Svara
- Ämnesverktyg
- Visa första olästa
- Hitta inlägg efter datum
Sekunderna efter skotten var hon knappast mycket stressad utan var uppmärksam och sökte hjälp. Minnesforskarna anser att man även i en traumatisk situation kan minnas lika bra eller till och med bättre. Du har 0 koll men är man en efterbliven crimeidiot som du så är det inte så konstigt i.o.f.s. Du påstod att det var två mördare återigen bevis för att du är en total idiot.
Citat:
Sekunderna efter skotten var hon knappast mycket stressad utan var uppmärksam och sökte hjälp. Minnesforskarna anser att man även i en traumatisk situation kan minnas lika bra eller till och med bättre. Du har 0 koll men är man en efterbliven crimeidiot som du så är det inte så konstigt i.o.f.s. Du påstod att det var två mördare återigen bevis för att du är en total idiot.
Vittnena ljög alltså? Och även Lisbet i första förhöret?
__________________
Senast redigerad av Crime-boy2 2019-10-26 kl. 21:07.
Senast redigerad av Crime-boy2 2019-10-26 kl. 21:07.
Lisbet var knappast hysterisk eller mycket stressad sekunderna efter skotten. Hon sade att hon var mycket uppmärksam och letade efter hjälp. Det låter helt logiskt men svårt för en crimeboy att förstå. Det var bara mördaren, Olof och Lisbet på mordplatsen sekunderna efter skotten. De andra vittnena var inte där just då. När hon såg att Olof låg blödande på marken så blev hon chockad men det skulle de flesta bli som är normala. Det var heller inte samstämmiga uppgifter om att Lisbet var mycket chockad t ex vittnet Stig E ansåg att man kunde prata med Lisbet utan problem. Minnesforskarna har visat att man även i en traumatisk händelse, situation kan uppfatta saker korrekt eller till och med bättre än i en vardaglig situation, händelse.
Citat:
Lisbet var knappast hysterisk eller mycket stressad sekunderna efter skotten. Hon sade att hon var mycket uppmärksam och letade efter hjälp. Det låter helt logiskt men svårt för en crimeboy att förstå. Det var bara mördaren, Olof och Lisbet på mordplatsen sekunderna efter skotten. De andra vittnena var inte där just då. När hon såg att Olof låg blödande på marken så blev hon chockad men det skulle de flesta bli som är normala. Det var heller inte samstämmiga uppgifter om att Lisbet var mycket chockad t ex vittnet Stig E ansåg att man kunde prata med Lisbet utan problem. Minnesforskarna har visat att man även i en traumatisk händelse, situation kan uppfatta saker korrekt eller till och med bättre än i en vardaglig situation, händelse.
Läs då vad Eva H berättade.
Citat:
Jag hoppas verkligen att Borgström är felciterad för så korkad kan han inte vara. Förstår du inte hur dumt det är att resonera på det sättet? Analogt med; "eftersom det inte finns något påtagligt bevis för någon annan så ökar sannolikheten för att Quick mördade Johan Asplund".Det är bara dina subjektiva åsikter, spekulationer och påståenden som den inskränkte person du är. Hennes signalement på mördaren våren 1986 stämde bra på CP men det är för svårt för dig att läsa och förstå. Därmed inte sagt att Lisbet pekade ut rätt person- fanns rimligt tvivel så det var rätt av hovrätten att inte döma CP för mordet enligt mig i.a.f. Det har inte dykt upp bevis som håller i domstol mot någon annan efter 33 år vilket enligt advokat Borgström som var expertkommentator i rättegångarna 1989 ökar sannolikheten för att det var CP. I en intervju år 2011 säger Borgström:
"Sannolikheten ökar"
Advokat Claes Borgström, som följde domstolsförhandlingarna som expertkommentator åt Ekot, säger:
- När det var slut kände jag att det kan vara Pettersson, men det kan också vara på något annat sätt och det kan finnas någon konspirationshistoria bakom. Men numera, i och med att det inte finns något påtagligt som pekar i en annan riktning, så ökar sannolikheten för att det faktiskt var Christer Pettersson."
"Sannolikheten ökar"
Advokat Claes Borgström, som följde domstolsförhandlingarna som expertkommentator åt Ekot, säger:
- När det var slut kände jag att det kan vara Pettersson, men det kan också vara på något annat sätt och det kan finnas någon konspirationshistoria bakom. Men numera, i och med att det inte finns något påtagligt som pekar i en annan riktning, så ökar sannolikheten för att det faktiskt var Christer Pettersson."
