Den stora tråden om DMT

Sitter med 200mg kristaller liggandes i skåpet, i köket.
Ikväll blir det myspys

Är det verkligen så mys?

ok, du laddar för a spiritual journey (A spiritual journey is a journey you would take to find out who you are, what your problems are in life, and how to come to peace with the world. The purpose of a spiritual journey is rarely to find an answer; rather, it is a process of continually asking questions.)

Hur länge varar trippen och hur mår du efteråt? Blir man jävligt skev efteråt och nojig?

DMT kristaller röks väl bara? Och man slungas ner i soffan när det slår på några sekunder? Bara, baboom, vitt sken och man vandrar i det undermedvetna, tolkar budskap och får svar på frågor?

Jag ska försöka svara så kort och koncist jag bara kan och utan prestige, om denna substans.
Jag har lååång erfarenhet av svamp och Lsd.
I väldigt många år låg "sanningen" i det dessa trippar gav mig, det gjorde dom verkligen då!
Så jag tänker verkligen inte förringa dom upplevelserna och insikterna dessa trippar gav mig.
Men efter DMT't fick jag en insikt gällande svamp, lsd etc.
Dom är lattjolajbans, lekskola, fritids.. det är en lärare som klabbar och kletar med färger och figurer.
Det är din skojiga farbror, det är mammas roligare syrra som kommer på besök och livar upp. Alltid kul när dem kommer, man får kanske ett annat perspektiv på köpet men någonstans är dom ett yttre stimuli.

DMT
Är för mig en slags, själens spegel som vänds mot mig själv.
Min totala sanning.
Visst finns eufori och mer därtill, men mest av allt finns min totala blottning av min sanna essens gentemot mig själv.
En absolut påminnelse om allt som är "jaget", alla fel och brister, alla goda sidor och styrkor. ALLT!
Ren och skär själslig sanning ihopbakad med information..
Helt naken står jag inför kosmos eller vad det nu är jag står inför, definitivt inför mig själv.
Inte sällan gråter jag, både av glädje och sorg.
Dmt är ingen rolig figur som spelar spratt, DMT är en sanningssägare som inte spelar spratt.
Men Dmt är fortfarande en varm kram av en vän, det är en coach som pushar en medans den knådar dina axlar..
Ja du har alla dessa saker och skavanker men you can do this! I Believe in you! You go be all you can be!

Så ja, jag tycker att DMT är myspys..
Men det är också för att det är en terapitimme utan dess like! Helt utan att big pharma står utanför och prånglar på mig allehanda bedövningsmedel efteråt.

Hoppas att det ger er någon form av inblick i vad jag försöker förmedla

ok, men: Hur länge varar trippen och hur mår du efteråt? Blir man jävligt skev efteråt och nojig?

DMT kristaller röks väl bara? Och man slungas ner i soffan när det slår på några sekunder? Bara, baboom, vitt sken och man vandrar i det undermedvetna, tolkar budskap och får svar på frågor?

Trippen varar ca. 20 minuter i realtid.
Hur man sen upplever dessa 20 minuter rent subjektivt är omöjligt att svara på..

Nej inte för mig iaf, jag tycker att trippen släpper efter på ett väldigt lugnt och stillsamt vis. Jag har aldrig upplevt någon skevhet eller nojja efteråt. Det har hänt att jag tagit tag i vardagliga ting och måsten inom en timme efter tripp..
Dock kan jag ibland bli lite inåtvänd och grubblande, beroende på vad upplevelsen gett mig för något.

Jag har enbart rökt kristallerna, men det ska tydligen gå att äta dem om du har en MAO-hämmare till hands.

Du bör sitta eller ligga bekvämt ja, men jag har hunnit med 3 bloss på en pipa innan den här verkligheten upphörde att existera.
Men jag har även tagit halvbloss och kunnat röra mig runt i min bostad eller utomhus, med ena foten kvar i verkligheten.
Det är dock helt omöjligt för mig att förutspå hur du kommer uppleva "lift off", eller hur din tripp kommer se ut för dig.

Jag inhalerade DMT som första psykedelika. Jag tog det oerhört försiktigt med låga doser de första gångerna. Det kan ta några gånger innan man lär sig tekniken utan att bränna kristallerna.
Jag fick bra instruktioner hur jag skulle gå vidare, av några som liknade kantiga blå "trädgårdstomtar". :-)

Changa är till en början lättare att hantera än kristaller. IV skulle jag inte rekommendera, man hinner nog inte ens få ut nålen innan det bär iväg?


Låter detta som en svag dos DMT?
Det låter som det tycker jag, men det är ju ingen garanti! :-) Har inte provat nåt som skulle kunna förväxlas med DMT.
På låga doser brukar jag bli väldigt avslappnad och eftertänksamt drömmande under en värmande filt.

