Tim Burton känns som en regissör många gillar. Jag gillar hans visuella stil, men tycker inte alltid filmerna i sig är särskilt bra (utöver det grafiska). Spontant gillar jag Edward Scissorhands bäst av det jag sett.
Big Fish är en film med många aspekter där scenerna skiljer sig mycket åt samt att filmen hoppar mellan karaktärer och tid. Ska jag vara ärlig satt jag rätt uttråkad under första halva eller två tredjedelar av filmen med enstaka stunder som undantag. Det är mycket som händer, men tyckte inte jag riktigt fick grepp på något utan det kändes mest som massa grafiskt för barn.
Under filmens sista akt tycker jag dom satte ihop allt som hänt på ett snyggt sätt. Tror både barn och vuxna kan uppskatta denna film - Fast för olika saker. Kan tänka mig att man kan uppskatta denna som säg elvaåring för vissa saker. Sedan se om den som tjugonioåring och uppskatta den för helt andra saker.
Så för mig var denna en halvdan film som mot slutet höjde sig rejält. Kan även tänka mig att filmen blir bättre om man ser om den.
Var ett bra tag sedan jag såg den men jag fann huvudkaraktären tillräckligt avskyvärd för att ogilla filmen.
Så som sonen såg honom i början av filmen, på samma sätt såg jag honom under hela filmen. Och som följd så fann jag därför berättelsen rätt ointressant.
Burton är i överlag väldigt överskattad. Visuellt, som du nämner, så kan jag inte riktigt klaga på något. Om något så berömmer jag det.
Men det räcker verkligen inte för att sitta genom en hel film om man inte gillar mycket annat...
__________________
Senast redigerad av Kickex 2019-10-20 kl. 21:30.
Eddie Murhpy och Nick Nolte i efterföljaren till Eddie Murhpys stora genombrott, 48 Hours. Den här dyker upp många år senare.. Gissningsvis för att det är lättförtjänta pengar.
Det här en "meat and potatoes" buddy-cop/actionfilm. Inte den mest unika av sitt slag, men har åldrats ganska bra. Actionscenerna kommer oväntat och är ofta välgjorda (även om vissa skriker överdrivet 80-tal), språket är icke politiskt korrekt, det finns lite humor, lite naket och trots förutsägbar handling fungerar den klart som underhållning. Jag såg nyligen Eddie Murhpys "The Golden Child" också, denna film har åldrats väsentligt bättre.
Filmen är inte direkt svår att hänga med i, men berör första filmen en hel del (tror jag). Se originalet först om du vill få ut lite mer av denna film. Sedan finns det två mini-kritiker ifrån mig. Ibland tar filmen in konstiga inzoomade vinklar. Inget som är särskilt störande, men det känns mer som en amatör som vill styla mer än något gjort av ett professionellt filmteam. Annars tycker jag Eddie Murphy och Nick Noltes ständiga "I am not your friend, fuck off"-repliker blir lite tjatiga. Det funkar en gång.. Sedan blir det förutsägbart och mer jobbigt än något annat.
Om det verkliga murder inc. som fanns i amerika under 1930-talet.
Man sålde, helt enkelt, mord.
Peter Falk spelar en av mördarna, men som kommer i onåd och bestämmer sig för att vittna mot amnesti.
Men han kommer inte undan mördarorganistionen, ett fall från tolfte våningen blir hans död.
Nja... Den här filmen hade ju potential att kunna bli riktigt bra och visst blir den lite kuslig emellanåt men som helhet är den bara seg och tråkig. Har ingen större lust att se den igen.
Ray - bio-pic om Ray Charles och hans karriär fram till mitten av 60-talet - på SVT häromkvällen. Litet strömlinjeformad för all del, tidvis ryckigt berättat och interiörerna kändes alltför polerade och för blankt färgskimrande för att helt övertyga som bilder av den lantliga, svarta Södern eller jazzklubbar och gator på 40-50-talen - det borde varit grynigare och litet smutsigare - men det är en film med energi och jag gillar verkligen musiken från den här tiden som flödar genom hela filmen. Kul också att se legendarerna Jerry Wexler, Quincy Jones och Ahmet Ertegun gestaltade i början av sina karriärer.
En mycket tråkig och seg film och så onödig. Se inte den här filmen alls.
3/10
Jag gillade den, litet samma stuk som Brightburn. Man vänder helt på konceptet i många filmer som görs nu. Det har blivit för förutsägbart annars, som en film om en stalkare/besatt galning som bara kan ha ett slut - en fight på liv och död mellan förföljaren och den förföljda.
Jag har inte sett Brawl in Cell Block 99 (2017) än men håller med om de andra två filmerna - riktigt bra grejer.
Se den.
Han sparar verkligen inte på någonting i sina filmer. Han är galen, och låter oss få vara med på en njutningsfull och brännande vacker tågkrasch. Man vill att den ska fortsätta, för det är så jävla snyggt. Man känner sig utvald som får vara med i vansinnet.
Citat:
Ursprungligen postat av toalet031
Dom är fina. Väldigt unika. Men jag hoppas han hittar tillbaka till formen. Tyckte inte Dragged across concrete var ett dugg bra.
DAC var ju fet som fan. En av de bästa filmerna jag sett 10 år tillbaka. Min enda kritik är att dödsscenerna i de tre nämnda filmerna blir litet för lika en komisk splatterfilm, där alla människor är gjorda av gummi och reagerar så fort någon trycker in ett finger i dem. Jag har lärt mig nu att vänta på våldet och försöker gissa vilka vidrigheter han ska nagla fast på hjärnan.
Om det verkliga murder inc. som fanns i amerika under 1930-talet.
Man sålde, helt enkelt, mord.
Peter Falk spelar en av mördarna, men som kommer i onåd och bestämmer sig för att vittna mot amnesti.
Men han kommer inte undan mördarorganistionen, ett fall från tolfte våningen blir hans död.
Tyvärr väldigt lågt tempo, och lyfte aldrig. 2/5
Filmen ska inte ha 5/5 men tycker du är lite väl hård med betyget. Peter Falk gör sin debut här och blev nominerad både för Best Actor in a Supporting Role och Most Promising Newcomer för karaktären Abe "Kid Twist" Reles.
Filmen ska inte ha 5/5 men tycker du är lite väl hård med betyget. Peter Falk gör sin debut här och blev nominerad både för Best Actor in a Supporting Role och Most Promising Newcomer för karaktären Abe "Kid Twist" Reles.