Sedan ditt påstående om Lisbeths vittnesmål. Det är lätt att visa hur det är fråga om ett planterat minne. Bara att följa utvecklingen av hennes utsagor i takt med att hon diskuterar med andra inblandade, publiceringen av fantombild, etc. Från förhören
Citat:
(Långt avstånd- mörkt. Inget ansikte-ingen blick)
Snett bakifrån såg hon hur en man sprang in på Tunnelgatan. Han stannade en bit in och vände sig om och fortsatte. …. I övrigt lade fru Palme inte märke till några detaljer i vare sig utseende eller klädsel.
8 mars sedan fantombilden publicerats:
Citat:
(Fantombilden börjar ge innehåll åt ”ansiktet” inne i gränden – rundare och fylligare. Mun och näsa raka stämmer väl med fantombilden och kan vara en effekt av denna)
Mannen som sprang in på Tunnelgatan hade ett något rundare fylligare ansikte än det på fotot. Dragen i övrigt, mun och näsa, uppfattade hon som raka.
25 mars i förhör med Holmér:
Citat:
. ( den ”stirrande blicken” dyker nu upp tillsammans med ytterligare nya detaljer. Inte heller detta förhör är bandat och det går då inte att härleda hur den stirrande blicken tillkommit, men från och med nu är den etablerad i ”minnet”. Mannen har blivit ”gärningsman”. ”Ljus blick” – ”vit överläpp” associerar knappast till CP)
Gärningsmannen har stirrande blick –ljus blick – kindknotorna är liksom bulliga – vit överläpp – kort hals – uppdragna axlar – ett kompakt utseende
Är det något som minnespsykologer är överens om efter ett trekvarts sekel av experimentella undersökningar så är det att inkodningen i långtidsminnet väsentligt försämras under stress.
Dessa omständigheter punkterar definitivt all trovärdighet kring Lisbeths vittnesmål.
Citat:
Jag hoppas verkligen att Borgström är felciterad för så korkad kan han inte vara. Förstår du inte hur dumt det är att resonera på det sättet? Analogt med; "eftersom det inte finns något påtagligt bevis för någon annan så ökar sannolikheten för att Quick mördade Johan Asplund".
Sedan ditt påstående om Lisbeths vittnesmål. Det är lätt att visa hur det är fråga om ett planterat minne. Bara att följa utvecklingen av hennes utsagor i takt med att hon diskuterar med andra inblandade, publiceringen av fantombild, etc. Från förhören
(Långt avstånd- mörkt. Inget ansikte-ingen blick)
8 mars sedan fantombilden publicerats: (Fantombilden börjar ge innehåll åt ”ansiktet” inne i gränden – rundare och fylligare. Mun och näsa raka stämmer väl med fantombilden och kan vara en effekt av denna)
25 mars i förhör med Holmér: . ( den ”stirrande blicken” dyker nu upp tillsammans med ytterligare nya detaljer. Inte heller detta förhör är bandat och det går då inte att härleda hur den stirrande blicken tillkommit, men från och med nu är den etablerad i ”minnet”. Mannen har blivit ”gärningsman”. ”Ljus blick” – ”vit överläpp” associerar knappast till CP)
Är det något som minnespsykologer är överens om efter ett trekvarts sekel av experimentella undersökningar så är det att inkodningen i långtidsminnet väsentligt försämras under stress.
Dessa omständigheter punkterar definitivt all trovärdighet kring Lisbeths vittnesmål.
Sedan ditt påstående om Lisbeths vittnesmål. Det är lätt att visa hur det är fråga om ett planterat minne. Bara att följa utvecklingen av hennes utsagor i takt med att hon diskuterar med andra inblandade, publiceringen av fantombild, etc. Från förhören
(Långt avstånd- mörkt. Inget ansikte-ingen blick)
8 mars sedan fantombilden publicerats: (Fantombilden börjar ge innehåll åt ”ansiktet” inne i gränden – rundare och fylligare. Mun och näsa raka stämmer väl med fantombilden och kan vara en effekt av denna)
25 mars i förhör med Holmér: . ( den ”stirrande blicken” dyker nu upp tillsammans med ytterligare nya detaljer. Inte heller detta förhör är bandat och det går då inte att härleda hur den stirrande blicken tillkommit, men från och med nu är den etablerad i ”minnet”. Mannen har blivit ”gärningsman”. ”Ljus blick” – ”vit överläpp” associerar knappast till CP)
Är det något som minnespsykologer är överens om efter ett trekvarts sekel av experimentella undersökningar så är det att inkodningen i långtidsminnet väsentligt försämras under stress.
