Erbjudande eller Ärbjudande?

Det finns mängder av olika svenska dialekter där ord uttalas olika, ibland är t.o.m. grammatiken lite olika. I skriftspråket vore det svårt om alla skrev på sin dialekt, varför man valt en variant. I t.ex. Svealand säger man "kvinner, flicker, kyrker" osv, i Götaland "kvinnor, flickor, kyrkor". Skriftspråket har valt den götaländska varianten i detta fall, men de kunde lika gärma gjort tvärtom.

När någon från Malmö säger "ett mygg, flera mygg" är det inte fel, inte heller när en stockholmare säger "en mygga, flera mygger" eller en göteborgare säger "en mygga, flera myggor". Men man har i detta fall valt den variant som göteborgaren talar i skriftspråket. I östra Svealand heter det t.ex. "djurna, barna, husna, träna, livna", inte "djuren, barnen, husen, träden, liven" som man stavar det. Likaså heter det t.ex. "mena på" och inte "mena att" i östra Svealand. Så att du ibland tror att folk gör fel, är nog snarare att du märker att de talar en annan dialekt än du gör och skriftspråket valt. Jag tycker snarare att fler och fler övergivit sin dialekt och allt mer börjat tala som de skriver, men det är kanske bara min känsla?

Det är snarare orden som är felstavade. Det riktiga språket är det talade språket eftersom det tillkom först. Det skrivna språket försöker representera det talade språket, ej tvärtom.

Vad pekar på att det från början uttalades "är-" snarare än "er-"?

Det i princip enda jag stör mig på är ijjenklien-farsoten.

Nu gör du dig själv skyldig till att både irriterade dig på andra uttal och utmåla vissa uttal som högre stående än andra. Det torde du veta att det inte är på det sättet.

Det finns i andra språk också. Engelska lickle och latinskt achletici. Det sistnämnda vet man för att det finns inhugget i sten av okunniga stenhuggare.

Stavningen också tydligen

"Rushelbana"
"Rushbana"
"Rutchbana"

Vad säger ni här på flashback?

Jovisst, lingvistiskt sett är det fel att "utmåla vissa uttal som högre stående". I mina inlägg påpekar jag något annat: Alla dessa skribenter som visar att de inte vet något om lingvistik och språkhistoria känner sig skickade att skriva okunniga inlägg.

Det är en intressant skillnad mot andra ämnen. En tråd om skogsbruk skulle inte domineras av folk som inte kan skilja på gran och tall. Men den här tråden är full av okunniga personer som avfärdar korrekta uttal som ärkänna och konferangs bara för att de inte känner till de uttalen, och inte förstår språkhistorien bakom de uttalen.

Har inga böcker att tillgå här, men i SAOB hittar jag belägg på gater och sköker från 1500-talet, om det kan duga för tillfället.

När jag tänker efter så sa min mormor också ett apelsin, hon var från "Stockholm-/Uppsalatrakten" och skulle varit över 100 år om hon levt idag. Så kanske sa alla så en gång i tiden?



Vilken dialekt? Östsvealändska förståss, eller om man så vill uppländska och sörmländska. Stockholmskan är ett mellanting mellan uppländska och sörmländska, med lite mer uppländsk inspireration i norra Sthlm och lite mer sörmländsk i södra. Jag missförstår kanske din fråga?

Orden kan ibland ha olika kön i olika dialekter. T.ex. på skånska heter det ett mygg och en paraply, medan det i övriga Sverige heter en mygga och ett paraply. Men er-ändelse finns i alla dialekter t.ex. säger alla soldater, gardiner, kamrater, kaptener, gitarrer, fioler, böcker osv. Men i östra Svealand används det i fler ord, ord där man i övriga Sverige använder or-ändelse. Även t.ex. norskan brukar mig veterligen använda er-ändeler väldigt mycket, men de kan liksom i svenskan ibland ha olika ändelser i olika dialekter. Nynorsk och bokmål använder t.ex. inte alltid samma ändelser.