Citat:
Det finns mängder av olika svenska dialekter där ord uttalas olika, ibland är t.o.m. grammatiken lite olika. I skriftspråket vore det svårt om alla skrev på sin dialekt, varför man valt en variant. I t.ex. Svealand säger man "kvinner, flicker, kyrker" osv, i Götaland "kvinnor, flickor, kyrkor". Skriftspråket har valt den götaländska varianten i detta fall, men de kunde lika gärma gjort tvärtom.
När någon från Malmö säger "ett mygg, flera mygg" är det inte fel, inte heller när en stockholmare säger "en mygga, flera mygger" eller en göteborgare säger "en mygga, flera myggor". Men man har i detta fall valt den variant som göteborgaren talar i skriftspråket. I östra Svealand heter det t.ex. "djurna, barna, husna, träna, livna", inte "djuren, barnen, husen, träden, liven" som man stavar det. Likaså heter det t.ex. "mena på" och inte "mena att" i östra Svealand. Så att du ibland tror att folk gör fel, är nog snarare att du märker att de talar en annan dialekt än du gör och skriftspråket valt. Jag tycker snarare att fler och fler övergivit sin dialekt och allt mer börjat tala som de skriver, men det är kanske bara min känsla?
När någon från Malmö säger "ett mygg, flera mygg" är det inte fel, inte heller när en stockholmare säger "en mygga, flera mygger" eller en göteborgare säger "en mygga, flera myggor". Men man har i detta fall valt den variant som göteborgaren talar i skriftspråket. I östra Svealand heter det t.ex. "djurna, barna, husna, träna, livna", inte "djuren, barnen, husen, träden, liven" som man stavar det. Likaså heter det t.ex. "mena på" och inte "mena att" i östra Svealand. Så att du ibland tror att folk gör fel, är nog snarare att du märker att de talar en annan dialekt än du gör och skriftspråket valt. Jag tycker snarare att fler och fler övergivit sin dialekt och allt mer börjat tala som de skriver, men det är kanske bara min känsla?
Oh ja, sådana dialektala skillnader spelar givetvis också in och påverkar uttalen av en mängd ord precis som du beskrev. Detta fick mig för övrigt helt osökt att tänka på min kära mormor, som kom från Bergslagen, som exempelvis sa "ett apelsin", tillsammans med en rad andra underbara uttryck och gammal bergslagsk grammatik.
Dock, vad skulle det vara för dialekt i exempelvis Stockholmstrakten som skulle spela in beträffande er-ändelserna?