Dessa omständigheter punkterar definitivt all trovärdighet kring Lisbeths vittnesmål.
Quickfallen och Palmemordet är inte detsamma. Du tar upp t ex Asplund men hans kropp har inte ens hittats och där fanns det inga vittnen på mordplatsen heller m.m. I Quickfallen utreddes knappt inte andra gärningsmän än Quick men Palmeutredningen är en bland världens största mordutredningar och man har utrett en massa teorier och spår m.m. Kan dock hålla med om att de haft för stor inriktning på kurder och CP. De fick tips om CP redan våren 1986 men tyvärr utredde de honom inte ordentligt förrän 2,5 år senare. Att det inte dykt upp bevis mot någon annan efter över 33 år minskar knappast inte sannolikheten för att det var CP. Det betyder dock inte att man kan säga att CP var skyldig till mordet.
Man måste kunna ta upp saker som var besvärande mot CP också t ex alla dem som såg honom utanför Grand på mordkvällen där ett par st även kände honom, att han uttalat sig fientligt, hofullt om Palme och socialdemokratin för flera oberoende vittnen, erkänt mordet, två personer som sett en magnumrevolver hemma hos CP tiden för mordet, Cedergrens erkännande att han gett en magnumrevolver till CP kort tid innan mordet m.m. På flashback och bloggar kan man inte ens antyda att CP kunde varit skyldig fast han blev dömd av tingsrätten och fick en resningsansökan emot sig till HD som riksåklagaren och fyra palmeåklagare skickade in. Som om privatpersoner skulle veta bättre- knappast.
Det är vad vittnespsykologen Holgersson kom fram till. Jag har bara skrivit att minnesforskare som t ex SÅC och Lars Göran Nilsson var av annan uppfattning. Nilsson sade i DN-intervjun år 2001 att det inte var konstigt att Lisbet pekade ut CP som mördaren. Det är en helt annan uppfattning än vad Holgersson hade. Vem av dem som hade rätt vet vi som sagt inte. Man kan inte tvärsäkert säga att Holgersson hade rätt och Nilsson fel.
Det sista verkar inte stämma, jag har länkat tidigare till att man snarare kan minnas traumatiska händelser under lång tid. SÅC har sagt det och även tillsammans med Nilsson. Vittnespsykologerna och minnesforskarna är inte alls överens i den saken som du påstår.
https://www.svd.se/myten-om-det-borttrangda-traumat
Myten om det bortträngda traumat
28 sep, 2004
"Människor som råkar ut för traumatiska händelser, som svåra olyckor eller sexuella övergrepp, brukar minnas dem väl, även efter lång tid. Ju mera upprörande och emotionellt belastande ett trauma varit, desto bättre minns vi det, särskilt dess centrala aspekter. Svenska forskare som Lars-Göran Nilsson och Sven-Åke Christianson vid Stockholms universitet har varit pionjärer inom området minne och emotioner och de har visat att det goda minnet för centrala detaljer i traumat motsvaras av sämre minne för mindre viktiga delar. Detta är ett viktigt resultat, men kvar står huvudtesen: ju starkare trauma, desto bättre minns vi det."
https://fof.se/tidning/2014/3/artikel/det-stora-kriget-om-borttrangda-minnen
Under 1980- och 90-talen bedrev Elizabeth Loftus ett forskningssamarbete med den svenska minnesforskaren Sven Å. Christianson, professor i psykologi. Tillsammans publicerade de ett tiotal vetenskapliga arbeten som visar att trauma och stark negativ stress underlättar, snarare än försvårar för minnet. Sven Å. Christianson har i 30 års tid forskat om det mänskliga minnet, och har den senaste tiden blivit omtalad för sin medverkan som sakkunnig i fallet Thomas Quick. Trots att han nu utmålas som förespråkare för att bortträngda minnen existerar, menar han själv att hans forskning visar på det motsatta:
– Vi människor minns negativa traumatiska händelser väl, bortträngning är ett mycket ovanligt fenomen. Våra studier visar att vittnen är tillförlitliga när det gäller starkt känsloladdade händelser, speciellt med avseende på det centrala i händelseförloppet, säger han.
