Citat:
Tror du har rätt i din beskrivning av gärningen. Fast jag tror hon slog hans huvud med tillhygge istället för strypning. Men det lär visa sig. Båda våra gissningar är lika goda. Barn är så utsatta med enbart en förälder. De är helt utlämnade. Ballar den personen ur så är barnet ganska skyddslös. Om jag minns rätt så kommer åtal väckas nästa vecka - typ 30 el 31 okt.
Har inte orkat läsa alla inlägg men i alla fall 3/4.
Hela händelsen är tragiskt. Som det framkommit i tråden lider mamman av någon form av psykisk åkomma. Borderline eller whatever. Hon har haft beroendeproblemstik. Äter mediciner. Dricker vin varje kväll. Tidigare dömd för våldsbrott.
Psykiatriska diagnoser har ganska hög ärftlighet. Sonen kanske också hade någon funktionsnedsättning. En granne beskriver pojken som väldigt aktiv med mycket spring i benen när de sett honom ute. Han beskrivs som trotsig vid läggdags. Osar ADHD.
Barn med funktionsnedsättningar löper fem gånger så hög risk som "normala" barn att utsättas för våld. Risken ökar nog betydligt om man dessutom har en förälder som är våldsbenägen.
Min teori: Barnet har återigen trotsat vid läggdags. Mamman är slutkörd. Längtar efter soffan och att få börja hinka i sig vin. Barnet trotsar, bråkar. Hon blir förbannad. Ryter ifrån. Sonen bryr sig inte, han har hört det så många gånger förut. Mamman är inte det minsta lågaffektiv och sonen triggas av hennes affekter och blir mer och mer trotsig. Sonen springer runt i bostaden. Mamman har fått nog! Han lyssnar inte på tillsägelser och nu ska hon minsann visa honom vem som bestämmer. Kosta vad det kosta vill. Sonen springer runt, skrattar åt henne som jagar honom. Han kryper in under bordet. Hon drar bort stolarna för att få fram honom men han springer iväg till vardagsrummet. Tillbaka till köket. Till slut får hon tag på honom och bär honom till sängen. Han vill inte ligga där och försöker ta sig upp. Hon håller då fast honom. Han får panik. Skriker. Gråter. Är förbannad och ledsen. Hon tar hårdare tag för att nu är måttet rågat. Han stryps av hennes övervåld...
Därför har grannarna hört möbler. Därför medger hon visst våld. Hon har brukat våld, men inte i mening att döda honom.. Det är min teori.
Hur som helst så har hon redan i början av mitt påstådda scenario gått över gränsen för vad som är ok!! Har man ett svårhanterlig barn behöver man söka stöd och hjälp. Socialtjänsten borde varit inkopplad för längesen med tanke på hennes historik med psykisk ohälsa, beroendeproblemstik och våldsbrott hon dömts för. Jag skäms för vårt samhälle som inte kan se till att skydda dessa barn. Jag sörjer denna lilla pojke som förmodligen inte fått uppleva mycket rätt i sitt liv. Det är tufft med en sjuk mamma. Borderline är ju en sjukdom där det vänder väldigt snabbt. Pojken har förmodligen haft en väldigt ambivalent anknytning till sin mamma på grund av detta..
Tragiskt beskriver inte detta nog...
♡ VILA I FRID LILLA E! ♡
Hela händelsen är tragiskt. Som det framkommit i tråden lider mamman av någon form av psykisk åkomma. Borderline eller whatever. Hon har haft beroendeproblemstik. Äter mediciner. Dricker vin varje kväll. Tidigare dömd för våldsbrott.
Psykiatriska diagnoser har ganska hög ärftlighet. Sonen kanske också hade någon funktionsnedsättning. En granne beskriver pojken som väldigt aktiv med mycket spring i benen när de sett honom ute. Han beskrivs som trotsig vid läggdags. Osar ADHD.
Barn med funktionsnedsättningar löper fem gånger så hög risk som "normala" barn att utsättas för våld. Risken ökar nog betydligt om man dessutom har en förälder som är våldsbenägen.
Min teori: Barnet har återigen trotsat vid läggdags. Mamman är slutkörd. Längtar efter soffan och att få börja hinka i sig vin. Barnet trotsar, bråkar. Hon blir förbannad. Ryter ifrån. Sonen bryr sig inte, han har hört det så många gånger förut. Mamman är inte det minsta lågaffektiv och sonen triggas av hennes affekter och blir mer och mer trotsig. Sonen springer runt i bostaden. Mamman har fått nog! Han lyssnar inte på tillsägelser och nu ska hon minsann visa honom vem som bestämmer. Kosta vad det kosta vill. Sonen springer runt, skrattar åt henne som jagar honom. Han kryper in under bordet. Hon drar bort stolarna för att få fram honom men han springer iväg till vardagsrummet. Tillbaka till köket. Till slut får hon tag på honom och bär honom till sängen. Han vill inte ligga där och försöker ta sig upp. Hon håller då fast honom. Han får panik. Skriker. Gråter. Är förbannad och ledsen. Hon tar hårdare tag för att nu är måttet rågat. Han stryps av hennes övervåld...
Därför har grannarna hört möbler. Därför medger hon visst våld. Hon har brukat våld, men inte i mening att döda honom.. Det är min teori.
Hur som helst så har hon redan i början av mitt påstådda scenario gått över gränsen för vad som är ok!! Har man ett svårhanterlig barn behöver man söka stöd och hjälp. Socialtjänsten borde varit inkopplad för längesen med tanke på hennes historik med psykisk ohälsa, beroendeproblemstik och våldsbrott hon dömts för. Jag skäms för vårt samhälle som inte kan se till att skydda dessa barn. Jag sörjer denna lilla pojke som förmodligen inte fått uppleva mycket rätt i sitt liv. Det är tufft med en sjuk mamma. Borderline är ju en sjukdom där det vänder väldigt snabbt. Pojken har förmodligen haft en väldigt ambivalent anknytning till sin mamma på grund av detta..
Tragiskt beskriver inte detta nog...
♡ VILA I FRID LILLA E! ♡