visar att dylika inte existerar!
Slutsats: det existerar inga dolda variabler, och därmed inte heller någon Gud!
Det låter minst sagt magstarkt och är kanske så i överkant. Men beviset är faktiskt rent matematiskt-fysikaliskt, dvs helt naturvetenskapligt. Beviset bygger delvis på den så kalladde EPR-paradoxen.
Albert Einstein kunde aldrig förlika sig med kvantmekanikens brist på determinism. Tillsammans med Podolsky och Rosen konstruerade han ett tankeexperiment (EPR-paradoxen) där ett identiskt fotonpar separerades i tid och rum, samt polarisationstillståndet mättes för den ena fotonen. Mätningen borde medföra att fotonens vågfunktionen kollapsar och antar ett värde. Om kvantmekaniken är korrekt måste båda fotoner, oavsett avståndet dem emellan, samtidigt göra detsamma!
Einstein ansåg detta vara orimligt. Det skulle vara någon sorts spöklik avståndsverkan ("spooky action at a distance"). Han ansåg kvantmekanikens brist på determinism orealistisk, och införde begreppet "dolda variabler" för att försöka (bort)förklara detta. Han menade att det fanns dolda storheter (variabler) som inte var bekanta och systemet därför inte kunde vara deterministiskt bestämt.
Men hur ska något sådant kunna bevisas, eller motbevisas?
År 1964 lyckades den briljante fysikern John Stewart Bell matematiskt visa att utfallen av fysikaliska mätningar blir olika om det föreligger dolda variabler i systemet eller ej. Han härledde en uppsättning olikheter (Bell inequalities) som måste vara uppfyllda för existens av lokala dolda variabler. Det dröjde ytterigare ca 20 år innan Bells olikheter kunde testas experimentellt.
Så vad blev resultatet? Utfallet tituleras "violation of Bell inequalities". Resultatet visar att det inte kan existera några lokala dolda variabler! Einstein hade alltså fel. Kvantmekaniken, trots sin brist på determinism, ger verkligen en fullständig beskrivning av systemet. Och fotonparen uppför sig verkligen på det märkliga sättet. Sådan partikelpar kallas "sammanflätade partiklar" ("entangled particles").
Här är det slut på den matematisk-naturvetenskapliga delen.
Kommen så här långt slog det mig att det är just så här som religiösa beskriver storheten "Gud": en dold storhet verkande i det tysta, helt obekant och icke observerbar för oss!
Gud är alltså en "dold variabel" i systemet.
Men experimenten visar att dylika inte existerar!
Slutsats: det existerar inga dolda variabler, och därmed inte heller någon Gud!
Intressant argument. Jag skulle dock invända att Gud inte är någon dold variabel i kvantmekanisk mening, snarare tvärtom. En dold variabel är ju en tänkt egenskap som de två sammanflätade partiklarna bär med sig, ungefär som en liten visare, och som håller reda på hur de ska bete sig, var och en för sig, i framtida experiment.
Bell visade att sammanflätningen, det faktum att en mätning på den ena partikeln påverkar den andra partikelns beteende i en liknande mätning, inte kan förklaras med en sådan enkel modell. I stället tvingas vi acceptera att fysiken är icke-lokal, dvs. att två partiklar som en gång varit i kontakt men som nu kan befinna sig ljusår från varandra på sätt och vis fortfarande är samma objekt.
Hur påverkar detta möjligheten för Guds existens? En transcendent och allsmäktig Gud är ju som begreppet vanligen förstås ett väsen eller en kraft bortom tid och rum som kan påverka objekt i vårt fysiska universum och på så sätt styra händelseförloppet.
Observera att det skulle vara svårt att få plats för en sådan Gud om världen var helt deterministisk med ett på förhand givet händelseförlopp. Om alla partiklar alltid rör sig enligt den klassiska fysikens lagar, hur skulle en Gud i så fall kunna gripa in och ändra på händelseförloppet? Det enda som en Gud kan göra i ett sådant universum är att sparka igång det, men sedan rullar allt på som kulan i ett flipperspel.
Den kvantmekaniska obestämbarheten, som innebär att ingenting är bestämt på förhand, öppnar däremot dörren på glänt för ett gudomligt inflytande om man så vill.