https://www.minabibliotek.se/work/traumatiska-minnen?id=51c00321-a983-0d27-c7a6-985b87c6e916&catalogId=e1c7e747-c978-4529-a915-6f3b4f93fd2a&workId=fa1d9f02-dba0-488e-b353-a0bd00e36b51
Minnesforskarna har även sagt detta: Det är belagt att central, känslomässigt stark information minns man mycket bra, även under en lång tid. Att Lisbeth Palme inte kom ihåg så mycket under det första förhöret är inte konstigt. Hon befann sig då i chock efter makens död. Att hon senare kunde dra sig till minnes detaljer behöver inte alls betyda att hon påverkats utifrån.
Holgersson ansåg snarare att hon blev påverkad av fantombilden, media och andra vittnen- en planterad minnesbild. SÅC eller Nilsson har inte pratat om någon planterad minnesbild. Experterna var oense.
Citat:
Vittnet Lars Erik E satt i en bil utanför Grand och han sade i förhör att det fanns fler bilar där bland en som var vit. http://lennartremstam.blogspot.com/2015/05/grandvittne-ericsson.html
En teori där Christer Pettersson inte är ensam mördare.
Lennart G hade under mordkvällen varit i Stockholm med sin egen bil för att köra s.k. svarttaxi. Därvid hade han vid fyra tillfällen under bilfärd observerat Christer P, som han kände väl till och igen från den tid då han levde i kriminella missbrukskretsar.
Den första observationen gjordes på Tegnérgatan, vid en antikaffär mellan Döbelnsgatan och Luntmakargatan. Denna observation gjorde han mellan 22.15 och 22.30. Han hade ögonkontakt med Christer P, enligt vad han uppgav vid senare förhör.
Det andra tillfället var vid Sveavägen 108 – en fastighet han kände till eftersom han hade städuppdrag där. Klockan var då 22.40-22.45.
Den tredje observationen av Christer P gjorde han utanför biografen Grand ungefär kl 23. Han hade sett en ljus bil stående utanför biografen med motorn på. Christer P stod och tittade in i biografen. Han erinrade sig att han kan ha stannat till jämte den bil som stått med motorn på. Han stängde själv inte av motorn, men såg Christer P som tittade in mot biografen. Christer P vände sig då om och tittade in i Lennart G:s bil. Lennart G kunde då konstatera att det var Christer P.
Vid det fjärde tillfället körde Lennart G Sveavägen, då han såg Christer P stå vid Dekorima, i hörnan Sveavägen-Tunnelgatan (dvs. vid mordplatsen). Christer P stod vänd med ansiktet in mot butiksfönstret. När Lennart G hade passerat förbi Tunnelgatan hörde han två smällar. Han vred sig om och förstod att det var Christer P som sköt skarpt. Han var helt övertygad om att skotten var ämnade för honom, varför han gasade på och for raka vägen hem.
Lennart Gs uppgifter kan sättas i samband med Sigge Cs och Reine Js uppgifter om en silverfärgad bil som blockerade vägen på Luntmakargatan vid tiden för mordet.
Om man lägger pussel med uppgifterna så kan man få uppfattningen att Christer P väntade vid Grand tills han såg Palme komma. Han kan eventuellt ha följt honom på avstånd för att när Palme korsade Sveavägen fått skjuts med den ljusa bilen Adolf Fredriks kyrkogata, Luntmakargatan till den plats där Sigge Cs bil blev blockerad. Där kan Christer P blivit avsläppt och gått till Dekorima och väntat.
Enligt Ölvebro har PU haft kontakt med föraren till den bil som stoppade Sigge och Reine och denne har i stort bekräftat deras berättelse, men att händelsen skulle ha skett c:a 20 minuter efter mordet.
Uppgifterna är hämtade från SOU 1999:88 samt förhör. Såväl Sigge, Reine som Lennart var kriminella personer vars uppgifter kan ifrågasättas. Men vad jag ifrågasätter är varför PU aldrig varit villig att utreda ifall CP skulle ha kunnat haft medhjälpare? De har tillgång till uppgifter som antyder det.
Lennart G hade under mordkvällen varit i Stockholm med sin egen bil för att köra s.k. svarttaxi. Därvid hade han vid fyra tillfällen under bilfärd observerat Christer P, som han kände väl till och igen från den tid då han levde i kriminella missbrukskretsar.