Och om man mot förmodan skulle snea, försvinner den effekten ...?

För mig har det snabbt övergått från svår panik till ett fett asgarv. :-)
Har även blivit tillrättavisad ordentligt!
Effekten går över snabbt, men jag går aldrig nånsin in med tidspress eller arrogans igen! Man lär sig omgående att respektera substansen den hårda vägen!

Är det bättre att som ovan brukare börja med svamp istället?
Det skulle jag tro, men tar man det försiktigt i början så spelar det nog ingen roll vilken substansen är.

Väl sagt!

Har du några roliga upplevelser/insikter, som dessa kristaller har bjudit dig på?
Som du känner att du vill dela med dig av

Om ni får spekulera fritt om varför dmt nu utsöndras från våra hjärtan/organ när vi dör som vi nu vet att det gör så varför??? Varför denna utsöndring människa samt djur?

Det påminner mig om bibeln där det står att alla levande djur har en sorts ande. Tänk om det ändå finns en del sanningar i dessa skrifter

Jag brukade stänga in mig i badrummet i källaren för att sitta i totalt mörker under mina changa-sessioner.
Detta var en riktigt solig och fin dag, men jag satte mig med majspipan i källarmörkret.
Det enda som hände den gången, var att Isdrottningen lutade sig fram och viskade i mitt öra: "Gå ut!" Sen var det över. :-)
Asgarv. Bara att packa ihop och gå ut!
Vilken annan substans gör sånt, haha?

Hahaha, vilken schysst trip! Blev också tillrättavisad, näst sista gången jag rökte DMTet ville sig inte, o jag hamnade i någon sorts fult, tecknat rum, med klunsigt målade figurer, o trafikskyltar, typ, o obehagliga signalljud, som ljöd pga att jag gjorde fel, uppmanade mig att fortsätta, att försöka igen, o jag försökte förstå vad jag skulle göra, krampaktigt, nästan utan att andas. Jag kom på vad det var, att jag måste sluta streta emot, måste andas djupt, slappna av, men jag kunde inte göra det, fullt ut, o det hela var en rätt obehaglig upplevelse, som fick mig att tfundera på huruvida det kanske varit den sista gången som jag rökte DMT, eller om jag borde försöka igen. Sista gången, för en dryg månad sedan, rökte jag lite, med en väldigt kär vän, som jag visste att jag inte skulle få träffa på mycket, mycket länge. Vi hade inte tillgång till någon tändare med svetslåga, utan satt o försökte med en gaständare, modell större, allt medan det regnade tunt över oss, där vi satt på berget vi kallat vårt, lite för tunnklädda, men med en jävla vilja att göra något fint av den här, sista, natten. Jag fick en fin upplevelse, inget genombrott, men det var jag heller inte intresserad av, var snarast lite rädd för att röka igen, men bestämde mig för att prova, i alla fall, o fick sköna, visuella effekter som "belöning" :Marken under mig, o runt mig, var en sagolikt vacker matta, tänk dig den allra skönaste av äkta mattor du kan tänka dig, o den bredde ur sig, generöst, och var samtidigt ett samhälle, på mikro-eller insektsnivå, med infrastruktur, ordning o reda, o en massa små invånare, som skötte sitt, hastade på, på väg till jobbet, på snörräta gator, gatumönstret såg ut som Paris eller New Yorks, lika inrutat. Det var så mycket mer än jag kan klä i ord, men så är det ju, ned den här fantastiska substansen, att det inte riktugt funkar att klä i ord, det man upplever, eller vad säger ni?

Hehe nej, jag har aldrig snubblat över en annan hallucinogen som meddelar mig saker på det sättet!

För ca. ett år sen tog jag jag två bloss och hamnade i en körsbärsträds-allé, med blommorna i den vackraste rosa färg man kan tänka sig..
Men resten var krämigt mockafärgat, typ som att det var dom två färgerna som fanns.
Där träffade jag "kvinnan och katten"..
En kvinnlig gestalt i en blå klänning med luva i ett vackert tunt material och en gul katt i ett rött koppel, som bröt enformigheten i den här mockafärgade och körsbärsrosa verkligheten.
Jag kommer ihåg att jag blir irriterad över att hon håller en katt kopplad, som om det vore en hund.
Så jag säger, varför går du ut med din katt i koppel för!?
Då vänder sig den gula katten sitt ansikte mot mig och fäster blicken i mig, talar (utan att öppna munnen).
-Vem har sagt att hon går ut med mig?

Sen sköljde en våg av eufori och kärlek över mig! Det var som om att något låstes upp inne i mig. Jag vet inte vad, men någonting...
Så ja, vilken annan jävla substans gör såhär?