Einstein ville rädda den klassiska determinismen. Han sa att Gud inte kastar tärning, och en konsekvens av den synen är att det måste finnas dolda variabler som håller reda på hur partiklar ska bete sig. Men Bell visade att Einstein hade fel. En möjlig slutsats är att om det finns en transcendent och allsmäktig Gud så kastar han inte bara tärning utan bestämmer också resultatet av varje tärningskast.
Tack!
Citat:
Intressant argument. Jag skulle dock invända att Gud inte är någon dold variabel i kvantmekanisk mening, snarare tvärtom. En dold variabel är ju en tänkt egenskap som de två sammanflätade partiklarna bär med sig, ungefär som en liten visare, och som håller reda på hur de ska bete sig, var och en för sig, i framtida experiment.
Bell visade att sammanflätningen, det faktum att en mätning på den ena partikeln påverkar den andra partikelns beteende i en liknande mätning, inte kan förklaras med en sådan enkel modell. I stället tvingas vi acceptera att fysiken är icke-lokal, dvs. att två partiklar som en gång varit i kontakt men som nu kan befinna sig ljusår från varandra på sätt och vis fortfarande är samma objekt.
Hur påverkar detta möjligheten för Guds existens? En transcendent och allsmäktig Gud är ju som begreppet vanligen förstås ett väsen eller en kraft bortom tid och rum som kan påverka objekt i vårt fysiska universum och på så sätt styra händelseförloppet.
Observera att det skulle vara svårt att få plats för en sådan Gud om världen var helt deterministisk med ett på förhand givet händelseförlopp. Om alla partiklar alltid rör sig enligt den klassiska fysikens lagar, hur skulle en Gud i så fall kunna gripa in och ändra på händelseförloppet? Det enda som en Gud kan göra i ett sådant universum är att sparka igång det, men sedan rullar allt på som kulan i ett flipperspel.
Den kvantmekaniska obestämbarheten, som innebär att ingenting är bestämt på förhand, öppnar däremot dörren på glänt för ett gudomligt inflytande om man så vill.
Einstein ville rädda den klassiska determinismen. Han sa att Gud inte kastar tärning, och en konsekvens av den synen är att det måste finnas dolda variabler som håller reda på hur partiklar ska bete sig. Men Bell visade att Einstein hade fel. En möjlig slutsats är att om det finns en transcendent och allsmäktig Gud så kastar han inte bara tärning utan bestämmer också resultatet av varje tärningskast.
Bell visade att sammanflätningen, det faktum att en mätning på den ena partikeln påverkar den andra partikelns beteende i en liknande mätning, inte kan förklaras med en sådan enkel modell. I stället tvingas vi acceptera att fysiken är icke-lokal, dvs. att två partiklar som en gång varit i kontakt men som nu kan befinna sig ljusår från varandra på sätt och vis fortfarande är samma objekt.
Hur påverkar detta möjligheten för Guds existens? En transcendent och allsmäktig Gud är ju som begreppet vanligen förstås ett väsen eller en kraft bortom tid och rum som kan påverka objekt i vårt fysiska universum och på så sätt styra händelseförloppet.
Observera att det skulle vara svårt att få plats för en sådan Gud om världen var helt deterministisk med ett på förhand givet händelseförlopp. Om alla partiklar alltid rör sig enligt den klassiska fysikens lagar, hur skulle en Gud i så fall kunna gripa in och ändra på händelseförloppet? Det enda som en Gud kan göra i ett sådant universum är att sparka igång det, men sedan rullar allt på som kulan i ett flipperspel.
Den kvantmekaniska obestämbarheten, som innebär att ingenting är bestämt på förhand, öppnar däremot dörren på glänt för ett gudomligt inflytande om man så vill.
Einstein ville rädda den klassiska determinismen. Han sa att Gud inte kastar tärning, och en konsekvens av den synen är att det måste finnas dolda variabler som håller reda på hur partiklar ska bete sig. Men Bell visade att Einstein hade fel. En möjlig slutsats är att om det finns en transcendent och allsmäktig Gud så kastar han inte bara tärning utan bestämmer också resultatet av varje tärningskast.
Nu fick jag nåt att bita i!
Återkommer när jag grubblat lite på saken.
__________________
Senast redigerad av GaussBonnet 2019-10-30 kl. 09:42.
Senast redigerad av GaussBonnet 2019-10-30 kl. 09:42.
Skapa ett konto eller logga in för att kommentera
Du måste vara medlem för att kunna kommentera