Den första observationen gjordes på Tegnérgatan, vid en antikaffär mellan Döbelnsgatan och Luntmakargatan. Denna observation gjorde han mellan 22.15 och 22.30. Han hade ögonkontakt med Christer P, enligt vad han uppgav vid senare förhör.
Det andra tillfället var vid Sveavägen 108 – en fastighet han kände till eftersom han hade städuppdrag där. Klockan var då 22.40-22.45.
Den tredje observationen av Christer P gjorde han utanför biografen Grand ungefär kl 23. Han hade sett en ljus bil stående utanför biografen med motorn på. Christer P stod och tittade in i biografen. Han erinrade sig att han kan ha stannat till jämte den bil som stått med motorn på. Han stängde själv inte av motorn, men såg Christer P som tittade in mot biografen. Christer P vände sig då om och tittade in i Lennart G:s bil. Lennart G kunde då konstatera att det var Christer P.
Vid det fjärde tillfället körde Lennart G Sveavägen, då han såg Christer P stå vid Dekorima, i hörnan Sveavägen-Tunnelgatan (dvs. vid mordplatsen). Christer P stod vänd med ansiktet in mot butiksfönstret. När Lennart G hade passerat förbi Tunnelgatan hörde han två smällar. Han vred sig om och förstod att det var Christer P som sköt skarpt. Han var helt övertygad om att skotten var ämnade för honom, varför han gasade på och for raka vägen hem.
Lennart Gs uppgifter kan sättas i samband med Sigge Cs och Reine Js uppgifter om en silverfärgad bil som blockerade vägen på Luntmakargatan vid tiden för mordet.
Om man lägger pussel med uppgifterna så kan man få uppfattningen att Christer P väntade vid Grand tills han såg Palme komma. Han kan eventuellt ha följt honom på avstånd för att när Palme korsade Sveavägen fått skjuts med den ljusa bilen Adolf Fredriks kyrkogata, Luntmakargatan till den plats där Sigge Cs bil blev blockerad. Där kan Christer P blivit avsläppt och gått till Dekorima och väntat.
Enligt Ölvebro har PU haft kontakt med föraren till den bil som stoppade Sigge och Reine och denne har i stort bekräftat deras berättelse, men att händelsen skulle ha skett c:a 20 minuter efter mordet.
Uppgifterna är hämtade från SOU 1999:88 samt förhör. Såväl Sigge, Reine som Lennart var kriminella personer vars uppgifter kan ifrågasättas. Men vad jag ifrågasätter är varför PU aldrig varit villig att utreda ifall CP skulle ha kunnat haft medhjälpare? De har tillgång till uppgifter som antyder det.
Citat:
Det finns andra än Quick som utretts som misstänkta i Asplundfallet, men det hör inte riktigt hit.Quickfallen och Palmemordet är inte detsamma. Du tar upp t ex Asplund men hans kropp har inte ens hittats och där fanns det inga vittnen på mordplatsen heller m.m. I Quickfallen utreddes knappt inte andra gärningsmän än Quick men Palmeutredningen är en bland världens största mordutredningar och man har utrett en massa teorier och spår m.m. Kan dock hålla med om att de haft för stor inriktning på kurder och CP. De fick tips om CP redan våren 1986 men tyvärr utredde de honom inte ordentligt förrän 2,5 år senare. Att det inte dykt upp bevis mot någon annan efter över 33 år minskar knappast inte sannolikheten för att det var CP. Det betyder dock inte att man kan säga att CP var skyldig till mordet.
Man måste kunna ta upp saker som var besvärande mot CP också t ex alla dem som såg honom utanför Grand på mordkvällen där ett par st även kände honom, att han uttalat sig fientligt, hofullt om Palme och socialdemokratin för flera oberoende vittnen, erkänt mordet, två personer som sett en magnumrevolver hemma hos CP tiden för mordet, Cedergrens erkännande att han gett en magnumrevolver till CP kort tid innan mordet m.m. På flashback och bloggar kan man inte ens antyda att CP kunde varit skyldig fast han blev dömd av tingsrätten och fick en resningsansökan emot sig till HD som riksåklagaren och fyra palmeåklagare skickade in. Som om privatpersoner skulle veta bättre- knappast.
Det är vad vittnespsykologen Holgersson kom fram till. Jag har bara skrivit att minnesforskare som t ex SÅC och Lars Göran Nilsson var av annan uppfattning. Nilsson sade i DN-intervjun år 2001 att det inte var konstigt att Lisbet pekade ut CP som mördaren. Det är en helt annan uppfattning än vad Holgersson hade. Vem av dem som hade rätt vet vi som sagt inte. Man kan inte tvärsäkert säga att Holgersson hade rätt och Nilsson fel.
Det sista verkar inte stämma, jag har länkat tidigare till att man snarare kan minnas traumatiska händelser under lång tid. SÅC har sagt det och även tillsammans med Nilsson. Vittnespsykologerna och minnesforskarna är inte alls överens i den saken som du påstår.
https://www.svd.se/myten-om-det-borttrangda-traumat
Myten om det bortträngda traumat
28 sep, 2004
"Människor som råkar ut för traumatiska händelser, som svåra olyckor eller sexuella övergrepp, brukar minnas dem väl, även efter lång tid. Ju mera upprörande och emotionellt belastande ett trauma varit, desto bättre minns vi det, särskilt dess centrala aspekter. Svenska forskare som Lars-Göran Nilsson och Sven-Åke Christianson vid Stockholms universitet har varit pionjärer inom området minne och emotioner och de har visat att det goda minnet för centrala detaljer i traumat motsvaras av sämre minne för mindre viktiga delar. Detta är ett viktigt resultat, men kvar står huvudtesen: ju starkare trauma, desto bättre minns vi det."
https://fof.se/tidning/2014/3/artikel/det-stora-kriget-om-borttrangda-minnen
Under 1980- och 90-talen bedrev Elizabeth Loftus ett forskningssamarbete med den svenska minnesforskaren Sven Å. Christianson, professor i psykologi. Tillsammans publicerade de ett tiotal vetenskapliga arbeten som visar att trauma och stark negativ stress underlättar, snarare än försvårar för minnet. Sven Å. Christianson har i 30 års tid forskat om det mänskliga minnet, och har den senaste tiden blivit omtalad för sin medverkan som sakkunnig i fallet Thomas Quick. Trots att han nu utmålas som förespråkare för att bortträngda minnen existerar, menar han själv att hans forskning visar på det motsatta:
– Vi människor minns negativa traumatiska händelser väl, bortträngning är ett mycket ovanligt fenomen. Våra studier visar att vittnen är tillförlitliga när det gäller starkt känsloladdade händelser, speciellt med avseende på det centrala i händelseförloppet, säger han.
https://www.minabibliotek.se/work/traumatiska-minnen?id=51c00321-a983-0d27-c7a6-985b87c6e916&catalogId=e1c7e747-c978-4529-a915-6f3b4f93fd2a&workId=fa1d9f02-dba0-488e-b353-a0bd00e36b51
Minnesforskarna har även sagt detta: Det är belagt att central, känslomässigt stark information minns man mycket bra, även under en lång tid. Att Lisbeth Palme inte kom ihåg så mycket under det första förhöret är inte konstigt. Hon befann sig då i chock efter makens död. Att hon senare kunde dra sig till minnes detaljer behöver inte alls betyda att hon påverkats utifrån.
Holgersson ansåg snarare att hon blev påverkad av fantombilden, media och andra vittnen- en planterad minnesbild. SÅC eller Nilsson har inte pratat om någon planterad minnesbild. Experterna var oense.
Man måste kunna ta upp saker som var besvärande mot CP också t ex alla dem som såg honom utanför Grand på mordkvällen där ett par st även kände honom, att han uttalat sig fientligt, hofullt om Palme och socialdemokratin för flera oberoende vittnen, erkänt mordet, två personer som sett en magnumrevolver hemma hos CP tiden för mordet, Cedergrens erkännande att han gett en magnumrevolver till CP kort tid innan mordet m.m. På flashback och bloggar kan man inte ens antyda att CP kunde varit skyldig fast han blev dömd av tingsrätten och fick en resningsansökan emot sig till HD som riksåklagaren och fyra palmeåklagare skickade in. Som om privatpersoner skulle veta bättre- knappast.
Det är vad vittnespsykologen Holgersson kom fram till. Jag har bara skrivit att minnesforskare som t ex SÅC och Lars Göran Nilsson var av annan uppfattning. Nilsson sade i DN-intervjun år 2001 att det inte var konstigt att Lisbet pekade ut CP som mördaren. Det är en helt annan uppfattning än vad Holgersson hade. Vem av dem som hade rätt vet vi som sagt inte. Man kan inte tvärsäkert säga att Holgersson hade rätt och Nilsson fel.
Det sista verkar inte stämma, jag har länkat tidigare till att man snarare kan minnas traumatiska händelser under lång tid. SÅC har sagt det och även tillsammans med Nilsson. Vittnespsykologerna och minnesforskarna är inte alls överens i den saken som du påstår.
https://www.svd.se/myten-om-det-borttrangda-traumat
Myten om det bortträngda traumat
28 sep, 2004
"Människor som råkar ut för traumatiska händelser, som svåra olyckor eller sexuella övergrepp, brukar minnas dem väl, även efter lång tid. Ju mera upprörande och emotionellt belastande ett trauma varit, desto bättre minns vi det, särskilt dess centrala aspekter. Svenska forskare som Lars-Göran Nilsson och Sven-Åke Christianson vid Stockholms universitet har varit pionjärer inom området minne och emotioner och de har visat att det goda minnet för centrala detaljer i traumat motsvaras av sämre minne för mindre viktiga delar. Detta är ett viktigt resultat, men kvar står huvudtesen: ju starkare trauma, desto bättre minns vi det."
https://fof.se/tidning/2014/3/artikel/det-stora-kriget-om-borttrangda-minnen
Under 1980- och 90-talen bedrev Elizabeth Loftus ett forskningssamarbete med den svenska minnesforskaren Sven Å. Christianson, professor i psykologi. Tillsammans publicerade de ett tiotal vetenskapliga arbeten som visar att trauma och stark negativ stress underlättar, snarare än försvårar för minnet. Sven Å. Christianson har i 30 års tid forskat om det mänskliga minnet, och har den senaste tiden blivit omtalad för sin medverkan som sakkunnig i fallet Thomas Quick. Trots att han nu utmålas som förespråkare för att bortträngda minnen existerar, menar han själv att hans forskning visar på det motsatta:
– Vi människor minns negativa traumatiska händelser väl, bortträngning är ett mycket ovanligt fenomen. Våra studier visar att vittnen är tillförlitliga när det gäller starkt känsloladdade händelser, speciellt med avseende på det centrala i händelseförloppet, säger han.
https://www.minabibliotek.se/work/traumatiska-minnen?id=51c00321-a983-0d27-c7a6-985b87c6e916&catalogId=e1c7e747-c978-4529-a915-6f3b4f93fd2a&workId=fa1d9f02-dba0-488e-b353-a0bd00e36b51
Minnesforskarna har även sagt detta: Det är belagt att central, känslomässigt stark information minns man mycket bra, även under en lång tid. Att Lisbeth Palme inte kom ihåg så mycket under det första förhöret är inte konstigt. Hon befann sig då i chock efter makens död. Att hon senare kunde dra sig till minnes detaljer behöver inte alls betyda att hon påverkats utifrån.
Holgersson ansåg snarare att hon blev påverkad av fantombilden, media och andra vittnen- en planterad minnesbild. SÅC eller Nilsson har inte pratat om någon planterad minnesbild. Experterna var oense.
Du förstod inte den haltande logiken i Borgströms utlägg, eller hur? Det var den det gällde.
Varken SÅC eller Nilsson granskade Lisbeths vittnesmål. Förstår du att Nilsson pratade om minnet i allmänhet? Anta nu att Lisbeth INTE var stressad och mindes händelsen väl; varför uppgav hon inget signalement dagen efter? Hur kom det sig att det hon så småningom angav knappast stämde in på CP? (raka anletsdrag, ljus blick). Det kan du inte förklara och ingen annan har heller lyckats förklara det.
Du verkar inte alls känna till vilken destruktiv roll SÅC (och i viss mån Borgström) spelade i fallet Quick. Han mer än någon annan bär ansvaret för debaclet.
Sedan allt snack om Grand. Om CP uppehållit sig i närheten är det iofs inte det minsta besvärande för honom. Spelklubben var ju belägen i närheten.
Och allt detta babbel om CPs påstådda palmehat, revolvrar i hans lägenhet, etc. Inte ett dyft av det slaget fanns med bland de tusentals tips som kom in efter mordet. Först när han blev känd i media kom det en uppsjö av "vittnesmål" av det slaget. Inte heller den minsta indikation på något palmehat i korrespondensen med Tingström lyckades man hitta.
Skapa ett konto eller logga in för att kommentera
Du måste vara medlem för att kunna kommentera